ÅSIKT

Fördömt uppiggande

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Verlaine.
KULTUR

De fördömda poeterna är ­inte alltid de bästa poeterna, men ställer ofta till med så mycket hyss och djävulskap att deras biografier är komiska i sina omåttliga ­avvikelser vad gäller ”normalt” beteende.

Vi snackar outsiders.

Störst outsider var kanske Paul Verlaine, den ”absint­omtöcknade avgrundsluffaren” och skalden som 1884 i tidskriften Lutèce publicerade artikelserien De fördömda poeterna. Nu finns texterna i en svensk volym i översättning av Elias Wraak (Alastor Press).

Verlaine, ruinerad, söndersupen, mannen som slängde sin nyfödde son i väggen och ville sätta eld på hustrun och som sköt sin älskare, verkade trots allt på strålande humör. Han ville visa ­vägen för de yngre, de nya poeterna: ”Jag är ingen kritiker, jag har bara entusiasm och passion.” Över en natt blev Mallarmé och Rimbaud de nya stjärnorna.

Verlaine själv störtade förstås ned i avgrunden. När han dog 1896, bara 51 år gammal, var han kontrollerad av två rivaliserande betal-madamer som stred kring hans efterlämnade tillgångar.

Anders Paulrud