Kultur

Kvinnorna som bombade Hitler

Av: 

Carsten Palmaer

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

För att fira andra världskrigets slut visar Aftonbladet kultur i dag Gunilla Breskys film Natthäxorna, om de sovjetiska kvinnliga bombflygare som slogs mot nazityskland från 1941 fram till slaget om Berlin, 1945.

Det var tyskarna som kallade dem ”natthäxorna”. De flög gamla skolplan av plywood och segelduk och fällde bomber bakom nazisternas linjer.

Själva kallade de sig 588:e nattbombarregementet. De flög två och två i varje plan och ströp gasen så de kunde anfalla ljudlöst, som segelflygare. Om planen blev träffade brann de som tändsticksaskar. Men de små Polikarpovmaskinerna  med en toppfart på 150 kilometer i timmen var extremt rörliga, vilket gjorde det svårt för det snabba tyska jaktflyget att skjuta ner dem.

Alla i regementet – piloter, navigatörer, mekaniker – var kvinnor. De allra flesta hade inte fyllt tjugo år.

Under slutet av 30-talet hade det varit populärt bland unga sovjetflickor att gå med i flygklubbar. Men när tyskarna anföll 1941 var det bara männen som blev inkallade. Major Marina Raskova bestämde sig för att ändra på den saken:

– Flickor, ni klarar vad som helst, sa Raskova. Varje människa klarar allt som hon vill och måste göra. Det finns inget som är omöjligt, inga chefer att vara rädd för. Vill vi åstadkomma något klarar vi det själva.

Kvinnorna som anmälde sig frivilligt fick klippa håret två fingerbredder ovanför örat och klä sig i alldeles för stora uniformer och stövlar – i storlek 42.  De manliga officerarna i fjärde armén talade först om "kärringregementet” men tvingades ändra uppfattning när natthäxorna bombade en tysk bränsledepå och förstörde sex flygplan.    

Gunilla Breskys film om natthäxorna är sparsmakad – inte en enda speakerkommentar – och poetisk, med en sällsynt musikalisk precision i klippen. Nadezjda, Irina, Klavdija och Aleksandra möter vi i gamla dokumentäravsnitt, foton, brev och barnsliga teckningar. Åtta av de överlevande är intervjuade drygt sextio år senare, finklädda och med medaljer på bröstet.

Nattens häxor har en huvudperson, Zjenja Rudneva, astronomistudenten som inte vågade tala om för sina föräldrar att hon gått till fronten och som berättade för piloten om Sirius och Betelgeuse när de flög tillbaka från uppdragen. Som for på permission och förälskade sig i pansarsoldaten Slavik och som stupade vid Kertj på Krim, knappt tjugofyra år gammal.

Hennes kamrater i 588:e nattbombarregementet var med och jagade nazisterna hela vägen från Kaukasus till Berlin.

Fortfarande finns kriget hela tiden i de gamla kvinnornas drömmar: döda kamrater, ett flygplan som inte startar.

”Vi lever inte bara våra egna liv utan också för dem som dog.”

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Publisert:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!