Hunden väckte Lennarts livslust

Labradoren Lillan fick honom att bryta sin isolering

HÄLSA

Lennart Strandesjö var så långt nere man kan komma.

Men så kom Lillan in i hans tillvaro.

Och med henne fick Lennart livet åter.

Foto: LEIF HALLBERG
I Lillans sällskap blir promenaden till affären ett rent nöje för Lennart Strandesjö.

I drygt två år har Lennart Strandesjö, 51, bott i Skärblacka ett par mil väster om Norrköping. Men fram till i december i fjol hade han aldrig tagit sig ens den korta promenaden till Ica-butiken i bruksortens centrum. Han ville inte, vågade inte, kunde inte.

- Jag sökte alla tänkbara anledningar att slippa gå ut. Jag var otrygg och blev rädd för folk, konstaterar Lennart.

Vändningen kom med Lillan

I dag är allt annorlunda. Nu går Lennart så gott som dagligen till Ica och handlar - och han gör det med glädje och utan fruktan. Förklaringen är tvååriga labradoren Lillan, en snäll och munter unghund med mjuk och sammetssvart päls. Hon är en av ett tjugotal så kallade rehabhundar, som utbildats vid Hundskolan i Sollefteå för att hjälpa funktionshindrade.

Lennart är en arbetsmänniska som jobbat och stått i sedan han var 17 år. Ända till den 30 mars 1996, "en olycksalig dag", som han själv säger. Då hade Lennart gård i Vånga utanför Skärblacka, och körde traktor på entreprenad åt traktens bönder. Denna senvinterdag hade han kopplat vikplogen till traktorn för att sprida ut en snöhög utanför egna gården.

- Då blev det tvärstopp så jag lättade från stolen och sedan blev det alldeles svart. Jag vaknade av att jag satt hängande över ratten, berättar Lennart.

Han hade i god fart kört rätt in i en stenbumling som låg dold i snöhögen. Han märkte omgående att han "hade grus i munnen", det vill säga en trasig tand. Värken i nacke och armar kom först senare och gradvis.

- Hälsan rasade ihop för mig, jag åkte bland annat på både falsk hjärtinfarkt och falsk lunginflammation. Det var ett rent helsike, säger Lennart.

Än värre blev det två år senare då Lennart råkade slå skallen i vedbodens dörrnock. Bägge armarna blev delvis förlamade. Läkarna på Norrköpings lasarett kunde konstatera två skadade diskar samt en rejäl whiplashskada, med all sannolikhet härrörande från traktorolyckan 1996.

Slöt sig inom sig själv

Att skadas och inte kunna arbeta har tärt på honom såväl fysiskt som psykiskt.

- Jag har dragit mig undan från allt och alla, varit hemskt nere och ätit antidepressiv medicin. Jag slöt mig inom mig själv och vännerna försvann. Det har varit oerhört smärtfyllt.

Vändpunkten kom i fjol då Lennart fick se en broschyr om rehabhundar i ett väntrum. Han insåg att han också ville ha en sådan hund. I höstas fick Lennart klartecken och i början av december for han upp till Sollefteå för att bekanta sig med "sin" hund.

Kärlek vid första ögonkastet

- Det var som kungen sa, det sa klick direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet mellan Lillan och mig, förklarar Lennart.

Lillan är sällskap och vän, men också någon som är beroende av Lennart och som därmed gett honom ett nytt livsinnehåll. Dessutom hjälper hunden honom att frakta hem varor från affären i en släpkärra.

- Jag har blivit gladare och positivare och vågar prata med folk igen. Mitt självförtroende som var i botten har jag fått tillbaka. Själva livet har kommit tillbaka. Jag har mycket lättare att handskas med olika situationer när Lillan är med. Det är som om jag slänger av mig krämporna.

Varje dag går Lennart på upp till två timmars promenad och rastning med Lillan. I skogen - och in till centrum med posten och Ica, dit han under två års tid aldrig vågade sig.

Inte förrän Lillan kom.

Rehabhundarna utbildas vid hundskolan i Sollefteå. För närvarande är 20 stycken utplacerade hos fysiskt funktionshindrade runt om i landet. Ytterligare elva blir färdigutbildade nu i vår.

Verksamheten är ett försöksprojekt som pågått sedan 1998 och som med tiden ska utvärderas.

Hunden får fart på människan

- Erfarenheterna hittills är väldigt positiva. Hunden fungerar som om en motor i människan slås på. Många känner att de fått bättre livskvalitet tack vare rehabhundarna. Syftet är att hundägaren ska må bättre både fysiskt och psykiskt, men också att hunden ska bistå med rent praktisk hjälp, förklarar Anna Kaltenegger, ansvarig för ledar- och rehabhundverksamheten i Sollefteå.

Efterfrågan på rehabhundar är större än tillgången. Förhoppningen på Hundskolan är att rehabhundprojektet ska permanentas.

Projektet är ett samarbete mellan landstinget i Västernorrland, EU, Sollefteå kommun, länsstyrelsen, försäkringskassan samt länsarbetsnämnden.

Allt fler jobb för fyrbenta

Rehabhundarna utbildas vid hundskolan i Sollefteå. För närvarande är 20 stycken utplacerade hos fysiskt funktionshindrade runt om i landet. Ytterligare elva blir färdigutbildade nu i vår.

Verksamheten är ett försöksprojekt som pågått sedan 1998 och som med tiden ska utvärderas.

Hunden får fart på människan

– Erfarenheterna hittills är väldigt positiva. Hunden fungerar som om en motor i människan slås på. Många känner att de fått bättre livskvalitet tack vare rehabhundarna. Syftet är att hundägaren ska må bättre både fysiskt och psykiskt, men också att hunden ska bistå med rent praktisk hjälp, förklarar Anna Kaltenegger, ansvarig för ledar- och rehabhundverksamheten i Sollefteå.

Efterfrågan på rehabhundar är större än tillgången. Förhoppningen på Hundskolan är att rehabhundprojektet ska permanentas.

Projektet är ett samarbete mellan landstinget i Västernorrland, EU, Sollefteå kommun, länsstyrelsen, försäkringskassan samt länsarbetsnämnden.

Hundskolan i Sollefteå

Vem kan få en egen rehabhund?

Per Högfeldt