”Först drabbades jag av skrivkramp”

Av: Ingalill Mosander

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Andreas Norman fick ge upp poesin – nu är han hyllad deckarförfattare

Andreas Norman har fått många positiva reaktioner från sina arbetskamrater på UD, där en en stor del av handlingen i hans roman utspelas.
Foto: EMIL MALMBORG
Andreas Norman har fått många positiva reaktioner från sina arbetskamrater på UD, där en en stor del av handlingen i hans roman utspelas.

FÖRFATTARINTERVJU. Poet, säkerhetspolitisk expert på UD och nu hyllad thrillerförfattare.

Andreas Norman har alltid gått sina egna vägar.

Nyligen debuterade han med ”En rasande eld” , som överraskade en bitvis deckarblasé kritikerkår med sitt rika språk, fascinerande intrig och övertygande personporträtt. Plötsligt uppenbarade sig en fullfjädrad författare från ingenstans.

Ville bli skådis

Mottagandet har ställt honom inför ett svårt val. Ska han fortsätta som diplomat eller bli författare på heltid?

– På sikt är det ohållbart att skriva romaner samtidigt som man jobbar femtio, sextio timmar i veckan. Numera har jag också en familj att ta hänsyn till.

Andreas Norman är för tillfället pappaledig från arbetet som vice chef på svenska ambassaden i Vilnius för att ta hand om dottern Sonja, sjutton månader.

Hans ursprungliga dröm var dock inte att bli författare. Han ville bli skådespelare.

Kom in på diplomatprogrammet

– Jag gick i Calle Flygares teaterskola under hela gymnasiet.

Därefter bestämde han sig i stället för att bli poet, och lyckades få en diktsamling utgiven.

– Jag var 24 år och hade höga planer. Men jag drabbades av skrivkramp. Jag visste inte hur man skulle hantera en vardag, förstod mig inte på lustlöst skrivande.

I stället började han läsa på universitetet och fortsatte att studera statskunskap i Berlin, där hans intresse för internationella frågor väcktes. Sedermera sökte han och kom in på UD:s diplomatprogram.

Andreas Norman var under en period i Bosnien, där han ägnade sig åt egendomsrättsliga frågor.

”Hade ingen aning”

– Vad gör man när flyktingar kommer tillbaka till sina hus och upptäcker att deras forna fiender flyttat in?

Tillbaka i Stockholm arbetade han som säkerhetspolitisk expert i terroristbekämpningsgruppen, erfarenheter som han använt i romanen ”En rasande eld”.

För sju år sedan kom skrivlusten tillbaka.

– Jag började göra anteckningar, skrev och skrev och skrev om. Jag hade ingen aning om hur man skulle bygga dramaturgi eller ens hur man skapar spänning.

Hans läromästare blev Graham Greene och John le Carré.

Terror på gång?

– Jag läste det mesta av dem. Satte mig själv i en hård skola och visade texterna för några utvalda. Men det var först när jag insåg att jag skulle skriva om den värld som är min som jag hittade rätt ton

och kom loss. Jag började skriva mer personligt, lade texten närmare mig själv.

Boken handlar om en ung , kvinnlig diplomat som får en hemlig rapport om ett nytt europeiskt antiterrorsamarbete av en okänd man. Hon lämnar den till sina chefer och sin egyptiske pojkvän på Justitiedepartementet. Plötsligt blir hon ifrågasatt och avstängd från sitt jobb. Brittiska MI6 och CIA visar påtagligt intresse. Kan det vara en terroraktion på gång?

Bloggande utrikesminister

Anderas Normans skildring av UD:s inre liv och verksamhet är fascinerande läsning.

– Här finns en hierarkisk, gammal kanslikultur som inte släpper in dem som inte tillhör den. Man håller noga på vissa former, hur man klär sig, hur man uttrycker sig på ett möte. Här finns alla som var bäst i klassen, de tävlingsinriktade och högpresterande.

Och så chefen själv, den bloggande utrikesministern: ”Han var briljant, otvivelaktigt, men i grunden fullständigt ointresserad av människor som inte var utrikesministrar”.

Fråga från Mari Jungstedt

... som intervjuades förra veckan:

Foto: FELIPE MORALES
Mari Jungstedt.

Vilken egenskap har du som gör att du kan verka både som poet, UD-människa och thrillerförfattare?

För att orka nå resultat i diplomatiskt arbete liksom i skrivande, krävs uthållighet. Men jag tror även att man behöver kunna analysera vad som händer runtomkring

en och leva sig in i andra människors tankar och känslor.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN