Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
Fredag 4 juni 1999
  

Nato ägnar sig inte åt medkänsla
Edward S Herman om de egentliga skälen till bombningarna


Idén att Nato bedriver ett ”moraliskt korståg” på Balkan strider mot allt vi vet om den organisationens karaktär, dess historia och dess nuvarande målsättningar. Nato är ett verktyg för medlemsländernas statsmakter, och stater strävar efter att gagna sina intressen, inte efter att upprätthålla moraliska principer. Ett exempel från Natos egen historia är ”överstarnas kupp” i Grekland 1967, då militära officerare använde sig av en plan som Nato utformat för motstånd mot en sovjetisk invasion i syfte att störta den folkvalda regeringen, vilket de gjorde utan att några protester hördes från Natos sida.
  Salazardiktaturen i Portugal (och efter Salazar, Caetano) var en respekterad medlem av Nato under många år och stöddes resolut av Nato trots det hänsynslösa koloniala styret i landets afrikanska besittningar. Inte förrän regimen störtades genom en demokratisk revolution 1974 hotades Portugal med uteslutning ur organisationen.

Det är också värt att notera att alla de stora Nato-länderna, med USA i spetsen, stödde Suhartodiktaturen i Indonesien under 32 år; landets invasion och massiva etniska rensning av befolkningen i Östtimor påverkade aldrig förhållandet till Indonesien och ledde inte till någon minskning av det ekonomiska och militära stödet. De ekonomiska och politiska fördelarna vägde uppenbarligen tyngre än alla moraliska aspekter.
  Men har inte Nato bytt inriktning efter det kalla krigets slut? Något som på ett slående sätt motsäger det påståendet är det faktum att Turkiet fortfarande är medlem av Nato, trots att behandlingen av den kurdiska minoriteten där motsvarar och till och med överstiger vad Milosevic gjorde i Kosovo innan Natos bombningar inleddes. Turkiet upplåter till och med baser för Natos bombräder och är en stor mottagare av amerikanskt bistånd.
  Detta visar på att USA:s och Natos motvilja mot etnisk rensning är ytterst selektiv och tarvar en politisk förklaring.

    Men är inte Natos agerande mot Jugoslavien ändå ett genuint moraliskt åtagande, även om det är selektivt och har politiska syften? Det är ytterst tvivelaktigt. För det första så har Natos bombningar förvärrat vad som var en otäck och bekymmersam situation till att bli en omfattande humanitär katastrof för just dem som man påstod sig vilja hjälpa. Detta skulle ha kunnat vara ett resultat av ren inkompetens, och det är sant att vissa av Natos politiska ledare förväntade sig att serberna skulle kapitulera för Natos ultimatum hellre än att drabbas av bombningar.
      Men andra politiska ledare förväntade sig ett krig, och tjänstemän inom underrättelsetjänst och militär insåg att om ett krig inleddes så skulle serberna mycket väl kunna betrakta Natos bombningar som ett direkt stöd till UCK-gerillan, och utsätta Natos allierade i Kosovo för vedergällning. Vissa militära strateger inom Nato har till och med välkomnat de intensifierade serbiska angreppen och massflykten av kosovoalbaner, som tömmer Kosovo och gör provinsen till en ”fri eldgivningszon”.

Det hävdas också att de intensifierade serbiska angreppen mot kosovoalbanerna skulle ha genomförts i vilket fall som helst. Men detta är ett obevisat påstående, som gjorts först efter att händelserna ägt rum, och i syfte att förklara bort fakta som motsade det påstådda humanitära syftet med den förda politiken. Den serbiska truppsammandragning som skedde innan bombningarna inleddes bevisar ingenting, med tanke på att Jugoslavien helt riktigt förväntade sig en attack från Nato.
  Jugoslavien accepterade och samarbetade med ett drygt tusental observatörer från Kosovo Verification Mission, och åtskilliga av dessa upplevde att deras arbete gjorde stor nytta, trots fortsatta sammandrabbningar. Dessa observatörer drogs bort av Nato innan bombningarna började, de tvingades inte bort av Jugoslavien, vilket antyder att intensifierade jugoslaviska attacker mot kosovoalbanerna inte var planerade.

Även sedan det stod klart att serberna inte skulle svara med kapitulation, och att en humanitär katastrof hotade i Kosovo, gjorde Nato ingen ny bedömning av sina tidigare planer. Dessutom har Natos bombningar inte bara skördat civila dödsoffer bland kosovoalbanerna, utan rädsla för bomberna har även varit en bidragande orsak till massflykten ut ur Kosovo. Nato har också använt vapen som splitterbomber och uranbaserade granater, såväl i Kosovo som i Serbien, som inte bara kräver ett högt pris i form av dödade civila men som dessutom förorenar miljön och gör området obeboeligt i framtiden (samtidigt som Nato säger att alla fördrivna ska kunna återvända). Det faktum att Nato inte förberedde sig för den framdrivna flyktingvågen och oviljan hos dess medlemsländer att ta emot mer än ett marginellt

    Natos officiella reaktioner på de fall där bombattackerna krävt civila dödsoffer har varit påtagligt okänsliga. Den brittiske journalisten Robert Fisk blev förskräckt vid Natos presskonferens den 14 maj, dagen efter att 87 kosovoalbaner ”slitits i stycken” av Natos bomber i Korisa. Nato-talesmännen Jamie Shea och generalmajor Walter Jertz ”lät meddela oss att: 'Vi hade ännu en dag av mycket effektiva operationer.” Och Fisk konstaterar att det inte yttrades ”ett enda jävla ord av förvåning eller medkänsla”.

Medkänsla är inte vad Nato ägnar sig åt. Orsakerna till att organisationen bedriver detta krig är bland annat följande: Nato söker en ny roll för sig själv efter kalla kriget; USA vill stärka sin makt över organisationen; dess högsta ledare (Clinton) letar efter något som kan förbättra hans politiska ställning; dåligt uppförande av Jugoslavien, som befinner sig utanför Natos inflytelsesfär och traditionellt har starka band till Ryssland, gör att landet snabbt utmålas som ”skurkstat” (till skillnad från Turkiet); och slutligen därför att de viktiga vapenindustrierna och deras anhängare behöver uppdrag och ökade försäljningsvolymer.

Edward S Herman
Översättning: Tor Wennerberg

Edward S Herman är professor emeritus i nationalekonomi vid Wharton School of Finance och författare till ett flertal böcker om amerikansk utrikespolitik.


Kontakta kulturens web-redaktion:
Har du frågor som rör sidornas innehåll eller kulturens policy? - Maila hit!
Rör frågorna tekniska problem, uppdateringar eller saknade sidor? - Maila då hit!