Kultur

Hon avstår från affärer – inte från hebreiskan

Sally Rooneys solidaritet med palestinierna visar på medvetenhet

Av: 

Johannes Björk

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Författaren Sally Rooney vid sitt besök på Bokmässan i Göteborg. På senare tid har hon hamnat i blåsväder på grund av att hon inte vill se sin senaste roman utgiven i översättning på ett israeliskt förlag. Men kritiken förtiger mer än den förklarar, anser Johannes Björk.
Författaren Sally Rooney vid sitt besök på Bokmässan i Göteborg. På senare tid har hon hamnat i blåsväder på grund av att hon inte vill se sin senaste roman utgiven i översättning på ett israeliskt förlag. Men kritiken förtiger mer än den förklarar, anser Johannes Björk.

KULTUR

Litteraturens osedliga brott bleknar jämte den antisemitism som nu tillskrivs Sally Rooney, vars senaste roman Jenny Högström här beskrev som ”lika saklig och skarp som relationerna är mångbottnade”.

I måndags kritiserade Hynek Pallas Rooney för att vägra publicera sin roman i Israel, men välkomna en hebreisk översättning. Insatsen höjdes när Johanna Schreiber krävde att Rooney ”svarar på om huruvida (sic!) hon tycker att staten Israel har rätt att existera, och vilken plats judar har i världen”.

Helt korrekt benämner Schreiber antisemitismen som ett ”brott mot kulturen”. Efter att jag argumenterat för att Rooney inte är skyldig har Schreiber anklagat mig för en historielöshet som nog ingen av oss anser gynna kampen mot antisemitismen.

Jag beskrivs som ”sorgligt historielös” för att jag i min debattartikel varnade för vad som implicit ligger i anklagelserna mot Rooney: den starka kopplingen mellan Israel som ung stat och en mångtusenårig judenhet, respektive hebreiska.


Schreiber skriver att modern ”hebreiska som används i översättning av populärlitteratur började utvecklas först i slutet av 1800-talet”, vilket visserligen bara är delvis sant – den har också spårats till det tidiga 1800-talets handelsutbyte mellan judar med olika språk i Jerusalem.

Men hon förtiger mer än hon förklarar. Den moderna hebreiskan utvecklas inte i det sena 1800-talets tomma luft, utan rekonstrueras då som del i upprättandet av en judisk stat där Israel nu ligger. ”Det hebreiska språket kan endast leva om vi återupplivar nationen och återlämnar det till faderslandet”, som Eliezer Ben Jehuda formulerade det.

Precis som levande judisk gemenskap funnits på liksom bortom den mark som först 1948 tilldelades staten Israel – och den mark Israel senare ockuperat – så har judenheten såväl som judiskheten levt och lever genom andra språk än hebreiskan: jiddish, ladino, arameiska och judeo-arabiska. Att som BDS – vilka Rooney ansluter sig till – vilja skilja på statligt medborgarskap, språk samt etnisk eller religiös tillhörighet är knappast extremism – så har vi det i Sverige.


Med saklig och skarp blick kan vi urskilja och inte blanda samman dessa mångbottnade relationer. Om Rooney håller dörren öppen för en hebreisk översättning är det inte antisemitiskt att vägra göra affärer som ekonomiskt gynnar Israel. I synnerhet inte som israeliska B’Tselem liksom Human Rights Watch nu menar att Israel uppfyller definitionerna för apartheid – stundtals ”so severe that they amount to the crimes against humanity”.

I sin solidaritet med palestinierna visar Rooney på höjd medvetenhet inför snarare än ”brott mot kulturen”. Så gick det också till senast ett apartheidsystem raserades.

ANNONS EXTERN LÄNK

Rea inför jul på storsäljarna i vår bokshop – köp julklapparna här!

Aftonbladet

Publisert:

LÄS VIDARE

Sex och vänskap – vad annat ska man leva för?

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Israel

Sally Rooney

Human Rights Watch

Antisemitism

Språk

Roman