ÅSIKT

Världen blir tråkigare utan någon att beundra

Anna Andersson om tunga fall i transparensens tid – men gudskelov finns Gun-Britt Sundström

Foto: Dan Hansson/TT
Gun-Britt Sundström kom i höstas med den självbiografiska boken ”Skrivliv”.

avAnna Andersson

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den kom redan i september, Gun-Britt Sundströms självbiografiska Skrivliv, men jag sparade den hela hösten för att kunna läsa ostört och i ett svep under jul­ledigheten. Planen höll, under jul- och annandagarna försjönk jag i hennes underbara bok, full av självständiga reflektioner, tidsbilder och lagom mycket namedropping från kultursveriges 60- och 70-tal.

Det var en lättnad för mig att boken var så bra eftersom jag har beundrat Sundström länge, ända sedan jag i tonåren läste För Lydia, tio år senare Maken och sen allt jag kommit över som hon skrivit. Och det är så svårt med beundran i dessa tider. Det heter att man ska skilja på verk och person men det är svårt när personen hela tiden tränger sig på.

Det finns övertydliga exempel, som Svenska Akademiens sönderfall. Sällan har väl så upphöjda positioner devalverats lika snabbt, för att folk inte kunnat sätta institutionens bästa före sin egen person.

Metoo-vågen spolade också bort en hel del beundran. Man kan tycka att det är bra att folk får ta ansvar för sina grisiga beteenden men ändå bli besviken i enskilda fall – som jag blev när skådespelaren Jeffrey Tambor straffade ut sig från den fina tv-­serien Transparent.

Apropå transparens så har de sociala medierna gjort att vi får veta alldeles för mycket om en del kändisar. Jag förstår behovet av att kontrollera bilden av sig själv men det blir paradoxalt när de skriver mer privat på Instagram än någon tidning skulle göra, om förälskelser, barn och besvikelser när en vara de köpt inte håller måttet. De blir kanske mer mänskliga – men också lite svårare att beundra.

Så är det då viktigt att beundra människor? Är det inte ett tecken på ett jämlikt samhälle när även filmstjärnor, idrottare och författare visar att det är precis som vi andra?

Jag tycker faktiskt inte det. I min beundran ligger en förvissning om att det finns människor som tänker större och bättre än vad jag gör, som gör saker som jag aldrig skulle klara av. De behöver inte vara perfekta människor men lite integritet skadar inte – jag vill inte veta för mycket om skilsmässor, julfiranden eller dåliga skoval.

Som Gun-Britt Sundström. Hon tycks ha precis den sortens integritet man skulle vilja se i Svenska Akademien.

ARTIKELN HANDLAR OM