ÅSIKT

När ska de våga backa om Irak?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

ÅSA LINDERBORG och ERIK WIJK om de svenska skrivbordskrigarna

1 av 2 | Foto: Nouri al-Maliki.

■ ■När medierna nu plötsligt uppmärksammar amerikanska massakrer på irakiska civila är det inte isolerade händelser utan bara exempel på ockupationens vardag. Iraks nye premiärminister, Nouri al-Maliki, har påpekat att det amerikanska dödandet av obeväpnade irakier är ett dagligt fenomen, att trupperna "krossar dem med sina fordon och dödar dem av blott en misstanke eller nyck".

De nya "avslöjandena" av halvårsgamla övergrepp har i alla fall haft den effekten att amerikanska medier tillåter sig gräva lite djupare.

Newsweek har i senaste numret ett långt reportage om mentaliteten hos de marinkårsenheter som varit inblandade i flera massakrer. Dessa unga grabbar är specialister på att kriga och döda. När de tvingas patrullera ett land som levande måltavlor för en osynlig fiende växer frustrationen, drogintaget och hämndbegäret i rasande fart. De har ingen som helst träning i upprorshantering. Samma general som bett dem dela ut godis och spela fotboll med irakierna kan i en debatt hemma i Kalifornien bre ut sig om nöjet i att nedkämpa muslimer, som "i åratal slår sina kvinnor för att de inte bär slöja" och som "ändå inte har kvar någon manlighet, så det är jävligt kul att skjuta dem".

■ ■Antydan till självrannsakan i amerikanska medier, alltså. Svenska ledarsidor vacklar dock mycket långsamt.

Dagens Nyheters huvudledare beklagar Bushadministrationens "unilateralism" (årets eufemism?) men påpekar samtidigt att "det vore en olycklig utveckling ifall USA drar slutsatsen att det framöver är säkrast att stanna innanför det egna landets gränser".

Sydsvenskans ledarkrönikör Henrik Bredberg beklagar att USA "av misstag dödar civila" men "att dra sig tillbaka nu vore att svika Irak".

Svenska Dagbladet tiger, som vanligt när det gäller Irak, men krönikören Roland Poirier Martinsson finner tidpunkten lämplig att hylla USA:s "sunda nationalism" som till skillnad från den svenska är grundad i att "alla människor äger den orubbliga rätten att bestämma över sin egen vardag". USA inkarnerar oegennyttan, och "imperiebyggande finns inte på agendan".

■ ■Uttalandena förvånar inte. De svenska skrivbordskrigarna är långt mer undfallande inför Vita huset än de amerikanska kollegor som tvingas ta det hela på allvar. DN:s Per Ahlin antyder dock att en liberal omsvängning kanske ändå är möjlig detta århundrade, när han om övergreppen skriver: "Det börjar bli för mycket."

Åsa Linderborg ([email protected]), Erik Wijk ([email protected])