ÅSIKT

VÅGA SVARA

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 7
KULTUR

■ ■ Signaturen ”Chockad” skriver till Allers om hur hon funnit äkta maken iklädd hennes underkläder. Hon är ledsen och ifrågasätter om hela det lyckliga äktenskapet varit en lögn.

Jag mediterar en stund över meningen: ”Min man är transsexuell!”. Expertens svar ögnar jag bara som hastigast – det är som alltid förutsägbart.

Nyckelhålstittandet är en av anledningarna till att hjärtespaltens popularitet varit konstant genom årtiondena, menar Gullan Sköld i Ett rum för råd och tröst (Leopard förlag) där hon studerat veckotidningars hjärtespalter från 40-talet fram till i dag. Ändå framstår ”the agony aunt” som en anakronism i terapeuternas och internets tidevarv. Förr var hjärtespalten en av få platser i offentligheten där privatlivets alla tabun – som oönskade graviditeter, sex och olyckliga äktenskap – ventilerades. Dagens offentliga samtal erkänner få saker som tabun men den enskilde verkar inte våndas mindre för det.

■ ■ Det som däremot har förändrats är biktmostern själv, menar Gullan Sköld. Hjärtespalten är en historia om sexuell frigörelse och hur synen på kvinnans roll förändrats. På fyrtiotalet var det inte ovanligt med en moralkaka till svar. I dag är mycket tillåtet, men långt ifrån allt.

När jag plöjer veckotidningarnas råd (till kvinnor, eftersom män uppenbarligen inte frågar efter några) blir det tydligt att ingenting är fulare än att som kvinna låta sig bli överkörd av en man. Nej, fri från värderingar är inte nutidens spalt. Föreställningen om mannen och kvinnan som väsensskilda är också livaktig, med Allas kurator Lillemor Rosenqvist som den tydligaste anhängaren av Mars/Venus-teorin: ”Om vi kvinnor kunde stiga in en manskropp och för en stund få uppleva deras sexualitet skulle vi säkert bli chockade”. Otrohet ses inte heller med blida ögon: ”Att ständigt vara otrogen är destruktivt”, slår Hemmets Veckotidning fast. Föreställningen om att det finns en god och balanserad tvåsamhet har inte försvagats med åren. Svaren rör sig i något slags fiktivt landskap av allmängiltig moral, där råden inte upprör men inte heller vågar peka på problemen.

■ ■ Silkesvantarna får mig att drömma mig tillbaka till den numera avsomnade tjejtidningen Darlings tid. Frågespalterna där kännetecknades av en uppriktighet som faktiskt klädde av verkligheten: ”Dumpa skiten (killen) och skaffa dig ett riktigt bra jobb. Du kommer ändå att spendera mesta tiden i livet på en arbetsplats”.

På den traditionella veckotidningen har vännen i nöden ersatts av professionella familjerådgivare och terapeuter. Den som tror att det skulle leda till bättre och tydligare råd blir snabbt besviken. Ett av de absolut vanligaste tipsen är i stället: Gå till familjerådgivning. Sök professionell hjälp. Ja, men goddag yxskaft. Varför inte byta ut hela spalten mot en permanent skylt: Skriv inte hit utan sök bättre hjälp på annat håll! Vem behöver en rådgivningsspalt som är för feg för att ge råd?

■ ■ Så kära ”Chockad”, här är ett råd när rådgivarna abdikerat: Jag förstår att det är jobbigt att upptäcka att ni lever i ett förhållande där ni inte vågat prata om sånt som är viktigt. Ta den här chansen att ändra på det, men slå upp transsexuell i ordboken först.

Ira Mallik