Även svensk polis har gillrat otillåtna fällor

TEKNIK

Jag har svårt att uppröras över att USA gillrat en fälla för att gripa en svensk som misstänks ha handlat med vapen och knark i stor skala.

Mer anmärkningsvärt är att svensk polis sätter rättssäkerheten ur spel med hemliga provokationer.

Något är ruttet då sansade jurister hävdar att hundratals personer kan ha dömts felaktigt.

Närhelst en svensk åker fast sedan amerikansk ­polis provocerat fram ett gripande börjar det i Sverige muttras om tvivelaktiga arbetsmetoder.

En kritik som ofta innehåller rimliga inslag. Hade till exempel en man som tror att han stämmer sexträff med en 14-årig flicka över huvud taget gjort sig skyldig till något om inte FBI gillrat fällor på nätet med falska identiteter?

Ett betydligt större problem för Sveriges nio miljoner invånare är dock hur vår egen polis agerar.

Statsåklagare Nils-Eric Schultz och advokat Peter Althin – två herrar som inte brukar skrika i ­onödan – beräknar att polisen för att skydda informatörer inte berättat för åklagare och domstolar var de fått sina bevis i från i hundratals fall sedan mitten på 90-talet.

De flesta av de dömda är med all sannolikhet skyldiga, men det har strängt taget inget med saken att göra. Att en domstol inte har en fullständig bild av vad som har skett äventyrar rättsäkerheten.

Dessutom finns dessvärre belägg för att människor dömts på felaktiga grunder.

Nyligen beviljade till exempel Högsta domstolen prövningstillstånd för en man som suttit i fängelse ett år för grovt vapenbrott. Sex år senare visade det sig att polisen gillrat en otillåten fälla.

En infiltration eller provokation kan naturligtvis vara både moraliskt och juridiskt försvarbar. Det kan vara svårt att lösa en konstkupp utan att låtsas uppträda som intresserad konstsamlare.

Men det som börjar med ett ­fiskande efter uppgifter kan lätt glida över i aktiv medverkan och utmynna i att någon begår ett brott han eller hon aldrig hade tänkt medverka i.

Det är därför glädjande att se hur den statliga polis­metodutredningen, som ­regeringen ska ta ställning till, har resonerat.

Förslaget innehåller visserligen inslag som borde göra vem som helst gråhårig, som till exempel möjligheter att ­undersöka vilka ­mobilmaster helt oskyldiga människors telefoner varit uppkopplade mot.

Men utredarna tar också tag i de gråzoner svensk polis ibland rör sig i.

Det ska även i framtiden vara tillåtet med olika typer av provokationer, men chefsrådman Stefan Reimer anser att om någon genom polisens provokation förmåtts göra något olagligt så ska en domstol inte kunna döma personen.

Detta förslag, som utgår från de grundläggande ­kraven på rättsäkerhet som följer av Europakonventionen, är utmärkt.

Men det är beklämmande att ­denna självklarhet inte ­redan är lag i Sverige.

Oisín Cantwell

Lurades av polis

■ ■ Den misstänkte knarksmugglaren Paul Mardiossian har åtalats efter att ha försökt levererat tunga vapen till amerikanska agenter som utgav sig för att tillhöra den colombianska Farc-gerillan.

■ ■ I juli 2008 dömdes en 40-årig man till sex månaders fängelse i USA sedan han försökt arrangera en sexträff med en 14-årig flicka. Det var poliser han pratade med.

■ ■ Samma år greps en 47-årig värmlänning i Utah i USA efter att ha chattat med vad han trodde var en 16-årig flicka.

■ ■ Kuppen mot Nationalmuseum i Stockholm, då tavlor till ett värde av 300 miljoner kronor stals, klarades delvis upp genom att amerikanska FBI-agenter agerade konstköpare.

Oisín Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM