”Jag äter godis så kroppen skakar”

HÄLSA

Jennica har gått upp 25 kilo på grund av sitt sockermissbruk

Foto: SÖTSUGEN Jennica Tyrlöv, 25, är fast i godisfällan. ”Jag skäms något fruktansvärt. Jag går till olika mataffärer för att personalen inte ska märka hur ofta jag är där och handlar godis”, säger hon.

Det finns ingen siffra på hur många som är drabbade i Sverige. Många vet inte ens om att de är sockerberoende.

Symptomen är depression, näringsbrist, viktuppgång, trötthet och blodsockersvängningar.

Jennica Tyrlöv, 25, är en av många som dagligen kämpar mot sockerfällorna.

Hon har alltid varit en godisgris. Men från barndomens längtan efter lördagsgodiset har sötsuget utvecklats till ett beroende.

- Jag tänker på godis varje vaken timme. Har jag mot all förmodan klarat att hålla mig en dag så drömmer jag om choklad på natten, säger Jennica Tyrlöv från Lindås, strax utanför Emmaboda.

- Ibland äter jag så mycket godis att kroppen börjar skaka. Jag är så ofattbart trött på godis, ändå fortsätter jag att äta. Det är helt sjukt.

Godiset – en drog

Det var i gymnasiet som hon insåg att hon inte kunde sluta äta socker. Hon hade plötsligt egna pengar och kunde köpa sötsaker utan att någon annan fick reda på det. Det blev ett besök i kiosken minst en gång om dagen.

Godiset är en drog för henne. Hon har godisgömmor överallt: I garderoben, i fickorna, i små korgar. Och förstås i arbetsväskan, som är med överallt.

- Jag skäms något fruktansvärt. Jag går till olika mataffärer för att personalen inte ska märka hur ofta jag är där och handlar godis.

- Och om allt är uppätet så rör jag ihop en kakblandning med socker, smör och havregryn.

Gått upp 25 kilo

Ingen i hennes omgivning vet hur mycket godis hon egentligen äter. Hon vräker i sig när ingen ser på.

När Jennica Tyrlöv började jobba i skift förvärrades beroendet. Det senaste året har hon gått upp 25 kilo. Inga kläder passar längre. Hon orkar ingenting.

Hon har försökt allt: GI-kost, herbalife, pakter med systern, löften till pojkvännen, vadslagning med vännerna, hälsolitteratur, träning. Hon har läst idrott och hälsa och första terminen på sjukgymnastutbildningen på universitetet.

”Måste ta mig ur”

- Jag hade ett år när jag höll upp. Men så förlorade jag kontrollen igen. Jag försöker börja om varje dag, och varje dag slutar med en godispåse och ett misslyckande.

– Jag måste ta mig ur det här eländet. Jag vet ju att detta är rena döden. Men jag kan bara inte.

Läs hela artikeln i Aftonbladet 13/8 eller bli medlem i PLUS

Anna Fribergh