ÅSIKT

Nye statschefen i Österrike – en högerpopulist

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Petter Larsson: I dag röstar österrikarna i fram sin president

Foto: Höggerradikalen Norbert Hofer väntas vinna dagens presidentval i Österrike.
Foto: Presidentkandidaten Alexander van der Bellen, före detta partiledare för de Gröna.

Risken är stor att Österrike som första västeuropeiska land sedan andra världskriget i dag väljer en högerradikal statschef.

Med sin slogan ”Österrike först” krossade högerradikala Frihetspartiets (FPÖ) kandidat Norbert Hofer med 35 procent allt motstånd i den första valomgången. Redan det var den största valframgången någonsin för FPÖ, som i parlamentsvalen 2013 bara nådde 20 procent.

Nu ställs Hofer mot de Grönas före detta parti­ledare Alexander van der Bellen.

Det säger en del om det politiska landskapets snabba förskjutning: de maktbärande breda partierna är redan ute ur leken. De samregerande Socialdemokraterna och Konservativa tog 22 procent – tillsammans.

Det kunde förstås varit värre. Presidentposten är en ceremoniell post, utan politisk makt. Ändå vore en valseger för Hofer en symboliskt mycket viktig seger, som skulle ge FPÖ ökad legitimitet och ge vind i seglen inför parlamentsvalen 2018.

Att FPÖ etablerat sig som en stark tredje kraft i landet är ett paradexempel på den samling i mitten som är ett av Europas stora problem. Med korta undantag har makten i landet sedan andra världskriget delats mellan konservativa och socialdemokrater, som dessutom för det mesta samregerat.

Och när konflikten mellan vänster och höger mildras, står dörren öppen för ytterhögern, som kan hetsa mot ”etablissemanget”.

Den hyggligt generösa flyktingpolitik som Österrike bedrev under krisen har också spelat FPÖ i händerna. Landet stod länge på Tysklands och Sveriges sida i försöken att skapa ett omfördelningssystem inom EU. När det misslyckades, gjorde man precis som den svenska regeringen: kovände. Det stoppade inte väljarflykten till FPÖ – snarare legitimerades deras politik.

Men flyktingkrisen räcker inte som förklaring. Snarare har Hofer lyckas förvandla valet till ett allmänt missnöjesval. Just att presidenten inte har någon politisk makt har förmodligen gjort det lättare. Väljarna kan proteströsta mot regeringspartierna, men slipper FPÖ:s politik.

Utgången ligger nu i händerna på socialdemokratiska och konservativa väljare. Kan de skapa en demokratisk folkfront för att blockera ytterhögern?

Svaret är tyvärr inte självklart: Hofer leder med ett par–tre procentenheter i de senaste mätningarna.

Österrike ser ut att bli först.

Man kan bara hoppas att den första gången blir den sista.

ARTIKELN HANDLAR OM