ÅSIKT

Burgare och borgare i smaklös allians

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Ska man med politisk makt få lyfta fram ett enskilt företag - eller tvärtom?

Ronald McDonald – eller är det Fredrik Reinfeldt? OBS! Bildmontage. Foto: AP och peter wixtröm

Hur hanterar man jäv i rikspolitiken?

I den lokala politiken får ibland företagaren gå ut ur kommunfullmäktige när beslut som kan gynna hans eller hennes företag ska fattas. Men hur gör man när den som fattar besluten är Sveriges regerande parti, de som gynnas är ett av världens största multinationella företag och deras samarbete är i öppen dager?

För den politiska och strategiska samverkan mellan Moderaterna och McDonalds Corporations sverigeavdelning har bevisligen ökat kraftigt de senaste åren. Redan under valrörelsen 2010 tryckte McDonalds ett ”öppet brev” från Filippa Reinfeldt, moderat landstingsråd i Stockholm, på restaurangernas brickunderlägg. Medan gästerna åt hamburgare kunde de läsa om Reinfeldts hyllning till McDonalds och deras mat, samt se bilder på henne och leende personal.

När reklamen uppdagades tog Moderaterna i Norrtälje politisk strid för att McDonalds restauranger ändå kunde vara kvar som vallokaler i kommunen – trots vallagens förbud mot politisk propaganda i anslutning till röstningen.

Sedan dess har hyllningarna från Moderaterna eskalerat. ”Sverige behöver fler som henne” utbrister moderata EU-parlamentarikern Hans Wallmark i ett pressmeddelande (14 oktober 2011) ensamt dedikerat till Christine Richter, ägare av fem McDonaldsrestauranger i Skåne.

I artikeln ”Satsa på hamburgare!” (Arbetarbladet 20 februari 2012) besöker riksdagsledamoten Anton Abele en McDonalds­restaurang och avslutar artikeln med att benämna restaurangchefen som ”en ny Ingvar Kamprad”.

Längst går kanske riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz när hon på en hyllningsartikel till hur det är att jobba i snabbmatskedjan sätter rubriken ”McDonalds gav mig plats i riksdagen” (Newsmill 1 september 2011).

Detta är inte enskilda exempel. På Moderata socialkommitténs Välfärdsblogg har man publicerat McDonalds historia, tillsammans med kommentarer kring hur företaget är ett föredöme med arbete med ”mångfald”, socialt ansvar samt kost och nutrition. Medlemmar ur kommittén poserar även med McDonalds kommunikationschef och personalchef bredvid artikeln ”McDonalds tar ansvar” (12 oktober 2011).

Snabbmatskedjan bildar också föredöme för andra samhällsfunktioner, som i artikeln ”Försvaret är vårt nya McDonalds” (Aftonbladet debatt 17 januari 2011) skriven av Johan Forsell, moderat riksdagsman i försvarsutskottet.

Moderaterna har även tagit på sig att meddela att McDonalds är en förebild inom miljöarbetet (moderaterna.net 28 januari 2010), men kommer även ofta med allmän reklam, exempelvis att kedjan nu ”sänker priserna på sina populäraste menyer” (Moderateras partiblogg, Södermanlands Nyheter, 25 december 2011)

Och kärleken är besvarad. Även ägare av McDonaldsrestauranger undertecknar lokala debattartiklar där de hyllar moderaternas politik, som exempelvis ”Lägre skatt skapar fler ungdomsjobb!” undertecknad av en ägare av en McDonaldsrestaurang i Visby (Gotlands Allehanda 11 december 2010). Men framför allt har man gått ut i massiva nationella reklamkampanjer där man hyllar moderaternas sänkningar av restaurangmomsen – en skattesänkning på 5,4 miljarder som enligt regeringens egna beräkningar skulle kosta hutlösa 1,5 miljoner per eventuellt skapat arbete. Men då den resulterar i en rejäl vinstökning för företaget finns all anledning att annonsera hur fantastisk prioriteringen är för Sverige. ”Att skapa fler jobb är momssänkningens främsta mål” inleder man hyllningstexten på sin nystartade kampanjsida för att hylla Moderaternas beslut.

Företrädare för snabbmatskedjan har också i flera fall lyft fram Moderaternas halvering av arbetsgivaravgiften för företag som har anställda under 26 år – en dyr insats som enligt regeringens egna finanspolitiska rådgivare inte med säkerhet skapar några nya jobb, men som enligt SVT:s Rapport gett McDonalds en extra vinst på 140 miljoner bara under 2009.

Hur kan ett så nära samarbete uppstå? En kontakt kan ha varit Dan Hammarberg, som är account manager på reklambyrån DDB, och enligt sitt cv både hanterat Moderaterna och McDonalds uppdrag.

Men samarbetet går djupare – inte bara i reklamen, utan i politikens texter och uttalanden. Ett nytt steg togs i helgen, då Ulla Hamilton, moderat företagar- och arbetsmarknadsborgarråd i Stockholms stad och Raymond Mankowitz, kommunikationsdirektör för McDonalds i Sverige, skrev en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter om hur McDonalds och Moderaterna bekämpar arbetslösheten tillsammans.

I artikeln är det tydligt att reklam och politik nu är ett och samma:

”I dag samlar McDonald’s, Sveriges största privata ungdomsarbetsgivare, omkring 1 200 ungdomar på Stockholm Waterfront Congress Centre för att genom gruppintervjuer rekrytera 100 nya medarbetare. Det handlar om helt nya jobb som sänkningen av restaurangmomsen har möjliggjort.”

Vi ser ett nytt steg som tas i svensk politik, där inte bara reklam och politik blir ett, utan ett enskilt företag och parti sluter sig samman. McDonalds och Moderaternas gemensamma resurser blir något mycket större än parti och företag var för sig. Samtidigt som regeringen tar avstånd från näringslivet generellt, väljer man ut en mäktig partner som kan förmedla propagandan mellan läsk och pommes frites.

Men var går den legala gränsen?

Är det alltid lagligt att använda politisk makt till att lyfta fram ett enskilt företag och en företagsapparat till att lyfta fram ett politiskt parti? Den lagstiftning kring redovisning av partibidrag från företag som Moderaterna bestrider kommer inte att vara tillräcklig. När riksdagsledamot och talesperson för företag blir ett och samma, när Moderaternas ”Vi älskar människor” och McDonalds ”I’m lovin it” blir det allmänna kärleksbudskapet, när McD och (M) bara blir M, punkt – då behövs även en laglig gräns mellan vad som är företag och vad som är parti.

Robin Zachari

Medlem av bloggkollektivet Alliansfritt som granskar regeringspartierna. Skribenterna är engagerade i Miljöpartiet, Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet eller deras ungdomsförbund.