”Nästa stick blir ännu värre”

Åsa, 36, är getingallergiker

För Åsa Nyberg är sommaren inte bara skön avkoppling. Risken att bli stungen av en geting kan vara rena terrorn. Hon är nämligen överkänslig mot getinggift.
HÄLSA

Det stack till i midjan. Åsa Nyberg vände sig om och såg att hon blivit stucken av en geting.

En stund senare började hon må illa. Hon blev yr och såret svullnade upp.

– Det var väldigt obehagligt, säger Åsa som är getingallergiker.

När hon var liten råkade Åsa Nyberg, 36, springa rakt i ett bo med ilskna jordgetingar.

Hon blev stucken flera gånger, men klarade sig undan med några små prickar där gaddarna trängt in.

Hennes kropp visade inga tecken på att vara överkänslig mot getingarnas gift. Men det skulle bli värre.

Åsa minns att hon har blivit getingstucken fyra gånger som vuxen, i foten, på benet, i fingret och i midjan. För varje gång har hon mått allt sämre.

– Det är väldigt obehagligt. Det svullnar upp ordentligt.

Senast det hände var en sommarförmiddag 2006. Åsa var ute i trädgården hemma i Lund med sin lille son. Det var varmt ute och de låg och vilade i hängmattan som vajade fram och tillbaka.

Blev yr och illamående

Plötsligt stack det till i midjan.

Det var som ett nålstick. Åsa hade gungat rakt på en geting.

Till en början kände hon inget särskilt, men efter 10–15 minuter blev hon väldigt yr och illamående.

Rodnaden och svullnaden kring stickhålet växte och blev ungefär en decimeter stort. Den började ”vandra” och spred sig in över magen. Efter ytterligare några minuter kände hon ett tryck över näsan och pannan.

– Jag blev jätterädd. Jag var ensam hemma med barnen och visste inte vad jag skulle göra.

Efter en stund – kanske en halvtimme – släppte trycket, men yrseln och illamåendet satt i resten av dagen.

Hon ringde efter sin man som kom hem och tog hand om barnen.

– Det var den värsta gången hittills, men en vecka senare pratade jag med en läkare som berättade att det kommer att trappas upp. Det kommer att bli ännu värre nästa gång.

Måste hålla sig lugn

Normalt sett är getingstick inget farligt, men överkänsliga kan råka riktigt illa ut. Stick i ansiktet eller halsen är särskilt farligt. Varje år dör ett par människor efter att ha blivit stuckna.

– Det låter som ett extremt dumt sätt att försvinna på, säger Åsa.

Läkaren konstaterade att Åsa var överkänslig mot getinggift och skrev ut medicin. Numera bär hon alltid kortisonsalva och en adrenalinspruta med sig. Och hon håller ögonen öppna efter de flygande fienderna.

Problemet är bara att hon blir hysterisk när hon ser dem. Hastiga rörelser och höga skrik är som att be om att bli stucken.

– Jag måste lära mig att hålla mig lugn, men det är svårt. Jag blir nervös bara jag ser dem.

FAKTA

Getingar kan vara livsfarliga

En procent av befolkningen är allergisk mot det gift som bin, getingar och humlor sprutar in när de sticks. Vanligtvis blir allergin värre från gång till gång eftersom immunförsvaret överreagerar på giftet.

Allergin visar sig oftast som en brännande smärta vid stickstället och såret blir rött och svullet. I allvarligare fall kan allergin orsaka en anafylaktisk chock. Det innebär att andningen påverkas och att läppar och ögon svullnar. Blodtrycksfall, matthet, yrsel och illamående är andra symptom. Vid tecken på anafylaktisk chock är det viktigt att ta rätt medicin eller tillkalla läkare.

Varje år dör en eller ett par människor i Sverige av bi- eller getingstick. Stick i ansiktet eller på halsen är särskilt farliga.

Källa: Vårdguiden

Så skyddar du dig:

Vet du om att du är allergisk, bär alltid med dig effektiva läkemedel, till exempel antihistamin och adrenalin. Man kan också få ett 90-procentigt skydd genom vaccination. Kolla med din läkare.

Undvik att bli stungen! Gå inte barfota, gör inga hastiga rörelser när ett bi eller en geting närmar sig och stäng sovrumsfönstret på dagarna.

Mat och dryck lockar till sig bin och getingar. Undvik därför att ha mat framme utomhus och drick aldrig ur en öppen burk eller flaska om du inte kan se innehållet.

Undvik parfym och kläder med starka färger, de lockar till sig insekter.

Källa: Vårdguiden

ARTIKELN HANDLAR OM