Modet segrar över glöden

Fyra steg som ger en känsla av stolthet

Foto: Per Björn
HÄLSA

Genom årtusenden har människan utmanat sig själv genom att vandra på glödande kol.

Idag skickar företag personalen på glödhett äventyr för att träna motivation och målinriktning.

Hälsa gav sig ut och testade glödvandringen i decembernatten.

Foto: Per Björn

Facklor lyser upp vägen fram till den tre meter långa glödbädden. Den sträcker ut sig i mörkret, kantad av flammande vedklabbar som ännu inte falnat. Glöden andas väsande under det tunna asklagret, byter hela tiden skepnad i pulserande mönster som fängslar blicken. Hettan strålar intensivt.

Att gå med nakna fötter i det 800-gradiga infernot verkar vansinnigt, ödesdigert. På några sekunder borde huden slå ut i blåsor, skrumpna och svartna i en hemsk lukt av bränt kött.

Lika modigt att avstå

Man tvekar vid kanten av glöden, som väser och väntar. Det verkar omöjligt.

Farligt och förenat med fruktansvärda smärtor. Fötterna vägrar instinktivt att röra sig.

– Kom ihåg att det är lika modigt att avstå som att gå, säger Daniel, instruktör på Mälardalens Aktiviteter som anordnar glödvandringen.

Då går man.

Fyra knastrande steg. Sedan är det gjort. Helt säker är man inte förrän man kommit över. Ingen vet på förhand vad instinkterna ställer till med.

Ett av glödvandringens syften är just att testa rädslan och övervinna sina hinder.

Spänning i kroppen

Daniel berättar om kvinnan som halvvägs ut på glödbädden plötsligt stannade upp. Oförmögen att röra sig.

– Jag fick knuffa henne från bädden, säger han.

En av oss känner en darrande spänning i kroppen och ett visst motstånd inför vandringen. Men beslutet att gå är starkare. Konturerna av kolbitarna förnims under fotsulorna, hettan bränner men smärtar inte.

Den andre reportern blev nästan lite besviken. Var det inte värre? Det hettar och svider lite, men annars verkar fötterna oskadda. Känslan av att ha vågat känns som själva poängen.

Alla har sin egen anledning att glödvandra. För vissa är det mest en kul upplevelse. Andra ser det som ett verktyg för att ta sig över gränser och uppnå bestämda mål.

Så finns det också en mer andlig och esoterisk upplevelse där glödvandringen blir en renande och helande ceremoni.

Medeltidens alkemister, vikingarna och shamaner hos indianerna och många andra ursprungsfolk införlivade glödvandringen i sina olika ritualer.

Idag har traditionerna axlats av allt från stressade IT-direktörer till svensexor samt en och annan sökare som letar efter en andlig upplevelse.

Varför glödvandra?

Irene Ahlberg och Johannes Lundborg ([email protected])