Dagens namn: Vega
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan

Här brottas pappan ner av agenten

  Thomas kidnappade sin son och flydde till Japan

 Lämnade ett mejl till sin sambo: Vi har åkt frivilligt

Tänk dig att den du älskar försvinner med ert barn till ett främmande land.

Två dagar före jul händer det Kristin, 34.

Utan annan hjälp bestämmer hon sig för att anlita hemliga agenter för att få hem sin son.

Det är tidigt på morgonen den 22 december 2012 och Kristin känner sig lycklig. Snart ska hon få fira jul tillsammans med sin sambo Thomas och deras tvåårige son William.

Familjen har bott i Stockholm i två år. Thomas har ett toppjobb som finansman och Kristin läser pedagogik på universitetet. De är norska medborgare, men skrivna i Sverige.

Thomas har tagit William och flugit till Norge en dag före för att hinna hälsa på sin mamma. Nu ska Kristin komma efter med bilen så att de kan fortsätta till hennes föräldrar.

Hon lämnar lägenheten på Kungsholmen och kör västerut på E18. Vill ringa, men bestämmer sig för att vänta och låta dem sova.

Städer passerar. Enköping, Västerås, Arboga.

I Örebro kan hon inte längre hålla sig. Men när hon ringer får hon inget svar. Klockan 10.20 slår hon numret till Thomas mamma.

– Är de där? undrar hon.

– Nej, nej. De kom aldrig, blir svaret.

Japan ett perfekt val

Kristin är i chock. Hon andas häftigt, kör fel. Provar igen och igen med Thomas mobil:

”Det nummer du ringer går inte att nå.”

Utanför Årjäng stannar hon för att kolla mejlen. Äntligen ett meddelande från Thomas.

”Vi har åkt frivilligt. Tycker alltid om dig. Ta hand om dig.”

Världen vänds upp och ner. Den man hon fram till nu älskat har försvunnit med hennes barn – och blivit hennes fiende. Timmarna efter polisanmäler hon Thomas. Stockholmspolisen går ut med en efterlysning via Interpol.

Genom att gå in i Thomas dator upptäcker hon att han köpt flygbiljetter till Japan. Val­et verkar medvetet. Landet har inte skrivit under Haagkonventionen, den överenskommelse som säger att barn ska återföras till ursprungslandet.

För en vuxen som vill försvinna med en liten pojke är Japan ett perfekt val.

Att som förälder föra bort sin son eller dotter är olagligt, brottet kallas egenmäktighet med barn.

Men för varje år som går blir det vanligare. Många av fallen rör kidnappningar till andra länder.

UD hanterar just nu 140 fall där barn förts bort, nästan en tredubbling på tio år. Men den verkliga siffran är långt högre. Av de fall som polisanmäls leder bara en försvinnande liten del till åtal.

Den förälder som lämnats kvar upptäcker nästan alltid samma sak: hur lite hjälp som finns att få.

Nu ser hon tecknen

17 januari 2013 Det sprakar i kaminen hemma hos Kristins föräldrar. Huset ligger mjukt inbäddat i det norska vinterlandskapet.

Julklapparna ligger oöppnade i en vagga. Små och stora, mjuka och hårda:

Till William från mamma.

Till William från mormor och morfar.

Till William från morbror.

Fyra veckor har gått. Kristin ringer polisen i Stockholm och internationella åklagarkammaren. Skriver mejl till norska och svenska UD. Håller kontakten med advokater i Stockholm, Oslo och Tokyo.

– Jag försöker få ordning och reda i kaoset. Men ibland måste jag hoppa upp på motionscykeln bara för att glömma allt, säger hon.

Varför försvann Thomas?

Först nu i efterhand ser hon tecknen. Att Thomas inte ville träffa hennes vänner. Pengarna han förde över till ett särskilt konto. Allt tal om att skydda William från världens ondska.

– Han såg pedofiler precis överallt, säger Kristin.

Fortfarande kan hon inte förstå. Men skälet spelar inte längre någon roll, det enda som betyder något är att få hem William. Den 25 december kunde Thomas spåras till ett Hilton­hotell i Tokyo, men dagen därpå checkade han ut och har sedan dess varit försvunnen igen.

Kristin säger att polisen och åklagaren i Stockholm verkligen försöker hjälpa henne. Men ibland undrar de varför hon ställer så många frågor. Då svarar hon: Jag är bara en mamma som vill veta.

I själva verket samlar hon information åt ett hemligt företag som ska hämta hem William.

Kunder över hela världen

Han stiger in i hotell Bristols pompösa lobby mitt i Oslo, nyss hemkommen från ett uppdrag i Europa. Martin Waage är vd för ABP World Group, ett säkerhetsföretag specialiserat på att hämta tillbaka bortrövade barn. Det är till honom Kristin fäster sitt sista hopp.

Han vill inte gärna tala om sig själv. Är ”runt fyrtio” och vill inte synas på bild.

– Det är för min egen säkerhet.

Om firman talar han desto hellre. Den har funnits i tio år och vuxit snabbt. Har ett tiotal anställda och kunder över hela världen.

– Vi tar så många jobb vi hinner, men tvingas ofta tacka nej.

Martin Waage försäkrar att hans agenter alltid håller sig på rätt sida om lagen. Eller åtminstone inom en gråzon. Grövre vapen än pepparsprej och batong förekommer inte.

– Oftast måste vi oskadlig­göra den ena föräldern. Men vi gör det med minsta trauma för barn­et. God planering och spaning är grunden.

Tjänsten han erbjuder är dyr, från några hundratusen svenska kronor och uppåt. Kristin betalar knappt en halv miljon för det första steget: Att lokalisera Thomas och William. Lyckas det kommer nästa steg – att genomföra aktionen – kosta minst lika mycket till.

Martin Waage pekar på skyhöga kostnader för resor, hotell och lokala kontakter och säger att han själv inte tjänar några stora pengar.

– Jag vill inte framställa mig som moder Teresa, men man blir belönad på annat sätt med det här jobbet.

Om Kristins fall säger han:

– Japan är världens säkraste plats att föra bort barn till. Och en bra plats för den som söker nytt jobb i finansvärlden. Men den här mannen har gjort misstag och jag har gott hopp.

Genom japanska kontakter har han redan börjat spana.

Fick ensam vårdnad

22 februari Stegen ekar mot stengolvet i Stockholms tingsrätt. Kristin är stramt klädd, i mörkblå klänning. Nervös.

I dag ska tingsrätten pröva om hon ska få interimistisk ensam vårdnad om William. Det krävs för att hon ska kunna få ut ett nytt pass till honom.

I flera veckor har hon kastats fram och tillbaka. Thomas och William har setts i en park i stadsdelen Yoyogi i Tokyo för att sedan försvinna på nytt. Nu ska de i alla fall vara spårade till en ny adress.

Kristin önskar att hon kunde resa med en gång.

Advokat Ia Sweger är med i rätten. Hon är specialiserad på liknande fall och säger att det gått ovanligt snabbt att nå hit. Men så saknas också motpart.

De tunga dörrarna stängs. Sal 15 är inte större än ett vanligt vardagsrum. Ett mörkt bord i mitten att sitta runt, små tavlor med djur på väggarna.

– Vi tror att pappan mår dåligt och är en direkt fara för barnet, säger Sweger.

Den gode man som utsetts i Thomas frånvaro har inget att säga. Beslutet kommer på bara tio minuter – Kristin får ensam vårdnad.

Spänningen släpper, hon kramar advokaten.

– Fantastiskt!

Nu ska dokumenten gå till svenska och norska folkbok­föringen och översättas till japanska.

Kan hamna i fängelse

Claes Bergdahl är kansliråd på UD och leder departementets grupp som arbetar med bortförda barn. Den har fått förstärkning och består i dag av fem personer.

Han känner inte till Kristins fall eftersom det ligger på norska UD. Men avråder föräldrar från att anlita företag som ABP World Group.

– Man riskerar att göra sig skyldig till kidnappning och hamna i fängelse. Då blir möjligheterna att få rätt i en vårdnadstvist betydligt sämre.

Också Lina Lundin, ordförande i Saknade Barns nätverk i Sverige, en förening för drabbade, varnar för företagen. Alla är inte seriösa, det finns skojare i branschen.

Men Lina Lundin känner till hundratals historier om förtvivlade föräldrar. Hon vet att det kan ta flera år innan ett fall ens tas upp i en lokal domstol även om landet skrivit på Haagkonventionen. Och hon vet hur lite stöd som finns att få. Att UD sällan gör mer än att förmedla kontakter till utländska myndigheter och advokater.

– Folk vänder sig till privata företag för att de gör det myndigheter borde göra. Det är riktigt illa, säger hon.

”Inte en optimal aktion”

6 mars Kristin har varit i Japan tillsammans med två agenter i nio dagar. Planen var att slå till redan första dagen. Men efter att ha väntat i flera timmar utanför adressen tvingades de konstatera att Thomas inte var där.

Har han blivit skrämd?

All väntan tär på nerverna. För att spara pengar åker den ene agenten hem.

Tiden går.

Så får de syn på Thomas igen, i samma park i Yoyogi. Han rullar William i barnvagnen från Emmaljunga. Den 6 mars går agenten till parken för att vänta. Kristin får instruktion att befinna sig i närheten tillsammans med sin japanska advokat, som är med för att hon inte ska hamna i juridiska problem.

På en helt annan plats i världen sitter Martin Waage. Han har förberett den norska ambassaden och tar nu emot korta rapporter från sin agent på fältet.

Kristins telefon ringer. Agenten skriker upphetsat och i bakgrunden ropar Thomas:

– Polis!

Hon rusar mot parken.

Sedan blir allt tumultartat. Thomas försvarar sig, blir fri. Får med sig William, slits ner igen. Faller, brottas, tumlar runt.

Till sist lyckas agenten trycka ner honom mot gräset medan Kristin kan springa med William mot en taxi. Hon slår igen dörren och de kör snabbt mot den norska ambassaden. Två hjärtan slår snabbt.

Först på ambassaden, när allt lugnar ner sig, bryter William tystnaden. Han ser förvånat på henne, ler och säger:

– Mamma!

Planet lyfter mot Skandinavien.

För Martin Waage var aktionen inte optimal. Thomas gjorde mer motstånd än väntat och det som i normalfallet bara ska ta mellan tio och tjugo sekunder drog ut i flera minuter. Men han anser att den genomfördes med full kontroll.

Grips av polisen

12 mars William är hemma hos mormor och morfar. Han mår bra, leker och stojar.

Thomas är ännu på fri fot och i går fick Kristin ett mejl från honom. Det var den första kontakten sedan 22 december och IP-adressen gick att spåra till Norge. Hon försöker att dölja sin oro för sonen.

Klockan tre på eftermiddagen kliver Thomas in på ett socialkontor i närheten av Kristins föräldrars hus – och kan gripas av polisen. Han är misstänkt för grov egenmäktighet med barn, ett brott som maximalt kan ge fyra års fängelse. I nästa vecka väntas han bli utlämnad till Sverige.

– Min klient vill tala med svensk polis, men han har inte erkänt något brott, säger Thomas advokat Thorer Ytterbøl.

Vad har han angett för skäl?

– Han ville tillvarata barnets intresse. Mer kan jag inte säga.

Hur mår han?

– Han gav ett balanserat intryck, men andra får göra en professionell bedömning.

Det som hänt Kristin blir allt vanligare. Men hennes historia skiljer sig från nästan alla andra på en punkt.

Den ser ut att kunna klaras upp.

Själv är hon tacksam för det jobb åklagare Elisabeth Brandt, advokat Ia Sweger, och Citypolisen i Stockholm gjort.

Men det lyckliga slutet har kommit med ett högt pris. Kristin räknar med att familjen betalat en och en halv miljon svenska kronor. Lite mer än två tredjedelar har gått till ABP World Group, resten till advokater och resor.

– Att William är hemma är underbart. Inget är viktigare. Men det är svårt att inte tänka på framtiden. Jag hoppas vi ska kunna leva i trygghet, säger hon.

Fotnot: Kristin, Thomas och William heter något annat i verkligheten.

Allt fler förs bort

Polisanmälningar egenmäktighet med barn

2006 - 1140

2007 - 1239

2008 - 1385

2009 - 1429

2010 - 1718

2011 - 1829

Källa: Brå

Haagkonventionen

Reglerar barns rättigheter och skrevs på 1980.

Huvudprincipen är att bort- rövade barn ska komma hem så snabbt som möjligt.

Frågan om vem som ska ha vårdnad ska avgöras i hemlandet. Men det finns undantag: Om barnet levt en längre tid i det nya landet och funnit sig till rätta.

Gäller i drygt 80 länder, däribland Sverige.