”Jag tog amfetamin för att klara kaoset”

När Maria, 34, fick diagnosen adhd föll allt på plats

1 av 3
Maria Andersson var 28 år när hon fick sin adhd-diagnos. ”Tänk om någon fångat upp mig tidigare”, säger hon.
HÄLSA

Utan amfetamin i kroppen kunde Maria Andersson, 34, inte ta hand om sin lilla dotter.

Hon behandlade sig själv mot adhd – utan att veta om det.

Om Maria Andersson hade fått sin diagnos adhd i barndomen hade hon sluppit mycket lidande.

Ingen orkade med henne och hon valsade runt mellan olika fosterfamiljer. När hon var 15 år och började missbruka amfetamin kände hon för första gången i sitt liv ett lugn inombords.

Nu åker hon Sverige runt och föreläser om adhd.

– Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma helvete som jag varit i, säger hon.

Maria kände tidigt att hon inte var som andra barn. Hon var hyperaktiv och fick okontrollerade aggressiva utbrott, skyllde allt på alla andra, hade svårt att leka och kunde inte sitta still.

Så fort hon kände konkurrens rymde hon eller slogs och hon sökte sig till äldre barn som fick henne att göra saker som de själv inte vågade.

– Jag visste innerst inne att det jag gjorde var fel, men jag kunde inte bromsa mig själv. Jag fann en pajas inom mig som jag plockade fram i situationer jag inte behärskade.

Funderade på självmord

Det skulle dröja ända tills hon blev 28 år innan hon förstod varför hon uppförde sig som hon gjorde. Då var hon så trött och utbränd att hon funderade på att ta sitt liv. Hon fungerade ju ändå inte. Hjärnan var som ett pussel i tusen bitar, som var omöjliga att få ihop till en fungerande helhet. Om hon inte tog amfetamin vill säga. Då föll allt på plats och hon kunde strukturera sitt liv som alla andra, normalt fungerande människor. Men att missbruka amfetamin och vara småbarnsmamma skapade en ångest och Maria var alltid rädd.

– Jag insåg att det bara var en tidsfråga innan någon skulle komma och hämta min älskade dotter, den enda anledning till att leva överhuvudtaget.

I dag vet hon att det amfetaminliknande preparatet metylfenidat finns i adhd-medicinen, men det visste hon inte då.

–Jag kände bara att jag behövde ha den där pyttelilla dosen för att fungera.

Nu har missbruket ersatts av receptbelagd Ritalin och Maria har äntligen fått ett liv.

Hon som tidigare inte ens klarade av att strukturera sig själv tillräckligt mycket för att gå och handla driver nu eget företag. Med sin egen historia som grund håller hon föreläsningar för skolpersonal, kuratorer, socialtjänstemän och psykologer över hela landet.

Föräldrarna var missbrukare

– Jag vill berätta för att öka förståelsen för vad ett funktionshinder kan ställa till med för en individ. När jag har läst alla utredningar som gjorts om mig står det misstänkt mbd [som damp förut benämndes] på flera ställen. Om någon hade fångat upp mig där hade mitt liv kunnat se annorlunda ut.

När Maria Andersson föddes i Göteborg 1 februari 1974 stod det nästan skrivet i stjärnorna att hon skulle få det tufft. Hennes föräldrar var missbrukare och kunde inte ta hand om henne.

Två år gammal hittades Maria övergiven i en lägenhet med kraftig hjärnhinneinflammation. De sociala myndigheterna tog hand om henne och fosterhemskarusellen började.

Lerum, Degerfors, Grums, Degerfors igen och därefter ett antal behandlingshem.

– Jag vet att min fostermamma i Degerfors verkligen försökte, men jag var ett hyperaktivt barn som styrdes av impulser och inte av medvetna handlingar. Hon försökte få hjälp hos barn- och ungdomspsyk, men de förklarade att mitt beteende berodde på min bakgrund så hon fick ingen hjälp, berättar Maria.

Maria misskötte allt, skolan, hemmet och hon drack alkohol och slogs. Hon var 15 år när hon provade amfetamin för första gången.

– Jag kände ett inre lugn som jag aldrig tidigare upplevt. Jag blev social och trevlig, precis så som jag alltid velat vara.

Det var också någonstans där, i början av tonåren, som hon började känna dragningen till missbruket.

– Jag kände för första gången i mitt liv att jag hörde hemma någonstans. Men det dröjde inte förrän jag såg baksidan och så kom ångesten. Mina fosterföräldrar tappade greppet och ringde socialen. Jag hade skuldkänslor för vad jag gjorde, men jag orkade inte ta tag i mig själv. I stället drog jag mig undan.

Missbrukade i smyg

När Maria var 21 år flyttade hon till Karlskoga och mannen som senare blev pappa till hennes barn.

Hon började ta Efedrin, ett bantningsmedel som innehåller amfetamin, för att kunna fungera. Hon fick jobb på ett café och trivdes med livet. Men så tog bantningspillren slut och det blev kaos igen. För att få tillbaka kontrollen började hon missbruka amfetamin i smyg.

Men så började Maria må illa på morgnarna. Hon var gravid! Maria ville inte göra som hennes egen mamma gjort, så hon slutade med sitt missbruk – och så blev det kaos igen.

Hon kunde varken sköta jobb, sig själv eller hemmet och sov mest under hela graviditeten.

När Mathilda föddes den 20 september 1998 kände Maria för första gången i sitt liv kravlös kärlek. Den var så omtumlande att den fullständigt knockade henne.

Hon blev rädd och tvivlade på att hon i sitt eländiga tillstånd skulle orka och räcka till. Efter nio dagar på BB skickade personalen hem henne. Allt var kaotiskt.

– Jag tittade på andra människor och tänkte att om jag ändå vore som dem. Någonstans växte en avundsjuka inom mig.

Hon undrade hur de gjorde för att få sina liv att gå ihop. För henne fungerade ju ingenting. Hon kunde inte ens mäta upp välling till sin dotter.

– När Mathilda var tre månader orkade jag inte längre. Jag började självmedicinera med amfetamin och fick en aha-upplevelse när jag insåg att man faktiskt kunde sätta bebisen i en babysitter och hålla henne under uppsikt samtidigt som man duschade.

Kände igen symptomen

När Mathilda var åtta månader separerade Maria och sambon. Amfetaminmissbruket fortsatte. Samtidigt var Maria orolig över att hon inte räckte till som mamma och sökte hjälp hos Gryningen, en dagverksamhet i Karlskoga för föräldrar som har det jobbigt i relationen med sina barn.

Det var när hon hjälpte en yngre kille som var på glid som Maria fick svar på varför hon uppförde sig som hon gjorde.

Han berättade om sin adhd och hon kände alltför väl igen symtomen. Han berättade också om medicinen som innehåller amfetamin och då föll allt på plats.

– Det var så klockrent. Nu förstod jag äntligen vad det var för fel på mig.

Maria tog mod till sig och pratade med sin kontakt på Gryningen. Terapeuten tog det på rätt sätt och hjälpte Maria att få göra en utredning där diagnosen mycket riktigt konstaterades.

Men det var inte lätt att få medicinen utskriven. Hon var ju missbrukare och att skriva ut narkotikamedicin till en missbrukare är kontroversiellt.

Till sist fick hon den och nu är den där lilla tabletten Ritalin som hon tar var tredje timme skillnaden mellan en kaotisk tillvaro och ett fungerande liv.

I morgon ska hon hålla en föreläsning för sina före detta kuratorer, psykologer och handläggare på socialen.

– Jag är jättenervös, men jag har inget att skämmas för, och jag har faktiskt något intressant att berätta...

FAKTA

Medicin vanligast mot adhd

Adhd är ett funktionshinder, men det finns olika sätt att underlätta i vardagen.

Medicinering är den vanligaste behandlingsformen. Läkemedlen Concerta och Ritalin, som är centralstimulerande medel precis som amfetamin, har visat bäst effekt och samtidigt ganska få biverkningar.

– De biverkningar som har dokumenterats är framför allt dålig aptit, illamående, nervositet och sömnbesvär, men de sammanhänger ofta med felaktig dosering. Därför är medicininställningen betydelsefull och måste vara individanpassad, säger Marie Hagnell, överläkare och psykoterapeut vid Neuropsykiatriska diagnosteamet Liljeholmen i Stockholm.

De doser som används för behandling vid adhd är inte beroendeframkallande.

– Det finns de som väljer att sluta med medicineringen när de har hittat sin plats i livet. Medicineringen behöver alltså inte bli livslång, säger Marie Hagnell.

Adhd behandlas också med psykoterapi, och med datoriserad neurokognitiv träning.

– Speciella dataprogram har utvecklats för att träna uppmärksamhet och koncentration, arbetsminne med mera. Träningen visar mätbara positiva effekter, säger Marie Hagnell.

Svårt att kontrollera impulser

Vanliga symtom på adhd:

Svårigheter att ...

... hålla kvar uppmärksamheten.

... kontrollera sina impulser.

... vara lagom aktiv.

Man kan även ha ...

... problem med motoriken.

... sen tal- och språkutveckling.

... svårt att tolka sinnesintryck.

... hetsigt humör och vara trotsig.

... psykiska problem som ångest, stark oro eller depression.

Adhd vanligare hos pojkar

Adhd innebär att vissa hjärnfunktioner inte fungerar som de ska, främst de som är viktiga för att man ska kunna planera och organisera sina handlingar. Orsakerna är inte helt kända, men forskningen talar för att ärftlighet spelar störst roll.

Adhd har mest uppmärksammats hos barn, men finns också hos ungdomar och vuxna. Man räknar med att 3–6 skolbarn av 100 har adhd. Det är vanligare hos pojkar än hos flickor.

Adhd går inte att bota, men det finns sätt att underlätta i vardagen. Den viktigaste hjälpen är att de vuxna förstår vilka begränsningar och svårigheter barnet har. Först då kan barnet mötas med realistiska förväntningar och krav.

Källa: Sjukvårdsupplysningen

ARTIKELN HANDLAR OM