ÅSIKT

Stöd för vad då?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

DAG KLACKENBERG och THOMAS RÖNSTRÖM om ett oblygt försök

Svenska institutet fördelar inte längre något stöd till översättning av svensk litteratur. När det statliga anslaget inte längre var öronmärkt försvann pengarna från institutets budget. Efter alla protester stod det klart för regeringen att stödet måste återinföras, och det snabbt. Det naturliga vore väl då att återigen anvisa ett rimligt belopp över budgeten.

Så blev det inte. I en promemoria föreslår kulturdepartementet att ett nytt centrum för svensk litteratur skall fördela översättningsstödet. Vidare sägs att ” på sikt bör även andra litteratur- och läsfrämjande insatser på nationell nivå kunna knytas till centrumets verksamhet”.

I promemorian framhålls att centrumets fristående och självständiga ställning möjliggör en nära koppling till såväl bokbranschen som författarna. Fristående? Centrum för svensk litteratur AB föreslås bli helägt av Svenska Förläggareföreningen! Det vore som om LRF fick fördela jordbruksstödet.

Staten stöttar redan nu bokförlagen med 40 miljoner för utgivningen av böcker. Att dessutom tillföra ytterligare tio miljoner till Förläggareföreningen för att internationellt marknadsföra egna böcker vore högst betänkligt. Risken för jävsituationer är uppenbar. Hur uppfattas detta av förlag utanför föreningen och av författarna? Vad säger Konkurrensverket?

Den viktiga uppgiften att stödja översättningar av svensk litteratur i världen skall självfallet, liksom fördelningen av litteraturstödet, ligga hos en myndighet som Statens kulturråd eller Svenska institutet.

Det allra mest oblyga i den föreslagna konstruktionen är ändå tanken att samla statens läsfrämjande insatser i ett aktiebolag ägt av Förläggareföreningen. Hittills har bokförlagen bidragit högst sporadiskt till det ideella arbete som bedrivs av lärare, bibliotekarier, bokhandelsmedhjälpare och folkrörelserna för att nå barn och ungdomar med läsupplevelser. Vad talar för att förlagen i framtiden skulle öka sitt engagemang för detta?

Av de fem större satsningarna på barns och ungdomars läsning bidrar staten ekonomiskt till fyra: inköpsstödet, medel för läsfrämjande, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne samt anslaget till En bok för alla. Stiftelsen Boken i Sverige står för den femte: de lokala läsprojekten i samarbete med bokhandeln. Nu avvecklar regeringen stödet till En bok för allas verksamhet, en av dessa viktiga hörnstenar. Dessutom ser det ut som att det är dessa indragna pengar som skall finansiera det nya bolaget.

En kraftsamling kring litteratur och läsning är ett gammalt önskemål. Det kan man ta fasta på. Men ett sådant litteraturcentrum måste få en helt annan ställning än den föreslagna.

När Läsa för Livet-kampanjen avslutades i mars 1992 med en uppvaktning hos kulturminister Birgit Friggebo överlämnade de projektansvariga en skiss till en organisation för läsfrämjande verksamhet. Naturliga intressenter skulle kunna vara stat och kommuner, författare, bokförlag, bokhandlar och bibliotek, utbildningsväsendet och studieförbunden, näringsliv och fackliga organisationer. Se där en bred uppslutning kring läsandet!

Dag Klackenberg, Svenska Bokhandlarföreningen
Thomas Rönström, Stiftelsen Boken i Sverige