Brr…här behövs iskalla nerver

Hälsa testar tuff klättring i isklippor

HÄLSA

Isklättring är en spektakulär sport med hisnande utsikter.

Just nu är det högsäsong.

Så nu har Hälsas reporter Johannes Lundborg tränat upp musklerna och koncentrationen på ett fruset vattenfall vid Njupeskär i Dalarna.

Foto: Börje Thuresson
En aning dödsförakt krävs när man ska klättra i de hala och branta isformationerna. Men bra utrustning och en rutinerad ledare minimerar faran och gör klättringen till en underbar naturupplevelse.

På sommaren forsar vattenfallet vid Njupeskär fram i en ravin där vattenmassorna kastas 70 meter mot marken. Det brusande fallet är det högsta fritt fallande vattenfallet i Sverige.

Vintertid fryser vattenfallet i majestätiska isformationer. Jättelika tappar hänger bredvid frusna virvlar i stillhet och dödstystnad.

Ett tjockt snötäcke vilar över omgivningarna och dimslöjor skapar en trolsk stämning i den vindstilla ravinen.

Det är någon enstaka plusgrad och vattnet droppar ur issprickorna.

Med en yxa i varje hand och slalompjäxor med stegjärn, ett slags överdimensionerade ”broddar”, forceras det mäktiga isfallet.

Skur av iskristaller

Först den ena yxan som splittrar isen i en skur av iskristaller innan den fastnar. Yxa nummer två biter sig fast i en segare istapp.

Därefter, hängande med handlederna i yx-remmarna, sparkar de båda pjäxorna i tur och ordning mot isväggen efter fäste för stegjärnens långa taggar.

Dags att lösgöra klätterrepet från den första säkringen.

– Isklättring består av mycket hugg och sparkar, medan klippklättring är mer graciös och smidig, säger Anders Wester, 42, instruktör från Dalarnas klätterklubb.

Efter några meter bryter svetten fram och armarna darrar av ansträngning.

På 30 meters höjd har guiden Erik Wadman, 40, gjort en ”standplats”: en sorts bas mitt på fallet att fästa sitt sele i för en stunds vila.

Insikten att hela min kroppstyngd vilar på ett par skruvar i isen är något påfrestande.

– Det är inte den bästa temperaturen just nu. Skruvarna sitter inte lika bra när det blir varmare, retas Erik Wadman.

Säkringarna för isklättring är dock minst lika pålitliga som de för bergsklättring, förutsatt att isen inte är spröd.

De ihåliga skruvarna förankrar sig djupt i ismassorna och tål ett ryck som i bra is motsvarar ett drygt ton. Det är ändå viktigt att vara försiktig vid huggandet och sparkandet under klättringen, så att man inte råkar kapa sitt säkerhetsrep.

Något som otvivelaktigt innebär dödsfara när man hunnit ett par meter uppför isväggen.

– Isklättring handlar mycket om att ”läsa” isen. Bäst är en homogen, oskiktad is som inte är spröd eller porös, säger Erik Wadman.

Viktigt att klä sig rätt

Kölden gör att isklättring ibland blir extra krävande.

Det är därför viktigt att man klär sig rätt.

Klättringen är en mix av intensivt kroppsarbete och väntan, och bäst fungerar varma kläder med bra ventilation och förmåga att stå emot väta.

Så, uppe på toppen, kommer belöningen: en djup frid och en viss självbelåtenhet efter prestationen, inträder.

Den vidunderliga naturen kan beundras.

– Isklättringen ger mig mod och självsäkerhet, den hjälper mig att övervinna mig själv i vardagen, säger Anders Wester.

Detta tränar du

Ta det lugnt i början

Funnits i Sverige sedan 1970-talet