Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
Aftonbladetit
SÖNDAG 29 NOVEMBER 1998
  


Namn: Emma Rost
Ålder: 24 år
Yrke: Projektledare och frilansjournalist
Bor: På Kungsholmen i Stockholm
Dator: En två år gammal, långsam compaq pc
Tipsar gärna om:
www.ivillage.com (”en bra sajt för tjejer”)
www.ridsport.se ”Ridsportförbundets sajt”)
Kasta ut månglarna från templet

Jag vägrar att ta mer skit. Jag vill inte ha erbjudanden från tv-shop på nätet - också. Jag vill kunna frossa i mina favoritämnen utan att någon försöker kränga på mig en massa grejer eller få mig att köpa tjänster jag inte behöver. Jag kräks på annonser som i form av små flygplan kommer flygande över sidorna för att distrahera mig.
  Vart tog den fria, oförstörda informationen på nätet vägen?
  Mina första stapplande steg på nätet tog jag 1994. Internet var en outtömlig källa till kunskap. Där fanns så mycket information att det bubblade av lycka inom mig. Tills jag insåg att det var så mycket kunskap som jag aldrig någonsin skulle hinna ta del av. Då blev jag informationsstressad i stället.
  Men även om det var svårt och lite ångestskapande att behöva välja bland alla lockande länkar var jag fascinerad av möjligheterna att få lära mig saker. Svaren på så många av mina frågor fanns tillgängliga för mig jämt. Och gratis var det också.
  På den tiden använde de flesta fortfarande nätet för att läsa intressanta saker eller för att informera andra. Betaltjänster var ett relativt okänt begrepp. Det var fortfarande så gott som en regel att allt som fanns på nätet var gratis. Och en sajt behövde inte nödvändigtvis vara nyttig utan det räckte med att den var kul.
Det kändes lite fritt och lagom anarkistiskt.
Internet var till för alla,
på lika villkor.

I dag är ledorden nytta, nytta, nytta och målet lönsamhet, lönsamhet, lönsamhet. Precis som överallt annars i samhället.
  Den fria informationen är inte längre fri. Inte helt fri i alla fall. Den finansieras i många fall av annonser eller av betalande besökare.
  För något år sedan exploderade bankernas tjänster på internet. Då blev det möjligt att betala sina räkningar över nätet, kolla sitt saldo och mycket annat. Kunderna gör mer av jobbet själva, och betalar för det.
  Jättebra och tidssparande för både banker och kunder, men så fruktansvärt tråknyttigt.
  TV-shop lanserar sig nu på internet i ett försök att hitta nya kunder att kränga motionsanläggningar och stekpannor till. Andra genomkommersiella satsningar som översvämmar sajberspejs är de otaliga porrsajterna.
  
Många är de som försöker tjäna pengar på nätet, men de enda som verkligen lyckas är nog porrsajternas konstruktörer.
  Och är det roligt med all denna nytta och kommersialism?
  Den fria informationen, var hittar man den nu?
  Det är klart att den finns, men den blir allt svårare att hitta. Mycket drunknar i alla nya kommersiella satsningar, som köper platser i sökmotorer och därför alltid hamnar först i listan över träffar.
  I media pratas det allt mer om nytta och allt mindre om all rolig information som finns samlad på internet. Det världsomspännande nätet förvandlas mer och mer till en del av vår infrastruktur i stället för att vara den kunskapskälla det började som.
  De allra flesta vill börja tjäna pengar på sina sajter. Jag kan inte klandra dem, men jag längtar ändå efter att få gräva upp kunskapsskatter utan att behöva betala tull för dem i form av mikrobetalningar eller jobbiga annonser.
  Jag vill ha min fristad där jag får mig lite värdelöst vetande till livs.
  Jag vill slippa erbjudanden om att teckna försäkringar på nätet, beställa min resa eller handla mina bananer via internet.
  Kasta ut månglarna från templet!