"Dödsmedicinen räddade mitt liv"

Carina tackar Waran för att hon lever i dag

HÄLSA

Hon är tacksam över att det finns farliga blodförtunnande mediciner.

Utan läkemedlet Waran som är landets mest dödsbringande läkemedel hade Carina Knight-Borg, 41, inte levt i dag.

Foto: PERNILLA WAHLMAN
- Jag hade inte haft barnen utan Waran Carina Knight-Borg, här med barnen Beda (i knät) och Alexander, hade inte levt om det inte var för Waran. "Jag förstod att medicineringen var riskabel, men utan den hade inte mina barn funnits", säger Carina Knight-Borg.

Hon studerar Aftonbladets sammanställning på sidan här bredvid och säger sedan:

- Det var alltså dödsmedicinen som räddade mitt liv.

Skadad i skidbacken

När Carina Knight-Borg sitter där på trappan i augustisolen och kramar om sina barn Alexander och Beda är det mycket svårt att förstå hur nära det var.

Allt började med en sportresa till Åre för fem-sex år sedan. Carina Knight-Borg föll så illa i skidbacken att vänster knä blev helt söndertrasat.

I Åre kunde man inte göra något åt skadan.

Det dröjde därför tills Carina Knight-Borg kom hem till Stockholm innan hon fick en riktig läkarundersökning.

- Hela vänsterbenet hade då svullnat upp och det gjorde hemskt ont. Jag skickades med ilfart till akuten, berättar hon.

Carina Knight-Borg hade fått en av blodpropp i benet.

Komplikationerna var livshotande.

- Efter de första dagarnas akutvård fick jag åka hem men risken var stor att nya blodproppar skulle bildas. Jag fick därför medicinen Waran som skulle förhindra det.

Fick reda på riskerna

Då hade Carina Knight-Borg naturligtvis ingen aning om att Waran orsakar flest dödsfall av alla läkemedel.

- Jag förstod att medicineringen var riskabel. Läkaren sa att Waran egentligen var rena råttgiftet men att det inte fanns något annat som fungerade.

Var aldrig orolig

- Men jag kände mig aldrig orolig. De var väldigt professionella. Många kontroller. Blodprov varje dag. Hårda direktiv hur jag skulle sköta mig. Jag fick till exempel inte äta jordgubbar eftersom de är blodförtunnande.

Medicineringen innebar att knäet inte kunde opereras förrän risken för blodpropp var över.

Mer skidåkning har det därför inte blivit.

Det bryr hon sig inte om.

- Men om det inte hade slutat så bra hade inte mina barn funnits. Det är däremot en förskräcklig tanke.

Thomas Gustafsson