ÅSIKT

VI MÅSTE ARBETA KOLLEKTIVT!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■I Sverige är det helt okej att dricka sig full. Ofta är det till och med en norm att supa. Samtidigt som samhället hyser nolltolerans mot narkotika, finns det kulturell och politisk acceptans inför alkoholen. Vi vill helst förtränga allt av misshandel, spruckna relationer, psykiskt lidande och död som följer i dess spår.

Jag tillhör den stora majoritet som gärna tar ett glas öl eller vin ibland, så jag vet inte riktigt hur det känns för dem som inte deltar i denna alkoholkultur. Men jag kan ana utanförskapet. Det finns ett lätt förakt mot dem som går mot strömmen: att avstå från spriten anses vara en smula underligt, lite snustorrt. För många är de helnyktra präktiga personer som inte vågar ge sig hän åt livets goda.

■ ■För hundra år sedan var nykterhetsrörelsen som starkast i Sverige. Den frodades i en tid då förfärande många svenskar söp bort sina liv. Till nykterhetslogen anslöt man sig för att bli räddad från spriten, men hela rörelsen hade ett stort politiskt, kollektivt syfte. Det handlade inte om någon personlig må-bra-strategi för att klara ”livspusslet”, utan man förstod att arbetarna och landsbygdens lottlösa hade allt att förlora på att var och varannan ödelade sitt och sina familjers liv.

I nykterismen finns en sorts sekulär moral, att inordna sin egen person i ett större socialt sammanhang. När nykterhetsrörelsen växte fram fanns en övertygelse om att individerna gemensamt kunde fungera som exempel, som byggstenar i ett nytt och bättre samhälle.

Samtidigt var man på det klara över att alkoholens verkningar måste stävjas genom politiska åtgärder. Och nykterhetsrörelsen var lyckosam i att påverka: länge var mer än hälften av Sveriges riksdagsledamöter helnykterister. Ju längre till vänster man kom, desto fler var de. Bland dem fanns profiler i arbetarrörelsen som Zäta Höglund och Arthur Engberg, liksom den frisinnade statsministern C G Ekman.

■ ■Numera har inte nykterhetsrörelsen samma position. Den har stagnerat i decennier, fram till de allra sista åren, när IOGT-NTO plötsligt ökat sitt medlemsantal rejält. Kanske är det ett trendbrott, och en reaktion på att den svenska alkoholkonsumtionen ökat med tjugo procent på tio år.

En sak är klar: problemen som alkoholen för med sig måste lösas gemensamt. De individuella valen påverkas en gång för alla av samhälleliga beslut: tullregler, öppettider, skatter – sådant som vi alla tillsammans kan besluta om.

Samuel Edquist