ÅSIKT

Att inte representera sina väljare det verkliga fusket

Anna Andersson om politikerna och folkbokföringen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

En politiker som fuskar till sig skattepengar är illa. Men frågan är om det inte är värre om de fuskar med vilka de representerar.

Det är med blossande kinder jag har läst om riksdagsledamöter som har trixat med sin folkbokföring. Jag generas å deras vägnar när jag ser dem vrida sig inför journalisternas frågor om varför de är skrivna hos mamma eller i en sommarstuga – eller som i det mest flagranta fallet, Erik Bengtzboe (M), först hos mamma och sen i en sommarstuga – och inte där de har sin egen familj.

Fokus i rapporteringen har legat på de extra ersättningar för dubbelt boende som utgått. Självklart blir folk förbannade när folkvalda med en grundlön på 66 900 kronor i månaden kapar åt sig extra skattekronor.

Mellan raderna, och som jag inte förstår att politikerna själva är tydligare med, anar man att det handlar om politiska maktbaser, på vilket läns mandat man sitter. Man behöver visserligen inte vara skriven i det län man kandiderar för (varför inte?) men jag har förstått att det är kutym, det ”ser snyggare ut”. I flera av de fall man rapporterat om – som Elisabeth Svantesson (M), som enligt TV4 mellan 2014 och 2017 var skriven i fritidshuset i Nora, och inte i Stockholm där resten av hennes familj bodde – handlar det nog om detta och inte om pengarna.

Tanken med vår riksdags sammansättning är ju att medborgare i alla delar av landet ska vara representerade. Att ledamöterna sen har mycket av sitt arbete förlagt till Stockholm och därför får ersättning eller en övernattningslägenhet där tror jag få tycker är konstigt.

Men självklart kan man förvänta sig en tydlig förankring bland de människor som faktiskt röstat på en. Och med all respekt för korrekt använda skattepengar, är det inte det här som är det större problemet med folkbokföringstrixandet? Hur representativ är du för den ort du är skriven på – där du förvisso kanske först engagerade dig politiskt – om du i själva verket har hela ditt liv i Stockholm?

Just nu, när klyftan mellan stad och land med all rätt debatteras allt mer, tycker jag att det är en relevant fråga.

Det är inte för mycket begärt att få veta var de som vill ha ditt förtroende faktiskt bor: stan där deras ungar går i skola, där de går till apoteket i hopp om att deras medicin finns inne eller där de kontaktar polisen när nån snott deras fyrhjuling. Alltså där de bor på riktigt – inte där de, som Erik Bengtzboe, har en ”boendesituation”

avAnna Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM