Dagens namn: Gudrun, Rune
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Hälsa

Inget kunde rädda Halina

”JAG ÄR RÄDD” Halina har obotlig cancer i lungor, skelett och hjärna och är på väg att dö. Hon ligger i sin säng i Sundbyberg, full av förtvivlan. Smärtorna är fruktansvärda. Och ångesten. ”Jag är rädd, jag vill inte dö.”   ”JAG ÄR RÄDD” Halina har obotlig cancer i lungor, skelett och hjärna och är på väg att dö. Hon ligger i sin säng i Sundbyberg, full av förtvivlan. Smärtorna är fruktansvärda. Och ångesten. ”Jag är rädd, jag vill inte dö.” Foto: Andreas Bardell

Halina Wiltman ligger i en dubbelsäng bakom ett par blåblommiga gardiner i en lägenhet i Sundbyberg.

Hon ska dö snart.

Det vet hon, det är inte det som tynger henne mest. Det värsta är att någon har tagit hennes liv.

Det är så hon ser det.

Halina har bett oss komma, hon vill att vi ska följa med till slutet.

–?Jag vill inte bli bortglömd, säger hon.



Vintern 2007–2008.

Allt börjar en dag i november 2007. Halinas axlar är slitna av jobbet i hemtjänsten. Hon har varit sjukskriven en tid, men är på väg tillbaka.

Nu känner hon en våldsam smärta. Ryggskott, är första tanken. Sedan tänker hon: cancer. Det var så hennes mamma dog.

Halina söker hjälp på akuten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, hon berättar om smärtan och oron.

Kan hon få bli röntgad?

Hon skickas hem utan röntgen, med ett paket smärtstillande tabletter.

Hon ska återvända många gånger, med samma smärta och samma oro för cancer. Läkarna kommer att misstänka gallsten, njursten, diskbråck och tarmbesvär. De kommer att skicka henne till många kliniker, men i slutändan låta henne åka hem med nya typer av tabletter.

Smärtan släpper inte taget.

     

Den 4 mars 2008 åker hon in till akuten på Karolinska för tionde gången. Äntligen blir hon inlagd och ordentligt undersökt. Läkarna hittar vad de missat de nio första gångerna:

Småcellig lungcancer. Elakartad tumör i hjärnan och hjärnhinnorna. Elakartad tumör i ben och benmärg. Elakartad tumör i levern.

Det har gått tre månader sedan det första besöket, tre månader med en aggressiv cancer i kroppen. Nu går det inte längre att operera.

Inget kan hejda cancern nu.

Onsdag 3 september 2008.

Halina planerar sin 67-årige man Gerts liv utan henne.

–?Skaffa en bra polska, som kan laga mat, säger hon.

De möttes 1988. Halina hade kommit till Sverige från Polen ett par år tidigare. En dag behövde hon låna en telefon. Hon knackade på hos grannen.

Där stod Gert. De blev blixtförälskade och gifte sig i stadshuset tre veckor senare.

Halina reser sig och virar en sjal runt huvudet. Tittar sig i spegeln och ser sorgsen ut. I torsdags tog hon cellgift för femte och sista gången.

Håret har fallit av och kortisonet har fått kroppen att svälla upp.

–?Ni skulle sett mig förr, värsta pangbruden.

Halina väljer ut ett rosa nagellack, säger att hon tänker vara vacker in i döden.

     

Hon ser på Gert, som är på väg till köket för att förbereda ett par mediciner.

I tjugo år har hon pysslat om honom, lagat hans mat och gett honom ett hem. Nu är det hans tur att hjälpa henne.

Han vakar över henne dag och natt.

     

Gert tar fram ett gammalt fotoalbum. Det är vänner, fester och Hurghada-resor.

Och sommarstugan i Arboga, med trädgården och blommorna.

Halinas ögon glimrar till. Bättre än så blev inte livet!

Hon kan inte förstå varför de sålde huset, nu när varje livsval ligger bakom henne.

Hon filar på naglarna, nej, hon minns verkligen inte.

Ur Halina Wiltmans journal: Patienten uppger sig må bättre och vill öka på aktiviteterna.

Lördagen 6 september.

Halina har stekt oxfilé, saltat gurkor och bakat tårta. Gjort sig vacker med örhängen och naglar som blänker i guld.

Det är hennes födelsedagsfest, hon fyllde 58 år i veckan.

Gert har köpt den allra största flaskan av parfymen ”White Diamond”, den ska räcka i flera år.

–?Du får lova att göra slut på den, säger han.

Halina tar en klunk av sitt enda glas rödvin, vännerna skrattar och skålar.

–?Visst ska hon leva uti hundrade år!

Gästerna går hem, men Gert och Halina sitter kvar och pratar tills klockan är över tolv. Sedan sover Halina i två dagar.

Ur journalen: Patienten upplever ökad oro och misstänker att det beror på sömnmedlet.



Lördagen 13 september.

Halina vaknar tidigt. Hon ruskar om Gert:

–?Kom! Jag vill dansa.

Hela veckan har hon mått fruktansvärt, men nu känner hon sig bättre än på evigheter. De vaggar fram över ekparketten. Sedan promenerar de ner till Solna centrum.

Ur journalen: Känner sig piggare rent allmänt. Orkar göra små sysslor i hemmet.

Måndagen 29 september.

När Gert fick veta att Halina hade cancer bestämde han sig för att dö med henne.

–?Då vill jag inte leva längre, tänkte jag.

Nu ser han annorlunda på det. Är glad över varje minut de får vara tillsammans.

Fyraåriga pudeln Daisy jagar runt bland löven i parken. Gert andas in lite höstluft.

Värst är nätterna, när han ligger och hör henne skrika av smärta. Och oroar sig för att somna och hitta henne död på morgonen.

–?Man måste ju få säga hejdå ordentligt.

     

Hemsjukvårdarna kommer nästan varje dag med smärtstillande sprutor. Vården fungerar bra nu, när allt är för sent.

     

På bordet ligger journalerna från de första tio besöken på Karolinska sjukhuset. Halinas ögon blir allt mer rödsprängda.

Hon upprepar samma ord om och om igen, tills hon nästan skriker:

–?De trodde att jag ljög.

–?De trodde att jag bara ville åt tabletterna.

Hon tror att hon aldrig fick någon chans. För att hon är utlänning. För att hon inte kommer från någon fin plats. För att?…

Hon greppar efter ännu en näsduk, snörvlar.

–?De har tagit mitt liv.

Ur journalen: Telefonsamtal från patienten som gråter och uppger smärta.

Onsdagen 26 november.

–?Nu jävlar kommer ni hit, hon håller på att dö!

Gert ringer hemsjukvården. Panik.

Halina ligger livlös i sängen på morgonen.

Ur journalen: Vid ankomst är patienten helt medvetslös.

Hon vaknar efter injektion med Betapred och är därefter klar.



Fredagen 28 november.

Halina läser ett brev, som kommit från Patientskadeförsäkringen.

”Vi har funnit att du inte kan få någon ersättning.”



Onsdagen 10 december.

Hon tar tio mediciner på morgonen och tio på kvällen, ändå gör det ondare än någonsin. Till jul vill hon leva, sedan orkar hon inte mer.

Hon oroar sig för vad som ska hända med Gert.

–?Jag säger inget till honom. Han får inte bli ledsen, säger hon och kramar Daisy.

Ur journalen: Hostar och får upp lite ljust slem. Medvetslöshetsattacker.



Fredagen 19 december.

Halina har fått ännu ett brev, från Hälso- och sjuvårdens ansvarsnämnd. Hon läser: ”Nämnden lämnar anmälan utan ­åtgärd.”

Ögonen blir tomma. Nu kommer tårarna.

Ur journalen: Senaste tiden har patienten inte kunnat äta och druckit sparsamt med vatten.

Fredagen 2 januari 2009.

Halina ligger i ett rum med lila tapeter på femte våningen på Jakobsbergs sjukhus. Hon väntar på döden.

–?Det?…?gör ont?…?överallt.

–?Jag vet, älskling.

Daisy hoppar upp och ner och slickar hennes händer. I armen hänger en morfinpump med en knapp att trycka på när det gör extra ont.

Det gör det hela tiden.

Varje morgon kommer Gert. Han pratar med henne när hon är vaken, sitter tyst intill när hon sover.

Hoppas på mirakel.

Ur journalen: Patienten upprepar flera gånger att hon inte vill dö.

Fredagen 30 januari.

Vännerna Theresa och Halina har målat Halinas naglar lila. Nu sitter de vid sängkanten och masserar hennes fötter.

Daisy far runt i rummet, orolig över något.

Halina ligger i dvala. Tabletterna hon fick på förmiddagen är kvar i munnen, halvt upplösta. Hon andas tungt och ryckigt.

Gert smeker henne över kinden.

–?Allt kommer bli bra.

Vi lämnar Halina här.

En timme senare händer något. Andningen blir lugn igen – smärtan, allt det jobbiga, verkar ha försvunnit.

–?Vad bra älskling, du andas ju normalt nu, säger Gert.

En minut senare är allt över.

Det är fredag och klockan är 14.15.

Halina Wiltman är död.

     

Fotnot: Anteckningarna i texten är utdrag ur journalblad från Palliativa vårdavdelningen ASIH Nordväst och Karolinska universitetssjukhuset.

Belönade bilder

Nyligen belönades Aftonbladets fotograf Andreas Bardell med ”Award of excellence” av amerikanska Picture of the Year, ett av världens mest prestigefyllda fotopriser. För en vecka sedan vann han förstapris i den svenska tävlingen Årets Bild – i kategorin Årets bildreportage Sverige.

Se Andreas Bardells ljudbildspel om Halina Wiltman här.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet