”Jag känner inte igen min spegelbild”

Åsa, 42, är ansiktsblind

Foto: PATRICK DEGERMAN
ANSIKTSLÖS OMVÄRLD För Åsa är alla ansikten blanka, som ofullständiga fantombilder där delar av ansiktena saknas. Hon kan omöjligt beskriva en persons utseende.
HÄLSA

Åsa Strömbro, 42, från Skellefteå är ansiktsblind.

I hela sitt liv har hon haft svårt att komma ihåg människors ansikten.

– Ibland känner jag inte igen mig själv i spegeln,

säger hon.

Foto: PATRICK DEGERMAN
SMÅ KNEP För att känna igen personer letar Åsa efter deras egenheter. Det kan handla om individuella särdrag som rörelsemönster, en röst, doft eller någon annan specifik detalj.

Så länge Åsa kan minnas har hon haft svårt att se skillnad på människor. Som liten uppfattade hon sig själv som korkad eftersom hon kunde glömma hur hennes kompisar såg ut.

En episod som Åsa särskilt minns handlar om hennes mormor.

– Min mormor bodde hos oss i flera år innan hon flyttade till Stockholm. När hon kom och hälsade på en kort tid senare undrade hon om jag kände igen henne, och det gjorde jag ”eftersom hon hade mormors glasögon” på sig.

I själva verket kunde hon inte känna igen sin mormors ansikte.

Letar efter särdrag

För Åsa är alla ansikten suddiga. Ofta kan hon bara skönja en detalj – en markerad näsa, utstående öron eller en mustasch.

– Varje gång jag träffar en människa måste jag lägga ett pussel. Jag letar efter särdrag, något som får mig att skilja ut just den personen från alla andra, berättar hon.

Trots sitt handikapp har Åsa alltid haft lätt till skratt. Hon är social och har många vänner.

Hennes positiva livsinställning hjälper henne i den kämpiga vardagen som innebär ständiga möten med människor hon inte vet om hon känner eller inte.

– Därför pratar jag på och behandlar alla jag träffar som vänner, säger hon och skrattar.

Ses som högdragen

Men ibland är det tufft, medger hon. Personer hon inte träffat på länge kan uppfatta henne som högdragen om hon går rakt förbi utan att se dem.

– Om jag blir osäker försöker jag titta bort eller gå en omväg för att slippa hela situationen.

Om hon ändå stöter på en människa som tycks känna igen henne – spelar hon med och låtsas att hon minns.

Och ibland kommer bilderna tillbaka. De växer sakta fram i huvudet och hon kan ibland, flera dagar efter att hon pratat med en person komma på vem det var hon träffade.

Har små knep

Eftersom ansiktsblindhet inte går att bota har Åsa lärt sig olika knep för att försöka känna igen människor. Det kan handla om individuella särdrag som rörelsemönster, en människas röst, doft eller någon annan specifik detalj. Vissa personer föreställer hon sig som djur. Kan hon urskilja ett avlångt ansikte minns hon det som ”personen som ser ut som en gräshoppa”.

Sin pojkvän känner Åsa igen på de buskiga ögonbrynen.

— Han har vargögonbryn som spretar åt alla håll, säger hon och skrattar.

Känna igen sig själv

Personer i hennes närmaste omgivning har hon oftast inget problem med att minnas eftersom hon lärt sig att känna igen deras egenheter. Men det finns situationer då hon tvekar.

— Om jag klipper håret eller sätter på mig smink har jag svårt att känna igen mig själv i spegeln. Jag vet att det är jag men hittar inte helheten och det är förvirrande.

Av samma anledning vill Åsa inte sätta på sig kläder som inte känns som henne.

En annan sak som skiljer Åsas liv från andra människors är hennes ointresse för fotografier.

— Jag har inga foton hemma eftersom mina bilder av nära och kära är emotionella. Ett foto säger mig ingenting, jag bär mina bilder inom mig i stället.

Lyssnar på tv

Hon tycker heller inte om att se på tv.

— Jag lyssnar gärna på tv medan jag gör något annat. Att titta blir bara jobbigt eftersom jag måste koncentrera mig på att komma ihåg vem som är vem.

Åsa vet inte så mycket om sin ansiktsblindhet, annat än att den är genetisk. Hennes pappa lider också av syndromet och hon tror att det även finns längre bak i släktledet på hans sida.

Diagnosen ställde hon själv i vuxen ålder efter att ha sett ett vetenskapsprogram om ansiktsblindhet.

— Jag förstod direkt när jag såg programmet. Det kändes så skönt att förstå att jag inte är korkad utan bara ansiktsblind, säger hon.

Svårt att beskriva

När Åsa ska förklara vad det är hon ser när hon möts av ett ansikte blir hon däremot tyst.

Hon har svårt att beskriva hur ett ansikte eller ett annat tredimensionellt objekt ser ut.

— Det ser blankt ut, som en ofullständig fantombild där delar av ansiktet saknas, förklarar hon.

Hon kan omöjligt beskriva en människas utseende.

— Jag kan oftast inte säga om någon är ljus eller mörk. Däremot ser jag skillnad på män och kvinnor och kan uppfatta om en människa är lång eller kort.

En fördel är att Åsa har enklare att skilja enäggstvillingar åt än andra. Hon har även lätt för att avslöja dubbelgångare.

— Utseendet blir ointressant för mig eftersom det ändå inte säger mig någonting. I stället letar jag efter olikheter hos människor och har därför oftast lättare att skilja på tvillingar än andra.

Trots att hennes liv kompliceras av ansiktsblindheten ser hon sig som lyckligt lottad.

Situationen kunde ha varit betydligt värre, menar hon.

— Det finns personer med ansiktsblindhet som inte ens känner igen sina barn när de ska hämta dem på dagis.

Har en positiv inställning

Är du drabbad?

Ansiktet blir en suddig oval

Åsa Passanisi