Fråga psykologen

HÄLSA

Kerstin Hellström är leg psykolog och leg psykoterapeut. Hon arbetar med kognitiv beteendeterapi och i första hand med ångest, fobier och stress. Har du frågor om psykologi skicka ett mail till: [email protected] eller skriv till: Fråga Psykologen, Aftonbladet Hälsa, 105 18 Stockholm.

Jag tänker bara på honom

Jag är en tjej som varit tillsammans med en helt underbar kille. En dag sa han att han träffat en annan och så var det inte mer med det. Jag blev förtvivlad och frågade hur han dagen innan hade kunnat säga att han älskade mig. Han gav mig inget svar, var bara kall. Allt jag gör får mig att tänka på honom. Jag försöker skingra tankarna, men det går inte. Vad ska jag göra?

Det är fruktansvärt smärtsamt att bli lämnad som du blev. Man får räkna med att en tid efter en sådan upplevelse kommer att vara smärtsam. Om det gått en tid och du ändå inte kan släppa tanken på honom måste du bestämma dig för att gå vidare och släppa tankarna. Gör saker som inte är förknippade med honom - träffa kompisar, lyssna på musik, läs böcker. Känns det omöjligt, prata med någon oberoende person.

Jag tycker att jag ser grotesk ut

Jag är en tjej på 30 år som håller på att jobba mig ur ett ätstörningsbeteende och jag tycker själv att jag lyckats ganska bra. Jag äter och går upp i vikt. Men jag har en sned självbild. Jag tycker att jag har blivit så ful genom min svält och känner mig uttittad av folk. Jag tycker helt enkelt att jag ser helt grotesk ut. Jag går hos en psykolog en gång i veckan men det verkar som om ingen kan hjälpa mig ur denna sorg.

En del i ätstörningsproblemet är att inte vara nöjd med sitt utseende. Fixeringen blir då att man tolkar allt emot sig. Man kanske då också beter sig som att detta var sant och går undan och får i och med detta en bekräftelse på att det är sant. Kan det finnas andra alternativ till att människor tittar på dig? De kanske faktiskt tycker att du ser bra ut? Ta upp din rädsla med din psykolog. Jag misstänker även att du tillbringar mycket tid framför spegeln. Sluta med det i så fall!

Mitt liv känns meningslöst

Ibland känns det som om mitt liv helt saknar mening. Jag har gått ut gymnasiet och medan jag gick där sa jag alltid att så fort jag kom ur det här helvetet så ska jag ta mig härifrån. Nu har ett halvår gått och jag är fortfarande kvar i samma stad. När jag får en idé om vart jag vill ta vägen blir jag rädd. Då vågar jag inte ta steget. Vart kan jag vända mig för att prata om mina problem?

Det du beskriver kan man inte avfärda som vilka tonårsproblem som helst. Du mår inte bra och behöver hjälp. Du kan antingen söka till din ungdomsmottagning eller till din psykiatriska öppenvårdsmottagning.