Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
Lördag 15 maj 1999
  

Där tror du fel, Strömstedt

Bo Strömstedt, chefredaktör emeritus på Expressen, oroar sig för Aftonbladets politiska linje (Aftonbladets kultursida 12 maj). Han tror att LO-ägandet av Aftonbladet är tidsbegränsat och knutet till den nuvarande politiske chefredaktörens kontrakt.
  Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.
  Avtalet mellan LO och Schibsted gäller tills vidare och är inte tidsbegränsat.
  Det finns inte heller någon knytning till mitt kontrakt med tidningen. Kontraktet reglerar mina arbetsvillkor med tidningen, inte ägarförhållandena, och det gäller tills jag går i pension (april 2013).
  Bo Strömstedt tror och väl inne i tron griper orden tag i honom, det bär iväg. En mästare i retorik. Men det är inte alltid som sanningen hinner med. Den här gången blev det dubbelfel. Men det hade varit intressant om det varit sant.

Rolf Alsing
Politisk chefredaktör


Fotbollsbibeln har kommit

Så har årets fotbollsbibel kommit, Fotbollboken 1999. Ett måste för alla som vill rekapitulera förra årets ups and downs inom ”det gröna fältets schack”, eller slå upp spelprogrammet för BK Zeros från Motala i div. III nordöstra Götaland. Den föreningen har vi inget närmare förhållande till. Men det gäller också många av dem som levererat landslagsspelare under årens lopp: IFK Uppsala, Westermalm, Göteborgs FF, IK City, IFK Eskilstuna, Sundbyberg, IFK Västerås, Surahammar, Hallstahammar, Tunafors, Verdandi, Marieberg, IFK Stockholm, Bromölla, Johanneshof, Jonsered, Vänersborg, Stockholms BK, IFK Köping, Redbergslid, Köpings IS, Saab, Holmsund, Lycksele, Stattena, Råå IF, Karlskoga, IFK Gävle, Heimer, Järva, Grängesberg och IFK Uddevalla.
  Andra rekryteringsbaser för landslaget som för länge sedan passerat zenit är Sleipner, IFK Malmö, Gårda, Sandvikens IF och dito AIK, Waggeryd, Högadal och Billingsfors IK, sist i maratontabellen. Läst så blir tabellen med landslagsspelare en illustration till alltings fåfänglighet eller motsatsen. Kanske våras det också för BK Zeros.

Gunder Andersson


Bara att rycka på axlarna?

Med viss undran noterar jag hur Helena Lindblad i Dagens Nyheter (12 maj) rycker på axlarna inför den amerikanska interventionen i svensk filmpolitik. Vad kan man förvänta sig? undrar hon. USA ser film som en handelsvara, och sedan är det inte mer med det.
  Här får man hålla isär saker. Att USA-ägda distributionsbolag lobbar för sin sak är naturligt; det ingår i ett normalt remissförfarande. Att deras makt och inflytande är oproportionerligt stora är bara att beklaga, men har inte med principfrågan att göra.
  En helt annan sak är när USA:s regering via ambassaden försöker påverka grundprinciperna för en nationell svensk filmpolitik. Kan man tänka sig motsatsen: att Sveriges regering (likt Musen som röt, den engelska 50-talskomedin) hänvände sig till Washington för att försöka stoppa de miljölagar som tvingar Volvo till fördyrad avgasrening? Knappast. Men USA:s regering anser sig ha rätt att lägga sig i andra länders inre angelägenheter vare sig det gällt olja, bananer, kaffe eller vad som helst. Nu alltså film. Det gör USA till en imperialistmakt. Detta förtjänar att påpekas.

Gunder Andersson


Årtusendets listor

    Magnifika uddar
    Godahoppsudden
    Kap Horn
    Land's End
    Gibraltar
    Nordkap

Gunnar Fredriksson


Kontakta kulturens web-redaktion:
Har du frågor som rör sidornas innehåll eller kulturens policy? - Maila hit!
Rör frågorna tekniska problem, uppdateringar eller saknade sidor? - Maila då hit!