Medieägaren som alla ville ha

avMartin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Martin Aagård om Jeanette Bonnier (1934-2016)

Jeanette Bonnier.

För många journalister personifierade Jeanette Bonnier den perfekta medieägaren.

På ålderns höst tog hon allt större plats i offentligheten och luftade åsikter som var ljuv musik i murvlars öron. Hon sa det alla ville höra från familjen Bonnier: Att de drivs av genuina värderingar och en stark vilja att skapa förutsättningar för bra journalistik även om det inte längre genererar några större pengar.

Att hon, den största ägaren i landets största mediekoncern, själv varit reporter på Veckojournalen och Bildjournalen gjorde henne knappast mindre populär.

Hur arbetet med ”Firman” gått till i praktiken är svårt att veta för en utomstående. Själv var hon tystlåten om sina affärer. Men självklart kan ingen skapa miljardvinster i dagens mediebransch utan att ha hårda nypor.

Jeanette Bonnier spenderade sina miljarder på konsten. Den svenska samtidskonsten närmare bestämt.

Efter dottern Marias tragiska död 1985 grundade hon en stiftelse till förmån för unga svenska konstnärer. Hon skaffade sig en privat samling i världsklass och öppnade Bonniers konsthall, hennes stora gåva till hemstaden. Konsthallen i Vasastan skulle bli betydelsefull. Precis som hon önskat blev den ett viktigt nav för det unga, svenska konstlivet.

Natten till söndag dog Jeanette Bonnier, 82 år gammal. En omvittnat stor personlighet gick ur tiden.

Att i framtiden få höra svenska medieägare uttrycka samma patos för sitt viktiga demokratiska uppdrag är en nåd att stilla be om.

Nästa generation Bonnier har mycket att leva upp till.

ARTIKELN HANDLAR OM