ÅSIKT

Hon lyckas med det svåraste

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

ÅSA LINDERBORG ser Maj Wechselmanns nya film

Foto: Ur Maj Wechselmanns film "Human beings are dancing stars - You can"t turn them off".

Allt oftare liknas Palestinakonflikten vid förintelsen. Det är en känslig jämförelse som ofta blir hatisk, men Maj Wechselmann lyckas med detta allra svåraste i sin nya film om Palestina, Human beings are dancing stars - You can"t turn them off. Varsamt och ytterst ödmjukt väver hon ihop sin egen judiska historia - en släkt som försvunnit i Auschwitz och Ukraina - med Heb-ron och Gaza.

Kameran kommer smärtsamt nära. En femårig flicka som med en stor ryggsäck springer för sitt liv till skolan, rädd att bli nerskjuten av israeliska soldater. Indignationen hos den första palestiniern någonsin som blivit inbjuden till Auschwitz, men som nekats utresetillstånd av den israeliska myndigheten. Och representanten från Simon Wiesenthal Centret som även han gör en jämförelse med andra världskriget. Han föredrar nästan Hitler framför palestinierna, säger han, eftersom denne i alla fall försökte dölja vad han höll på med. Palestinierna, däremot, jublar glatt när de spränger sig själva och israelerna till döds.

Wechelmann visar bilder och vardagsberättelser som skär sönder en. Man skulle inte orka se filmen om det inte var för de internationella volontärerna, till exempel de franska bönderna som plockar oliver ihop med palestinierna. Volontärer som kallas "nazister" av de israeliska gränsvakterna och de judiska nybyggarna. Här finns också Christian Peace Makers, amerikaner som agerar mänskliga sköldar när de bor bland palestinierna och följer deras barn till skolan. Och organisationen Rabbies for Human Rights, ett av allt fler exempel på israeler som visar solidaritet med palestinierna. Det är den enskilda människan som gör hela skillnaden, visar Wechselmann. Trots allt kan vi hysa hopp.

Filmen, som delvis finansierats av Svenska filminstitutet, visas på Göteborgs filmfestival och den 18 mars på Nordkultur i Berlin.

Det är bara att hoppas att SVT ändrar sig och visar den, de också.

Åsa Linderborg