ÅSIKT

Tjugo år sedan Ellen tog språnget

Kristin Lundell om när DeGeneres mod slog upp dörren för homosexuella roller i tv

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: Touchstone Television/TV4
Komediserien ”Ellen” visades på tevekanalen ABC mellan åren 1994 och 1998. Totalt visades 109 avsnitt – det sista sändes den 22 juli 1998. Fem år senare var det premiär för talkshowen ”The Ellen DeGeneres show”.
KULTUR

”Yep, I’m gay.”

Rubriken som prydde omslaget till den amerikanska tidskriften Time lämnade inte plats för några tolkningar. Bakom rubriken fanns en bild på en leende Ellen DeGeneres. Det var den 14 april 1997 och tv-historia skulle snart skrivas.

Två veckor senare, på kvällen den 30 april, bänkade 44 miljoner människor sig för att se Ellen komma ut som homosexuell i humorserien som bar hennes namn. Det var tre gånger så många tittare som vanligtvis brukade följa den neurotiska bokhandlaren Ellen Morgan och hennes vänner. Att Ellen Morgan kom ut som lesbisk var i sig en stor sak – det var första gången som en homosexuell karaktär fick huvudrollen i en tv-serie. Att det dessutom handlade om att Ellen DeGeneres själv kom ut gjorde givetvis nyheten ännu större.

Ryktena hade florerat långt innan avsnittet, med det i sammanhanget lite udda namnet, ”The puppy episode” visats. Avsnittet hade fått sin titel efter att manusförfattarna sagt till cheferna att Ellen måste få komma ut som lesbisk så att de kunde få skriva in en kärlekshistoria i handlingen. ”Ge henne en valp i stället. Hon ska inte komma ut”, blev svaret.

De hade fel. Ut skulle Ellen komma och hennes beslut skulle förändra historien.

Hemlighetsmakeriet hade varit enormt och manuset till ”The puppy episode” skrevs ut på vinrött papper så att det inte skulle gå att kopiera och sprida. När arbetsdagen var slut fick alla som hade tillgång till manusen lämna in papperen så att de kunde låsas in.

Klassiskt omslag av Time magazine.

Kanske är det i dag svårt att förstå riktigt hur stort det som skulle hända var. Tjugo år senare har vi ju sett ett flertal tv-serier som helt och hållet kretsar kring homosexuella. Men att Ellen skulle komma ut som lesbisk var en stor sak för USA. När det började viskas om vad som var i görningen lät reaktionerna inte vänta på sig. Annonsörer drog tillbaka sina reklampengar, tv-pastorer skrev brev som anklagade Ellen för att marknadsföra homosexualitet och inspelningarna fick avbrytas efter att ha utsatts för bombhot.

Att Ellen lades ner fjorton månader senare på grund av vikande tittarsiffror kan givetvis ha varit en slump. Men det kan också ha varit för att världen inte var redo för en serie som bröt mot normen. Amerikanska sitcoms älskar ju sina stereotypa familjekonstellationer med mamma, pappa och barn som umgås enligt könsroller som inte bytt skepnad sedan tv-mediets begynnelse. Att det handlade om att Ellen behövde komma ut som homosexuell för att man skulle kunna skriva in romantik i manus var nog en sanning med modifikation. Det här var också ren och skär politik. När Ellen DeGeneres slagit upp garderobsdörren på vid gavel blev det plötsligt lättare för andra att kila ut genom den.

Ellen Morgan var givetvis inte den första homosexuella att synas i tv-rutan. Homosexuella karaktärer hade medverkat i serier sedan 1960-talet men då fanns sexualiteten bara att ana eller där för att skapa drama och problem i handlingen.

Efter Stonewall-upproret i New York 1969 – en av de viktigaste händelserna i HBTQ-rörelsens historia som innebar våldsamma demonstrationer – började dock förändringskraven komma på hur homosexuella skulle skildras i tv. 1971 rullade familjekomedin All in the family in i den amerikanska rutan. Serien, som skulle bli en långkörare, bröt ny mark i en rad olika frågor – däribland hur man skildrade homosexualitet. Manusförfattarna kanske inte skapade mirakel med dagens mått mätt men man hade åtminstone närmat sig ett tabu från en annan vinkel.

Därefter skulle en rad olika serier – från Spanarna på Hill Street och Skål till Miami Vice, Fame och Pantertanter – ha homosexuella teman inskrivet i manus. Det hade blivit 1980-tal och HBTQ-rörelsen hade flyttat fram sina positioner.

Men det var när Ellen för första gången ställde sig själv i handlingens centrum och dessutom gjorde det utan att skildra sin sexualitet som något som andra behövde förhålla sig till – det hade hittills varit ett populärt dramatiskt inslag att låta en närstående till huvudpersonen komma ut och sedan låta huvudpersonen reagera på det. Nu kunde rollerna porträtteras utifrån sig själva och tillåtas vara människor med allt vad det innebär.

Två år senare – i februari 1999 – var det premiär för brittiska Queer as folk som skildrade livet för tre gaykillar i Manchester. Den hyllade serien blev kortlivad men fick en amerikansk-kanadensisk spinoff som sändes mellan 2000 och 2005. 2004 var det premiär för L Word – en serie om ett gäng homosexuella kvinnor, där bland annat Jennifer Beals från 80-talssuccén Flashdance spelade en av huvudrollerna.

När homosexuella roller inte är något ovanligt i tv-serier i dag har nya gränser i stället börjat flyttas fram och undersökas. En av de senaste årens mest hyllade serier, Transparent, skapad av Jill Soloway som tidigare skrivit manus för Six feet under, handlar om familjefadern Morton Pfefferman (spelad av Jeffrey Tambor från Arrested development) som på sin ålders höst bestämmer sig för att bejaka det som han alltid känt: Att han är en kvinna. För sitt porträtt av Morton som blir Maura tilldelades Tambor bland annat en Golden Globe-statyett för bästa skådespelare.

I Modern family, som har fått kontrakt för både en nionde och tionde säsong, adopterar det homosexuella paret Mitch och Cameron dottern Lily. Serien har blivit omåttligt populär, överösts med priser och när fackförbundet The Writers Guild of America i juni 2013 listade sina 101 (!) bästa serier någonsin hamnade Modern family på plats 34.

Serien har också gått på spinoff-export utomlands men den iranska versionen innehåller inte någon regnbågsfamilj utan Mitch och Cameron är justerade till en man-kvinna-relation. I den chilenska varianten – Familia moderna - finns det homosexuella förhållandet kvar men i stället för att låta paret tillsammans adoptera ett barn skrev man in att den ena mannen hade råkat bli pappa efter en blöt natt på stan. Det var ett litet steg på vägen.

Hade allt detta då varit möjligt om inte Ellen DeGeneres bestämt sig för att bejaka sin sexualitet öppet? Hon tog en risk som med facit i hand skulle löna sig. Den 23 november förra året tilldelades den 59-åriga komikern den amerikanska presidentens frihetsmedalj. I sitt tal sa Barack Obama: ”Det är lätt att glömma nu när vi kommit så långt, när alla äktenskap nu är lika under lagen, hur mycket mod det krävdes för Ellen att komma ut på den mest offentliga av arenor för tjugo år sedan. Det var inte bara viktigt för HBTQ-rörelsen utan för oss alla”.

I stället för att få en hundvalp den där kvällen i april för tjugo år sedan var det Ellen som gav världen en present: Nya perspektiv och en annan framtid.