Alla trodde han var levande död

"Den mänskliga kontakten är viktigare än allt annat, den vill jag inte mista. Jag vill inte umgås med en dator.

1 av 2
Mot alla odds. Anders Eriksson drabbades av hjärnblödning och blev helt förlamad. Men han vägrade ge upp...
HÄLSA

Anders Eriksson hade ett bra liv.

Men en blödning i hjärnan tog ifrån honom allt. Allt utom ett klart intellekt, och en enorm envishet.

För fyra år sedan vaknade den levnadsglade, pratsamme och händige Anders med en orörlig kropp. Totalförlamad, och stum.

En missbildning i hjärnans pulsåder orsakade skadan.

A nders, som i dag är 37 år, dömdes ut av läkarna som ett hopplöst fall. Alla trodde han var slocknad i hjärnan. Hela tiden var Anders medveten om vad som hände omkring honom, men kunde inte visa att han såg, hörde och förstod. Kroppen vägrade lyda hans befallningar.

Hans händer är hårt knutna, fingrarna orörliga. Han som älskat att arbeta med dem, som byggt sitt hus och odlat sin trädgård. I högra handen finns lite kraft kvar och den har nu fått en ny uppgift. Att tala.

Med lätta tryckningar i handen efter ett enkelt bokstavssystem kan Anders göra sin röst hörd.

Anders personliga assistent Pia Stenbacka och Linus Petersson, kontaktperson och vän, talar i dag obehindrat med honom. Systemet bygger på alfabetets bokstäver, indelade i fem grupper. Först väljer Anders ur vilken grupp bokstaven ska hämtas och trycker sedan bokstav efter bokstav och bildar de ord han vill säga.

- Det går ganska fort att lära sig och det fungerar bra, säger de.

Anders börjar berätta när Pia lägger sin hand i hans högra hand. Tryckningarna från hans hand blir till meningar.

Läste till civilingenjör

Han flyttade från Stockholm till Ystad i samband med sin militärtjänstgöring. I Skåne utbildade han sig till civilingenjör, träffade kanadensiskan Berenice och gifte sig hösten 1990. Strax efteråt fick Anders ett epileptiskt anfall. Magnetröntgen visade på en skada i hjärnstammen men diagnosen var oklar och läkarna osäkra.

Anders och Berenice flyttade till Kanada och fick två år senare sonen Esiah. I mitten av 90-talet flyttade de till Malmö.

- Jag arbetade i en av Systembolagets butiker när jag plötsligt rasade ihop. Det var väl inte så allvarligt. Sedan fick jag en liten hjärnblödning. Jag satt på en restaurang nära sjukhuset och gick själv dit och bad att bli undersökt. Nu blev det allvarligare, säger han.

Röntgen visade att han hade ett aneurysm, en utvidgning av en pulsåder som beror på att kärlväggen försvagats. Det höga trycket i pulsådern kan göra att den försvagade kärlväggen brister och ge en blödning i hjärnan.

Läkarna ville operera och efter tvekan sa Anders ja. Operationen gjordes i februari 1997. Först verkade allt bra. Anders vaknade upp ur narkosen men föll i koma efter några timmar. Ett aneurysm som inte upptäckts på röntgen hade brustit.

"Helvetet på jorden"

Nästa gång han vaknade talade alla om honom som om han inte längre räknades. Berenice fick rådet att glömma honom och skapa ett eget liv åt sig och Esiah. Anders flyttades till ett rehabiliteringssjukhus.

- Helvetet på jorden, säger han.

Alla utgick från att han inget kände, och inget begrep. Sjukgymnasten ville säkert väl när hon med alla krafter tog i för att Anders leder inte skulle stelna. Det gjorde helvetiskt ont. Inombords vrålade Anders av smärta. Men han kunde inte få fram ett ljud. Hans ögon var torra och uttryckslösa.

- Jag trodde aldrig plågan skulle ta slut.

Vad tänkte du när det här pågick?

- Att jag en dag skulle ge igen, säger Anders.

Han fick upprättelse.

- Anders och jag åkte tillbaka till rehabiliteringssjukhuset på snabbvisit och han skällde ut dem efter noter. De skämdes, berättar Pia.

Utan Berenices envisa kamp hade det aldrig gått. I Anders ögon såg hon något. Hon såg det liv ingen annan kunde se.

Boken gav nytt hopp

Av en slump såg Berenice en artikel om fransmannen Jean-Dominique Bauby, chefredaktör för modemagasinet Elle, som blev förlamad sedan ett blodkärl brustit i hjärnstammen. Han kunde kontrollera ryckningarna i vänster ögonlock. Med hjälp av en ögonstyrd dator skrev Bauby sin självbiografi "Fjärilen i glaskupan". I boken beskrivs ett bokstavssystem som gav Berenice nytt hopp.

Hon kontaktade Certec, ett teknikföretag i Lund, som tog fram en modell byggd på det svenska alfabetets mest använda bokstäver.

I framtiden ska Anders lära sig kommunicera med datorns hjälp. Han har testat några gånger.

- Jag måste först träna upp mina huvudrörelser. Det är också jobbigt för ögonen. Den mänskliga kontakten är viktigare än allt annat, den vill jag inte mista. Jag vill inte umgås med en dator, säger han.

Berenice och Esiah har återvänt till Kanada. Först såg Berenice till att Anders fick flytta till ett gruppboende i Malmös utkant. Det vårdhem för äldre där kommunen placerat honom kunde inte tillgodose Anders behov.

Berenice är fortfarande hans älskade kvinna och bästa vän. De har regelbunden kontakt.

Han drömmer om att en dag kunna hälsa på. Hans envishet och kampvilja har redan tagit honom längre än någon vågat hoppas på. Nu vill han kunna börja tala igen. Anders kan forma vissa ljud.

Nyss kom han hem från fem veckors rehabilitering på Frösunda center i Solna. Där finns de resurser som krävs för att hjälpa Anders.

Kan kommunicera

- Det är min högsta önskan att få komma tillbaka. Jag vill kunna prata igen, och jag var en gång våldsamt trädgårdsintresserad. Jag kämpar för att kunna få göra de här sakerna igen, säger Anders.

I dag kan Anders kommunicera. Han har lärt sig vrida på huvudet och lite av mimiken i ansiktet har kommit tillbaka. Ingen trodde att han skulle kunna äta fast föda igen. Det gör han nu.

Restaurangbesöken då och då blir en extra krydda i vardagen. En annan höjdpunkt är att dra iväg på konserter, för Anders musikintresse är fortfarande lika brinnande.

Plötslig och svår huvudvärk ett symptom

Birgitta Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM