ÅSIKT

IS använder skolan till kontroll och förtryck

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Urban Hamid om hur Islamiska statens krigare tagit över klassrummen i Mosul

Foto: I klassrummet En skola i Mosul strax efter det islamistiska övertagandet 2014.
Foto: Ahmed vecklar upp några skrynkliga, maskinskrivna papper med arabisk text, som han smugglade ut från Mosul med risk för sitt liv. Ett av pappren är ett anställningsformulär. Han visar på ISIS logga och längre ner en fråga, som lyder:
— Hur mycket av Koranen och profetens sunna ( det syftar på profeten Mohammads egna tillämpningar av islamisk lag).

När Islamiska staten tog över staden Mosul i Irak den 10 juni 2014 drabbades skolor och lärare av nya direktiv och restriktioner. Gymnastiklärare fick undervisa i ”krigskonst” i stället för fotboll och längdhopp. Bildlärare fick inte längre undervisa i teckning och konst, utan i kalligrafi.

Några ämnen försvann helt från schemat.

– Man fick vara försiktig med vad man sa, hela tiden vara på sin vakt. Någon elev eller kollega kunde ju spionera åt Islamiska staten, berättar Ahmed som arbetade som studierektor på en skola i Mosul.

Det har gått nästan ett halvt år sedan han, hustrun och deras två barn lyckades fly och ta sig till irakiska Kurdistan via Syrien och Turkiet.

Ahmed heter egentligen något annat, men för att skydda honom och hans familj använder vi inte hans riktiga namn. Rädslan för att Islamska staten (eller ”Daesh” som många irakier kallar terroristorganisationen) ska hämnas hänger över honom som en mörk skugga. Terrorgruppen befinner sig på bara några mils avstånd och Mosul ligger åtta mil bort.

Förtrycket och våldet ökade successivt i Mosul, berättar Ahmed. Eftersom IS först ville vinna över invånarna på sin sida för att lättare kunna kontrollera dem, försökte de framställa sig som ett bättre alternativ än den irakiska staten. Många Mosulbor anser att den shiitiskt ledda regeringen i Bagdad fullständigt negligerat staden och låtit den förfalla.

– Om inte Islamska staten sett till att skolor och sjukhus fungerat, hade de inte lyckats behålla kontrollen över Mosul, förklarar han.

Ahmed, som själv är sunnit och arab, kände sig inte direkt hotad från början. Han hade samma förhoppning som tusentals andra sunnitiska araber, om ett slut för den shiitiska alliansen ”Rättsstatens” vanstyre under premiärminister Nour Al-Maliki. Sunniterna kände sig alienerade och diskriminerade.

Till att börja med lade sig IS inte i skolverksamheten så mycket. Personalen fick lön av irakiska staten ända till mitten av maj 2015. Efter det var det bara de som anslutit sig till IS som fick betalt, berättar Ahmed.

Efter tre, fyra månader tog smekmånaden slut. Det började gå upp för Mosulborna vad organisationen hade för agenda. Ett av de första tecknen var att pojkar och flickor inte fick studera tillsammans. Plötsligt fick bara kvinnliga lärare undervisa flickklasser och bara manliga lärare pojkklasser.

En dag får Ahmeds skola besök av två väldigt unga och beväpnade IS-terrorister. Besökarna vill, som de uttrycker sig, hålla ”en föreläsning”. Eleverna beordras ställa upp sig på skolgården i militärformation. Korancitat varvas med tal om jihad, religion och om kalifatet.

Ahmed förvånas över hur pedagogisk IS-krigaren är när det gäller att handskas med eleverna. Han talar lugnt och undviker att provocera de unga åhörarna, men kunskapen om Koranen var det sämre med.

– Några av mina kolleger som kan den utantill berättade att det var många gånger han felciterade, förklarar Ahmed.

– Men ingen vågade protestera. 

Besöket åtföljs av nya direktiv. Gymnastiklektionerna övergår från idrott till självförsvar och vapenträning. Skolpersonalen börjar utnyttjas som ett instrument för övervakning av befolkningen. De tvingas registrera var eleverna bor och notera deras telefonnummer.

Skolan blir en del av skräckväldets förtryckarapparat. De tvingas hålla koll på vilka som flytt från Mosul. De sistnämnda betraktas som desertörer och deras ägodelar tas som krigsbyte. Vissa ämnen: historia, geografi och fosterlandskunskap tas bort ur schemat helt och hållet.

Historieböckerna berättar om safaviderna (en nedsättande benämning på shiiter) och IS betraktar shiiterna som sin värsta fiende. Geografin försvann eftersom den utgår från kartor som ritats upp av engelsmännen och fransmännen, förklarar Ahmed. IS försöker skriva om historien och utplåna allt som stör deras utopi om ett kalifat. Läroböcker med bilder de betraktar som anstötliga måste föräldrarna stryka över med tuschpenna. 

– Daesh är inte riktiga muslimer. De är takfiri (avfällingar), utbrister Ahmed med stor upprördhet.

– De har förstört undervisningen.

Dessutom har de förstört kvinnornas liv genom alla påbud som mer eller mindre förpassat dem till hemmet.  

– De fick inte röra sig ensamma på gatorna utan en nära manlig släkting. De kunde inte ens sätta sig i en taxi ensamma. Om de blev stoppade straffades både de och taxichauffören, berättar Ahmed.

Det kunde röra sig om piskstraff eller penningböter. Om en kvinna visade för mycket av sin hud kunde hon straffas brutalt med en sorts tång som slet bort stycken av kött ur armen.

Överallt kretsar Islamiska statens religiösa polis al-hasbah för att leta efter syndare  – redo att brutalt slå till mot allt och alla som bryter mot förordningarna.

För att undvika bestraffning tvingades kvinnorna bära en heltäckande slöja bestående av två tygstycken som bara lämnar en tunn springa för ögonen och ett löst svart tygstycke som täcker kvinnans kropp från huvud till tå. På irakisk dialekt kallas det för abaya. De fick inte ens visa sina naglar. Makeup var inte att tänka på.

– På grund av den heltäckande slöjan var det svårt för kvinnor att gå utan att snubbla. De kan inte se så bra genom den. Min fru brukade alltid be mig att jag skulle hålla henne i handen för hon var rädd att ramla, berättar Ahmed.

För skolorna dras tumskruven åt ytterligare.

Islamiska staten skickar ut en uppmaning till alla lärare att fylla i en jobbansökan. De tvingas registrera sig för en kurs i teologi. Dessutom måste de bifoga ett CV, där de ska uppge specialområde, utbildning, namn på anhöriga samt utförlig adress.

– Det är alldeles uppenbart att Daesh ville skaffa information om oss för att kunna hålla oss i ett järngrepp, konstaterar Ahmed. 

I samma formulär fanns några allmänna frågor: Hur stor del av Koranen och profetens sunnah (profeten Mohammeds egna tillämpningar av islamisk lag) kan du utantill? Vad har du för särskild kompetens? Vilka dataprogram behärskar du?

I praktiken var papperet också en trohetsed. Den som inte svarar straffas genom att inte få någon lön. Den som undertecknar får ta del av ett stödpaket som består av tolv olika livsnödvändiga artiklar, bland annat gas, ris och socker. Många familjer blev till slut tvungna att skriva under för att inte dö av svält, berättar Ahmed.

För att rekrytera Mosulungdomar, men också för att skrämma befolkningen till lydnad, byggde IS en sorts ”medienav” vid gatukorsningar, där stora tv-skärmar visade propagandafilmer. Stolar ställdes ut så att folk kunde sitta och titta på videor där terroristorganisationen plundrade, mördade och högg huvuden och händer av människor.

För den som inte fått nog gick det att få filmerna överförda till en USB-sticka så de kunde titta i lugn och ro i hemmet. Många ungdomar flockades kring de här mediepunkterna eftersom det inte fanns så mycket att göra. En del av dem anslöt sig också till IS för att deras familjer skulle kunna äta sig mätta.

Till slut bestämde sig Ahmed för att fly.

– Det kom till en punkt när vi tvingades skriva under ett papper som innebar att vi anslöt oss till Daesh. Och det kunde jag inte gå med på. Men det var också för att jag inte ville att våra barn skulle utsättas för deras propaganda och lagar. 

– Jag ville ge mina barn en framtid. 

Urban Hamid

ARTIKELN HANDLAR OM