ÅSIKT

Vi kom över vatten

Julbön av Kristian Lundberg

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Vi lät oss bäras fram i båtar, vi lät oss plockas upp

från havets yta, vi lät oss bli räknade, vi låg i givna led,

vi blev insvepta i presenningar, vi stod i rader, vi var

skuggor som löpte ut längs hamnens bortre del,

vi färdades över vatten, de lät bygga båtar, det

byggdes båtar som tätades av kroppar, det byggdes

båtar med ben brosk hår, med kroppar, vi ropade

till dig den natten, vi ropade sedan hela dagen

vi fick leva, vi bad du skulle vända

ditt ansikte mot oss, vi lät oss bäras fram, vi skulle

spolas upp på stränder, vi skulle föras ner i djupet,

vi blev gömda på alla platser där det går att gömma

en människa, i dödens djupa hav, i dödens öppna

fält, vi sprang mot gränsen, vi lät oss bäras

fram, vi lät oss bli till en sång, vi lät oss bli

till föremål det gick att handla med, vi kom

till platser som inte ville veta av oss, Gud

du såg oss inte när vi övergavs, du var aldrig en av oss,

vi tänkte på dig, såg pojken som sprang med sin far

över det öppna fältet, bort mot gränsen, det våld

vi mötte var det våld som krossade pojkens ben

till ett tunt vitt mjöl, vi tänkte du var skyddslös,

som ett barn i famnen på sin far, du kunde

ingenting göra, du var inte hos oss, det fanns

ingenting vi mötte som inte övergav oss,

det var en kust vi såg långt borta,

vi lät oss vara svaga och starka på samma gång,

vi lämnade ingenting som inte redan hade tagits

ifrån oss, vi samlades för att säga Herre, det var

bara tyst, mörka led av kroppar, vi blev till siffror,

ingen vittnade för oss, ingen förde vår talan, du var

aldrig med oss, aldrig, vi fick aldrig bli en hemkomst,

vi fick aldrig återkomma, det blev ett stort ingenting,

det som sker oss nu är bara ingenting, vi är en berättelse

som bara fortsätter talas rakt, vi omsluts av tystnad,

vi som ropar efter dig möter ingenting, du är inte ett bröd

som mättar, inte ett vatten som stillar törsten, aldrig

tänker du på pojken som upplöstes av gränspolisens våld,

vi är de som glöms varje dag, vi kom över vatten,

vi kom över land, vi gick rakt in i glömskan, ett djupt hav,

en bevakad strand, en gräns vi aldrig fick passera,

vi var män kvinnor barn, vi kom

precis på det sättet, vi reste bort och aldrig hem, nu

är vi insorterade i glömskans katalog, försvunna,

avställda, för alltid borta, vi kom över vatten,

förbi land, nu är vi alla borta, bara borta

ARTIKELN HANDLAR OM