ÅSIKT

Ockult – och inte riktigt hälsosamt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■ Utställningen Eklips – konst i en mörk tid på Moderna Museet har inte bara dragit riktigt mycket folk, den har dessutom lyckats med något som är få förunnat i konstvärlden nuförtiden.

Den blev kallad farlig.

Visserligen i den stenhårt konservativa, kristna tidningen Världen i dag där bland annat Siewert Öholm och Ulf Nilsson numera skriver, men ändå. Farlig! En konstutställning!

Åh, vad konstvärlden behöver dessa störtkonservativa kristna ibland.

Men när utställningen

i går debatterades i en

oerhört väl upplyst kafeteria på Moderna museet var det inte många som tog konst-ens mörka sidor på

lika stort allvar som Världen i dag. Konversationen var snarare ganska light.

■ ■ Modernas curator Magnus af Petersens menade å ena sidan att utställningen var lite dystopisk, å andra sidan lite icke-dystopisk. Den var inte politisk, men kanske lite politisk under ytan ändå ... det fanns nog fog för konstkritikerna Milou Allerholms och Sinziana Ravinis invändningar att den inte var särskilt intellektuellt underbyggd, helt enkelt.

Men ondska, mörker och apokalyptiska fantasier ska väl inte vara intellektuellt underbyggda. Det är bara att ta den stolta konstformen Black metal som exempel på det.

Konsthallschefen Sara Arrhenius konstaterade att Eklips inte är något isolerat fenomen. Tvärtom. Nyromantiken och intresset för det ockulta växer i konsten.

Förläggaren Carl Michael Edenborg tyckte att den påminde om 80-talet. Och tecknen känns ju igen. En vansinnig konsthögkonjunktur är på väg att krascha, skräcken sprider sig och kidsen använder lite för mycket kajalpenna.

■ ■ Skillnaden är att förra gången det blev lågkonjunktur började konstnärerna ägna sig åt olönsamma sociala experiment och grupparbeten i brist på annat. Det kallades relationell estetik och var egentligen något väldigt fint. När nästa lågkonjunktur nalkas börjar man i stället tillbe andar och förlora sig i undergångsromantik. Bildspråket blir allt mer mystiskt. Konstkollektiv försöker skapa med andlig kraft och låter sig inspireras av magiker.

För en gångs skull håller jag med Siewert och gänget på Världen i dag.

Det känns inte riktigt hälsosamt.

Martin Aagård