”Jag bloggar för att få mitt liv tillbaka”

I verkliga livet är det bara Angelikas barn som vet att hon är hiv-smittad

HÄLSA

Hiv-smittade Angelika bloggar för att må bättre.

– I mitt verkliga liv är det bara mina barn som känner till sjukdomen. På bloggen kan jag prata fritt ur hjärtat.

Foto: Getty Images
Det onda släpper – lite i taget Stödet Angelika fått genom bloggen har gjort att hon vågat polisanmäla mannen.

Angelika är 42 år och trebarnsmamma. För henne har bloggandet blivit en ventil och ett sätt att få ordning på tankarna.

Efter ett 20 år långt äktenskap inledde hon ett förhållande med en våldsam man som smittade henne med hiv.

För fyra år sedan fick hon veta och sedan dess har hon levt i skam och skuld – över sjukdomen – och över alla slag, sparkar och våldtäkter.

– Jag har frågat mig själv tusen gånger varför mitt liv blev såhär. Nu när jag börjat blogga kan jag reda ut saker för mig själv.

Enorm respons

Det onda släpper, lite i taget, när hon skriver.

– Jag förstår mitt liv bättre och inser vad jag varit med om. Jag har äntligen börjat bli förbannad på honom.

Och det har gått fort. Bloggen har bara funnits i ett par månader – men redan gett en enorm insikt, styrka och respons.

– Jag har fått massa stöttande mejl från läsare. Det är fantastiskt skönt att kunna få hjälp utan att någon vet vem jag är.

Vågade polisanmäla

Kontakten med omvärlden har gjort att Angelika efter alla år vågat göra en polisanmälan mot mannen – och hon vågar för första gången se och längta efter ett nytt liv.

– Bloggen är ett steg i rätt riktning. På sikt hoppas jag kunna gå ut officiellt med min historia. Jag vill ha mitt liv tillbaka, han tog fem år, det räcker.

FAKTA

Utdrag ur Angelikas blogg

I går blev jag uppringd av en före detta arbetskamrat.

En arbetskamrat jag inte hört av på några år.

Anledningen till att vi inte hörts av är att jag stängt all kontakt med omvärlden för att ingen ska se vad han gör med mig...

Att ingen ska se mina blåmärken...

Hon började fråga hur jag hade detoch så började hon prata om vad hon sett.

Vad hon kom ihåg på mig...

Blåmärken på ryggen och blåmärken efter stryptag på min hals.

Dessa blåmärken hade jag glömt bort...

Blåmärken som jag glömt bort för att allt han gjort medl mig blev så normalt.

Blåmärken som kommit till någon gång från augusti 2004 till 2005 tror jag.

Det är så normalt att ha blåmärken.

Hon frågade hur länge sen det tog slut...

Och jag berättade att jag aldrig lyckats bli av med honom...

Att han varit kvar och styrt mitt liv hela tiden.

Att han fortfarande har kontroll över mitt liv, att jag är livrädd att han idag ska komma och knacka på min dörr eller ringa till mig...

Hon blev så chockad för hon trodde han hade accepterat att jag försökte stoppa förhållandet.

Hon trodde jag varit ensam i några år nu...

Men så var det inte...

Chockad som hon var avslutade vi samtalet...

Kommentar: Jag sitter och försöker ta mig igenom din blogg, men det kommer ta tid. Jag har insett att jag ska läsa ett inlägg i taget och verkligen försöka förstå hur du har det.

Jag sitter här mest nu och håller tummarna för att ditt mod att skriva här kommer ge dig en bättre framtid.

/Lampan

Bloggen som terapi

Det är gratis och man behöver inte beställa tid. Aftonbladet har träffat två kvinnor som får självinsikt och stöd i cyberspace.