Mormor räddade hennes liv

Wilma fick en bit av mormors lever

Foto: Daniel Pedersen
Fick ny lever Wilma gosar i mormors famn under hela intervjun. "Jag har ett extra gott öga till Wilma", säger Christina Olsson. "Hon är mitt första barnbarn."
HÄLSA

Redan när Wilma Calais, 7, blev sjuk första gången för fyra år sedan sa mormor Christina Olsson, 49, att hon kunde donera en del av sin lever ifall det skulle behövas. Ett år senare var det ett faktum.

–?Jag har aldrig tvekat över mitt beslut. Det var så självklart, säger Christina.

När mormor Christina skulle donera en del av sin lever till barnbarnet Wilma var läget riktigt akut. Det här skulle bli Wilmas andra levertransplantation. Den första levern fick hon från en avliden och den fungerade bara några månader. Wilmas mamma var vid tidpunkten höggravid och pappa har inte samma blodgrupp som sin dotter.

–?Min dotter Ann-Sofi ringde mig på jobbet och frågade om jag kunde tänka mig att donera. Även läkaren ringde mig. Jag tvekade aldrig en sekund, säger Christina.

Den drygt tre timmar långa taxiresan mellan Karlstad och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg blev lång.

–?Jag var i chock i taxin. Bara det går bra för Wilma, det var det enda jag kunde tänka på. Hon skulle ha den här chansen. Vissa saker är bara självklara.

Fick en propp i levern

Läkarna kunde inte riktigt fastställa varför Wilma blev sjuk första gången. Men troligtvis hade hon protein-c-brist i levern, som gör att blodet får en ökad förmåga att koagulera. Det gjorde att hon fick en propp i en ven in till levern. Som följd fick hon bråck i matstrupen, magsäcken och tarmarna, som gjorde att hon kräktes blod. Samma sak hände nu.

Vid det här laget var Wilma mycket dålig. Hon hade ingen leverfunktion alls och man visste inte om hon skulle klara sig.

Normalt görs en lång utredning om donatorn. Men i det här fallet komprimerades alla provtagningar till knappt en och en halv dag.

Christina fick klartecken på alla prover och operationen på Sahlgrenska tog sju timmar. En del av Christinas lever transporterades i ilfart till Drottning Silvias barnsjukhus, där Wilma var redo för att ta emot mormors lever.

Måste äta medicin hela livet

Både Christinas och Wilmas operationer gick bra. Men Wilma fick ligga i respirator i tre veckor.

Hon mår förhållandevis bra nu, men måste äta mediciner hela livet för att inte kroppen ska stöta bort den transplanterade leverbiten.

För Christinas del har ingenting förändrats rent medicinskt. Hon var sjukskriven i tre månader innan hon återgick till jobbet som undersköterska.

Leverdelen som tas bort, växer ut igen.

–?Jag tänker inte på det nu. Det var ingen uppoffring. Det var bara självklart att jag skulle ställa upp. Om det är någon familjemedlem som skulle behöva min ena njure skulle jag ställa upp direkt.

Vem kan donera?

Här får du veta mer:

Läs mer:

Shirin Rågby Djavidi

ARTIKELN HANDLAR OM