”Rökare är veka – utan förbud kan vi inte lägga av”

HÄLSA

Vissa av oss är svaga. Vi behöver förbud för att lyckas.

I New York – världens roligaste och modernaste stad – fimpade jag.

Hemma i omoderna Sverige tände jag på igen. Direkt.

Foto: Maria Östlin
Fredrik Virtanen.

Jag var länge av en kraftigt motsatt åsikt.

Att införa rökförbud på krogar var ett övergrepp mot den personliga integriteten och ett övergrepp mot krogen själv – som ett förbannat Socialstyrelsens äppelkäcka lilla röda där alla ska äta tre skivor duktigt bröd med rätta fetter, dricka max tre öl och inhalera alpluft.

Nu inser jag att rökförbud på krogen är väldigt bra och väldigt modernt.

Jag förstod det i New York.

Jag bodde där när rökförbudet infördes 2003. Det var ett satans liv från krognäringen, media och gästerna. New York sågs som en så tufft rökig stad att ett förbud skulle utplåna halva New Yorks identitet.

Men det fungerade.

Jag slutade.

Många slutade. Och folk går fortfarande på krogen i New York. Rökarna har det rätt trevligt på trottoarerna. Själv tuggade jag nikotintuggummi istället, ibland var jag rent av helt nikotinfri.

Förbudet blev en anledning att tänka om. Jag var ju egentligen dödligt trött på slemmig morgonhals, huvudvärk av för många cigg, vidrig rethosta och lungcancerångest.

Cigg är sjukt gott ibland, främst på krogen med en kall Jever eller på kafé med en dubbel espresso macchiato. Men det är inte värt det. För det blir alltid alldeles för många cigg. Den första redan till frukost. Den sista direkt innan tandborsten. Skabbigt.

I New York knivdödades

en vakt efter ett bråk som uppkom på grund av förbudet. Med tanke på att den hårdsupande svennekulturen är betydligt råare i Sverige än i New York så misstänker jag att det kommer att bli mer våld här. Många fyllebråk, många utkastade rökare, ett satans jidder mellan vakter och rökande huliganer.

Men det bör vara värt det.

Rökning är inte ett lika stort problem som fetma, men cigg dödar verkligen. Och kläderna stinker skit. Även icke-rökarnas.

Att vara för rökning är att vara för 1800-talet.

Att lägga ner ciggen

känns modernt på det allra bästa viset. Inte äppelkäckt socialstyrelsepräktigt utan fräscht, nyttigt, modernt, hippt, klokt, livsbejakande, futuristiskt.

Sverige når dit den 1 juni. Då är det meningen att jag ska vara rökfri, precis som innan jag flyttade hem från New York i våras.

I likhet med många andra kan jag tänka mig att fulröka lite så länge uteserveringarna är öppna.

Men i höst är det fimpat för gott. Såvida jag inte flyttar till nåt omodernt land där det är fränt att röka. Som Frankrike, eller Albanien.

Fredrik Virtanen