ÅSIKT

Ända hit, den räcker långt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur Sofia Olssons seriereportage "Ända hit".
KULTUR

Seriereportage är inte en genre som står i vägen och stampar alltför ofta. Visst, självbiografiska skildringar, episka verk som

Marjane Satrapis

Persepolis

, men något så rakt upp och ner som

Sofia Olssons

Ända hit

(Komika) kan åtminstone inte jag påminna mig att jag sett. Hon motstår frestelsen att teckna människors erfarenheter, eller att surrealistiskt spränga serieformen. I?stället skildrar hon flera intervjusituationer med olika kvinnor som flytt eller flyttat till Sverige, som kämpat sig in i det svenska, tampats med byråkratiskt motstånd och fördomar så spridda att ingen tycks undgå dem.

Just detta formella, lite trista upplägg vässar ändå berättelserna. De som handlar om självkänsla, ilska, flykt från och till ett sammanhang. Så varför just serieformen? För att lugna tempot kanske, för att kunna arbeta med korta repliker. För att tystnaden är som allra bäst – där samhörigheten, förvåningen eller blygsamheten regerar. En undertext av väl avvägda linjer.

Ulrika Stahre