ÅSIKT

Ett mått, en mångfald

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Mattias Svensson läser Miljöpartiets nya kulturprogram – en studie i modeteorier

”Kulturen ska vara en betydelsefull del i en grundläggande omställning av samhället.” Så kaxigt inleds Miljöpartiets nya program Kulturen – det fjärde välfärdsområdet, som tagits fram av en arbetsgrupp med politiker och fristående kulturskapare.

En grundläggande omställning måste förstås styras, och det är detta många av förslagen handlar om. Först och främst ska ett nytt välfärdsmått tas fram ”utifrån en helhetssyn på människa och samhälle”. Ett enda mått för allt från ekonomi till bland annat bildning och kultur. Hur bildad och kulturell är du på en skala?

All slags utbildning och kultur ska även samlas i ett enda Bildningsdepartement. Från detta departement ska sedan mångfalden spridas. Rekryteringen till samtliga styrelser och myndighetsledningar ska nämligen ske utifrån ett intersektionellt perspektiv. ”Oberoende forskare” och ”organisationer som företräder underrepresenterade grupper” ska utbilda all personal och alla styrelser på kultur- och utbildningsområdet i ”intersektionalitet och postkoloniala teorier”, samt ta fram parametrar för att utvärdera deras arbete med positiv särbehandling och jämlik representation.

Ett mått, ett departement, en mångfald.

Miljöpartiets kultursyn handlar överlag väldigt lite om kultur och väldigt mycket om akademiska teorier på modet. De har en punkt om museer, men kommer raskt in på en nationell museistrategi ”där hänsyn tas till resurseffektivisering, kunskapsoptimering, samarbetsfördelar och intersektionalitet”. Vad det betyder? Jobbmöjligheter för rätt sorts akademiker i en växande kulturbyråkrati.

Och apropå trendkänslighet. Kommer ni ihåg när Miljöpartiet profilerade sig i integritetsfrågor och menade att sådana aspekter var viktiga rörande upphovsrätten? Det verkar såååå 2008. Nu ska en bredbandsskatt införas, med den redan förlegade kassettskatten som förlaga. Så samlas ännu mer makt och pengar i korporativa organ som kräver hårdare lagar mot fildelande ungdomar.

Närmare kultur än så kommer de aldrig, även om man anar litterära förlagor både till en term som ”yttrandejämlikhet” och i avsnittsrubriken Processen.

Mattias Svensson