Mejla

Linda Skugge

Porr, sexhandel & våld bakom ”coola” bandet

Throbbing Gristle är cirkus, inte konst

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag kände till följande om Throbbing Gristle:

Ett: När det blev för mycket folk inne på skivaffären Rough trade i Notting Hill brukade Geoff Travis sätta på Throbbing Gristle på högsta. Då skingrades folkmassan omedelbart och det gick åter att få plats framför skivbackarna.

Två: Deras märkliga performance innefattade sådant som alla tänkbara kroppsvätskor och livesex på scenen inför publik.

Tre: Jag visste att de ansågs coola så jag rubriksatte samtliga texter i ett av mina gamla fanzines med låttitlar som After cease to exist och 20 jazz funk greats.

Hur det känns efter att ha läst Cosey Fanni Tuttis memoarer Art sex music? Utöver menskonsten de redan 1976 gjorde – under namnet COUM, som var föregångaren till Throbbing Gristle – som föreställde en låda full med maskar som kalasade på använda tamponger och som orsakade debatt ända upp i House of commons där gruppen kallades ”wreckers of civilisation”, är det inte mycket som är coolt. Inte ens ”coolt”.
Det känns extremt ocoolt att Genesis P-Orridge misshandlade Cosey (allt från strypningsförsök till att från hög höjd kasta ett stort cementblock).


Lika ocoolt känns Coseys roll som ”mother” på grund av att P-Orridge krävde full markservice inklusive sin söndagstradition att öldrickande spendera dagen i sängen framför Coronation street. Samt att hon tog alla jobb hon kunde hitta, bland annat sydde hon kalsonger av gamla hiskeliga gardiner, för att P-Orridge inte kände för att jobba.

Det faktum att hon började arbeta som strippa, porrmodell och porrskådis vars pengar oavkortat finansierade Throbbing Gristle är bortom ocoolt. Likaså att hon i resten av sitt liv – på ett närmast desperat sätt – gjort allt för att få en okejstämpel på sina nudes, varav hon på fullaste allvar tolkar sonens polares tummen upp till hennes medverkan i en porrblaska som ett godkännande.

Kontexten är allt, menar hon. Visst, men om konsten är kass då?


Om sin porrkarriär skriver hon: ”I was a free spirit and didn’t want yet more rules and guilt thrown at me about my actions. (–) I was no ’victim’ of exploitation. I was exploiting the sex industry for my own purposes, to subvert and use them to create my own art.”

Det hon helt glömmer bort är alla kvinnor som inte bara lattjar lite genom att strippa eller sälja sin kropp, utan där det handlar om grov exploatering av kvinnors utsatthet.

En gång uppträdde Throbbing Gristle på en cirkus tillsammans med svärdslukare, eldsprutare och en kvinna som daskade folk i ansiktet med sina enorma bröst. Cosey skriver att det kändes rätt, att de passade där.

Exakt min känsla efter att ha läst Coseys bok som nu ska bli film. Throbbing Gristle är cirkus. Inte konst.

Av: Linda Skugge

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.