ÅSIKT

Vänta med kritiken tills stödet lanserats

Anna Serner svarar Jon Asp om filmstödet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Anna Serner, vd för Svenska filminstitutet.
KULTUR

REPLIK. Det nya filmstödet är en jävla cirkus påstår Jon Asp. Det är inte sant, påstår vi. Mest för att det inte är lanserat än. Det sker vid årsskiftet. Asp är alltså lite före sin tid i recension och kritik av det nya stödsystemet.

Vår egen formulering ”för film med så god kvalitet att den når ut internationellt, får genomslag hos en professionell kritikerkår och lockar en stor svensk publik som bidrar till en hög marknadsandel” ger Asp anledning att såga några filmer som inte lever upp till det. 

Men bara ett ytterst fåtal filmer lyckas med konststycket att leva upp till allt det. Formuleringen är inte tänkt att stå som krav på varje enskild film, utan gäller den sammantagna repertoaren.

Det ger mig anledning att försöka förklara hur filmer får stöd av skattebetalarnas pengar. Vårt uppdrag är att förvalta skattemedel så att den svenska publiken får en bred repertoar. Vi fördelar pengarna till idéer och projekt med kvalitetspotential så att vi får en mångfald av genrer, berättarperspektiv och estetiska uttryck. Varje filmidé måste behandlas utifrån sin ambition och det är summan av alla titlar som skapar bredden i den svenska filmen. Det är sedan filmarna som förvaltar det förtroendet när de skriver, regisserar och producerar sin film.

I år har vi fått se både Dröm vidare och Måste gitt, filmer som skildrar ett annat Sverige än vi är vana att se. Svensk film har vunnit på Sundance filmfestival (The Nile Hilton incident), Guldpalmen i Cannes (The square) och öppnat Torontos filmfestival (Borg). I år har också Sameblod turnerat och vunnit priser välden över, liksom kortfilmen Min börda och många fler. Alla är de filmer med skattebetalarnas pengar i.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att svensk film står sig konstnärligt mycket bra i dag, räknat i betyg och internationella framgångar, medan den breda filmen med den riktigt stora publiken hittills inte dykt upp i år. 

Att Jon Asp vill ha fler filmer med stor publik gläder mig. Det är inte något vi är vana vid att höra från en kritiker, men något som hela branschen, inklusive biografägare och distributörer, längtar efter. Och jag är övertygad om att vi måste göra det med en bred repertoar. En repertoar med något för alla, oavsett tycke och smak.

Ingen har den magiska formeln för publikframgång. Men det finns en klar poäng att ta hela publiken på allvar. Karaktärerna på bioduken, i tv-fönstret eller på dataskärmen måste spegla, underhålla och drabba hela den svenska befolkningen om stor publikpotential ska kunna nås. 

Svensk film kan förstås bli bättre. Förhoppningsvis når filmen ut på bio och andra plattformar bättre med ett nytt filmstöd, det är vår och hela filmbranschens ambition. Men utvärderingen kanske vi kan ta när stödet är lanserat?

Anna Serner

Vd, Svenska filminstitutet

ARTIKELN HANDLAR OM