ÅSIKT

Gun Powder: Stora bröst, stor verklighet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Visst är det trevligt med stora bröst. Inte tu tal om den saken. Det är överhuvud trevligt med bröst. De lever liksom sitt eget liv. Blobbar opp, rasar ner. Tuttiluttanlej. Ändå förvånas jag den här morgonen. Rycker bettskenan ur munnen, krafsar loss den sista fetvadden ur örat. På radion berättar de följande: på internetet, ute i rymden, existerar det män och kvinnor som drömmer om stora bröst. Jättestora. Männen och kvinnorna känner inte varandra. Nej. Men männen tittar på kvinnorna i sina datorer. Klick, klick, små rattar. Och om männen också rymdledes får prata med kvinnorna, helst ofta. Så donerar de pengar till bröstoperationer. Klick, klick, större gryn. Mannagryn. Men jag vet då verkligen inte vad jag ska tro. Världen brinner, a-kupan känns bylsigt pösig. En bröstens burqa. Verkligheten är mycket stor.

■ ■Den är större än vi någonsin tror. Afghanistan, bröst, Burma, män, USA. Små skedar av solsken. Torra skovlar jord eller ösregn. Stormby. Tromb. Men jag är trött. Jag orkar inte ändra på det här med brösten. Eller ansiktet eller åren eller åldern. Jag orkar inte strama upp mig framför kameran, lägga ut alla mina bröstbilder och chatta: Hello can you help me. Is there anybody out there? Jag har bröst vårtgårdar kratrar av saknad. Jag vill inte ha implantat. Jelly jelly no. Jag vill ha stillhet. Popcorn, whisky. Ornamentala krukväxter. Lifting belly. Jag vill att medelålders män ska chatta med åldriga tanter och betala deras höftledsoperationer. ”Kära tant Ingeborg – Vad skönt att du mår bättre! Av bilden att döma är du redan uppe och går med rollatorn och med nylagt hår och allt, kram Christer”. Jag vill att hjärtan ska slå, för allt i livet. Slå, slå. Gör oss verkliga. Operera hjärtan. Synfält. Lungor. Operera de här knutna nävarna. Så att sol faller mellan fingrarna. Här ute, i världen.

Gun Powder