Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
Fredag 28 maj 1999
  

De har missat alla chanser
Svenska Dagbladets chefredaktör Mats Svegfors om Perssons & Ulvskogs presspolitik - och om hur han försökte skapa en socialdemokratisk morgontidning


Håkan Jaensson lanserar en revolutionerande publicistisk och presspolitisk idé. Starta en socialdemokratisk edition av Svenska Dagbladet. Skifta ut ledarsidan och kultursidorna. Det skulle finnas både en Höger-SvD och en Vänster-SvD. Sverige skulle plötsligt ha en rikstäckande socialdemokratisk morgontidning.
  Idén skulle kunna tyckas vara bildstormande. Men mer spektakulär är den inte än att den i viss mån är prövad.
  För några år sedan väckte jag tillsammans med en god vän, som inte minst i denna typ av frågor är mycket väl förankrad i den socialdemokratiska ledningen, precis den idé som Håkan Jaensson nu lanserar. För min del förde jag inte dessa samtal helt i det blå. Vissa överväganden hade gjorts i kontakter med företrädare för våra dåvarande ägare.
  Jag vet inte hur långt diskussionen fördes inom den socialdemokratiska partiledningen. Men frågan väcktes där. Likväl rann det hela ut i sanden.
  Att inget hände kan till någon del ha berott på bristande energi från min sida. Men projektet var naturligtvis av den arten att energi måste finnas på båda sidor.

Jag tycker verkligen att svensk socialdemokrati borde ha fler starka pressröster. Men det är ju inte min roll att försöka driva fram sådana under mer eller mindre passivt motstånd från en ointresserad socialdemokratisk partilednings sida.
  I samband med försäljningen av Svenska Dagbladet förra året väcktes ånyo tankar på samarbetsformer inom pressen som skulle ha kunnat stärka socialdemokratins publicistiska ställning. När Investors dåvarande vd Claes Dahlbäck och jag träffade Marita Ulvskog i början av juli för att informera henne om förhandlingarna mellan SvD och DN samt efterhöra hennes reaktion kom frågan upp om motsvarande arrangemang i Malmö.
  Jag tycker att Marita Ulvskog hanterade den diskussionen oklanderligt ur ett konstitutionellt perspektiv. Däremot begriper jag inte Marita Ulvskogs och regeringens politiska passivitet. Redan ett halvår tidigare hade jag skrivit i en intern promemoria att nyckeln till ett SvD/DN-samarbete sannolikt låg i Malmö. För den som har något hum om politik och pressfrågor var upplägget så uppenbart.

Varför drev inte Göran Persson och Marita Ulvskog Malmökopplingen på ett medvetet och resultatinriktat sätt? I stället lät de Aftonbladet på nyhetsplats och Dagens Nyheter på kultursidan helt bestämma problemformuleringen. Än en gång var den socialdemokratiska ledningen passiv när uppenbara möjligheter öppnades i en tidningsstrategisk fråga.
  SvD/DN-upplägget tillhör historien. Det blev inte samarbete, snarare motsatsen. Vi är nu på väg in i rejäl konflikt om villkoren för Stockholmsdistributionen. I förlängningen kan skadan för hela det svenska samdistributionssystemet bli mycket stor. Men regeringen tycks bry sig ungefär lika mycket som Bonniers ledning. Eller rättare sagt: Bonniers ledning kanske har gjort rätt bedömning. Det politiska priset för att Bonnier lägger Stockholmsdistributionen under sig är begränsat.

    Socialdemokratin är på presspolitisk reträtt. Gång på gång läser partiet fel i de viktiga detaljerna. Den socialdemokratiska partiledningen ser därmed varken möjligheterna eller hoten när de väl dyker upp.

Kan då inte Schibsted, huvudägare i såväl Svenska Dagbladet som Aftonbladet, ta initiativ? Kan inte diskussionen återupptas om en socialdemokratisk edition av Svenska Dagbladet?
  Utan att över huvud taget ha diskuterat detta med Svenska Dagbladets nya ägare har jag svårt att se att den möjligheten skulle finnas kvar. Schibsted är redan huvudägare i en socialdemokratisk Stockholmstidning, nämligen den tidning där denna artikel publiceras. Att själv etablera en ny socialdemokratisk morgontidning i Stockholm som konkurrerar med det redan koncernägda Aftonbladet, som också säljs på morgonen, är knappast självklart för en på Oslobörsen noterad mediekoncern.
  Socialdemokraterna har försuttit de chanser som har funnits att verka presspolitiskt konstruktivt. I stället kraftsamlar regeringen för att driva igenom en mediekoncentrationslag som inte ökar någons politiska makt men som lägger en väsentligen destruktiv och godtycklig makt i händerna på ett antal byråkrater i Konkurrensverket.
  Sedan när är detta socialdemokratisk politik?

Mats Svegfors

Tidigare artiklar:
Håkan Jaensson: Sluta gnälla, gör så här, 26 april.
Bo Strömstedt: Ska norska kapitalister bekämpa kapitalet?, 12 maj.
Rolf Alsing: Där tror du fel, Strömstedt, 15 maj,
Bo Strömstedt: Vem är den starkaste?, Rolf Alsing: Samma inriktning då som nu, båda 19 maj.
Håkan Jaensson: Bättre än ingenting alls, 21 maj.


Kontakta kulturens web-redaktion:
Har du frågor som rör sidornas innehåll eller kulturens policy? - Maila hit!
Rör frågorna tekniska problem, uppdateringar eller saknade sidor? - Maila då hit!