ÅSIKT

Livet är en komedi eller?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Camilla Hammarström dyker ner i floden av livsstilsböcker

Deepak Chopras böcker säljer i massupplagor.

Det sägs att vi lever i ett informationssamhälle, de flesta går i skolan i tolv år, många ännu längre. Ändå är vi hjärtskärande okunniga om det som ändå måste räknas som det mest centrala för oss: vårt känsloliv, vår sexualitet, frågan om hur vi behåller och utvecklar vår psykiska hälsa.

Utlämnade till ett magiskt tänkande kring vårt eget öde antas vi ”veta”, helt av oss själva.

Den som inte kan hosta upp sexhundrafemtio spänn i timmen i terapiarvode, kan ju alltid köpa någon av de böcker ur den fullkomliga flod av handböcker som kommer ut på bokmarknaden varje år. Böcker skrivna av allt från självutnämnda guruer och charlataner till legitimerade samlevnadsexperter och psykologer.

Det här är böcker som sällan, eller aldrig recenseras på kultursidorna. De har låg kulturell status. Trots att det handlar om massupplagor av texter som verkligen påverkar den allmänna uppfattningen om vad en människa är och bör vara, saknas det ett samtal om den människosyn som förs fram i de här böckerna.

Jag har under några veckor djupdykt i den här floden.

Efter att ha läst dessa böcker som gör anspråk på att ha något att säga om livet, känner jag mig uttröttad och omtumlad. Trött av den hurtiga framgångsfilosofin i affirmativ orderform. Omtumlad av de texter som ändå berör, som har en värme och ett allvar och som talar med respekt om synnerligen viktiga saker.

Deepak Chopra är en storsäljare världen över. Budskapet är en lättsmält mix av österländsk visdom, västerländsk medicin och vanligt sunt förnuft. På ett opretentiöst och behagligt vis förmedlar han ett handfast koncentrat av hälsoråd som är kravlösa och möjliga att efterleva för en vanlig västerländsk storstadsmänniska. Den senaste boken på svenska Bli yngre, lev längre framstår dock som ganska kvasivetenskaplig och stollig. Chopra påstår nämligen att man kan vrida tillbaka den biologiska klockan med hjälp av tankens kraft! Men de hälsotips som följer är nog inte så dumma om man vill hålla sig frisk och stark mentalt och fysiskt, och de är dessutom lagom pragmatiska för att vara genomförbara.

Deepak Chopra talar varmt för kärleken, men hans predikan saknar helt socialt perspektiv. För honom är kärleken till nästan att säga något vänligt till sin arbetskamrat eller skänka en slant till en hemlös, inte att arbeta för social rättvisa i ett större perspektiv. Människosynen är en form av andlig socialdarwinism, där den visaste överlever. Inte minst visar detta sig i hans milt uttryckt lättsinniga inställning till missbrukarvård, där han rekommenderar egenvård i form av bastubad och meditation. Perspektivet är helt och hållet individualistiskt, det är genom individens förvandling som världen kan förändras till det bättre.

Det ökade tempot i samhället har öppnat en hel marknad för handböcker om stresshantering. Att böcker av det här slaget säljer så bra visar på en utveckling där många upplever det som att det är deras eget ansvar att hantera viktiga arbetsmiljöfrågor som har med stress och arbetsbelastning att göra.

Karakteristiskt för de här böckerna är att de aldrig nämner möjligheten att arbeta för en förändring på själva arbetsplatsen, utan det är den enskilde som behöver förändra sin attityd. Ord som skyddsombud eller facklig företrädare existerar inte. Det här beror sannolikt på att de flesta böcker kommer från USA.

Nyckelorden är flexibilitet och anpassning. Om du bara anpassar dig, istället för att göra motstånd, kommer du att orka med den höga arbetsbelastningen. Ofta utgår man från den kvasivetenskapliga föreställningen att vi bara utnyttjar en liten del av vår mentala förmåga.

Författarna till Varva ner, kom i takt med livet betonar i sitt förord att deras metod på intet vis kommer hota din produktivitet. Tvärtom, om du följer råden kommer du att bli mer produktiv än någonsin tidigare! Att råden ofta innebär ett skuldbeläggande av den enskilde blir särskilt tydligt i berättelsen om en läkare som, efter det att sjukvårdstyrelsen krävt att hon tar emot fler patienter per timme, upplever att hon inte längre kan göra ett bra jobb. Författarna har följande kommentar till hennes dilemma: ”Om hon hade lärt sig att använda sin tankeförmåga på ett sunt sätt, skulle hon lätt kunna växla mellan analytiskt och fritt flödande tänkande så att hon skulle kunna uppträda lugnande mot sina patienter trots att hon hade ont om tid.” När en sund och professionell reaktion förvandlas till en mänsklig svaghet, undrar man bekymrat hur författarna skulle ställa sig inför verkliga mänskliga tillkortakommanden.

Formen av orwellsk nyspråklighet går igen i flera böcker. En av de mer groteska skapelserna är Rosamond Richardsons Överlevnadsguide för moderna kvinnor som har för mycket att göra. Boken inleds med en lingvistisk saltomortal där begreppet superkvinna sägs befrias från förtryckande innebörd genom att man lägger till ordet naturlig. Den ”naturliga superkvinnan” inser att hon inte är perfekt, lyssnar mer till sig själv, planerar sin tid, köper ekologiskt, har ett vackert hem, har alltid ett gott humör, är varm, omtänksam och jordnära. Hon är helt enkelt perfekt utan att försöka vara det! Bara att bläddra i boken sätter igång stresshormonerna. Exklusiva inredningstips från vackra våningar och hus, säkert arrangerade av en hel stab av inredningsarkitekter skapar en grotesk kontrast till den verklighet de flesta kvinnor lever i.

Som i de andra böckerna är grundfilosofin att det är du själv som skapar din verklighet genom vad du bestämmer dig för att uppleva. Livet är en stor komedi som du inte ska ta allt för allvarligt på. Budskapet i den affirmativa orderformen: ”Tänk positivt!”, ”Livet är vad du gör det till!” innehåller i själva verket ett stort etiskt underskott.

Om vi trubbar av de signaler som säger oss att någonting är fel i vår omgivning, blir vi visserligen samarbetsvilliga och flexibla kuggar i produktivitetsmaskineriet, men vi riskerar samtidigt att bli moraliskt bankrutt. Människor som kan se sig själv i spegeln om morgonen lever knappast ett enkelt liv, det är fullt av moraliskt kniviga överväganden, uppoffringar och konflikter. Det manipulerande av våra spontana reaktioner som rekommenderas i den här litteraturen är på en gång parodisk och kuslig: ”Le. Det får ansiktsmusklerna att slappna av och frigör serotonin från hjärnan och gör att du mår bättre.”

Problemet med människosynen i den här genren är att den frånkänner människan möjligheten till kollektiva lösningar på problem som faktiskt inte alltid har sin

lösning på det individuella planet. Människan blir en monolit, avskuren från kraften i ett solidariskt handlande tillsammans med andra.

De enda böcker i den här floden som gjort verkligt intryck på mig är de som är inriktade på intimsfären: kärlek, sexualitet och relationer. För här rör

vi ju oss på områden där vi faktiskt har ett stort personligt ansvar. Sheree Conrad och Michael Milburns bok Smart sex, vägen till ett intelligent sexliv serverar, trots det glättiga budskapet i baksidestexten, en besk och uppfordrande medicin. Boken bygger på en undersökning av amerikaners sexuella hälsa. Forskarna har också utvecklat ett sexuellt IQ-test som mäter din kunskap om och inställning till sex.

Det kan tyckas fånigt och väldigt amerikanskt att poängsätta något så intimt som sexlivet, men författarnas avsikt är att visa att sex handlar om kunskap och arbete, precis som varje annan mänsklig aktivitet. Deras undersökning visar alarmerande nog på en enorm vantrivsel och en sexualsyn som är helt infekterad av magiskt tänkande. Även om man kan anta att den sexuella nöden inte är fullt så stor i Sverige som i det bigotta USA, så tror jag att de resultat som presenteras har relevans även för oss. Vi är definitivt offer för samma myter kring sexualiteten som något glamouröst och magiskt, och vi har samma behov av att göra upp med vår vidskeplighet och ge tillbaka den enskilde makten över sin egen kropp och sexualitet.

Sheree Conrad och Michael Milburn betonar vikten av medkänsla med sig själv och sin partner och modet att utmana de myter om sex som genomsyrar vår kultur. De är starkt kritiska till den bild av sex medierna ger oss genom att visa upp människor som är så attraktiva så att de flesta av oss framstår som nästan vanskapta i jämförelse.

Grunden för ett fungerande sexliv är samtal och tolerans, ett accepterande av den egna kroppen och de sexuella fantasierna. Deras undersökning visar dessutom hur åtskilliga människors sexuella historia är komplicerad och fylld av smärta och förvirring. De räknar med att så många som en av tre någon gång blivit utsatt för sexuella övergrepp och att en majoritet av ungdomars sexdebut är ett misslyckande på grund av bristande kunskap och empati med sig själva.

Ändå är författarna hoppfulla och menar att ett tillfredsställande sexliv är inom räckhåll för de allra flesta om vi bara är beredda att anstränga oss och skaffa oss kunskap. Att göra upp med sin sexuella historia och hitta tillbaka till sin sexualitet är för de flesta ett arbete som tar tid. Kanske kan en empatisk och frank bok av det här slaget faktiskt för många bli första steget på den vägen?

Livsstilsböcker

Camilla Hammarström