Publicerad:

Därför är Donald Trump bara början

I USA tog de argsinta gräsrötterna makten över partierna – låt det inte hända i Sverige

Av: Roland Poirier Martinsson

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Donald Trump kampanjar i Tucson, Arizona. Roland Poirier Martinsson menar att situationen i USA länge har påverkats av att politiken har tagits ut ur politiken och ersatts av kommersialisering och varumärkesbyggande.
Foto: AP / OLA AXMAN
Donald Trump kampanjar i Tucson, Arizona. Roland Poirier Martinsson menar att situationen i USA länge har påverkats av att politiken har tagits ut ur politiken och ersatts av kommersialisering och varumärkesbyggande.

Om ett par veckor har Joe Biden troligen valts till USA:s nästa president. Då ska vi äntligen med Gerald Ford, när denne efterträdde Richard Nixon, kunna säga att landets långa mardröm är över.

Men en avgörande fråga återstår. Trump vände inte oceanångaren på egen hand. När han vann republikanernas nominering och ännu mera osannolikt besegrade Hillary Clinton, var han resultatet av något som redan fanns i partiet och landet.

Kommer detta att förändras?

Att reda ut de psykosociala mekanismer som bar fram Trump är en omöjlig uppgift, men det finns ett avgörande symptom med en lika avgörande konsekvens.

Symptomet är att primärvalen (som utser kandidater till guvernörskap, kongressen och Vita huset) har blivit en ny varelse. Fram till och med George W Bush utsåg partitopparna kandidaterna, primärvalen var bara en ritual. 

Detta förändrades med Barack Obama som aldrig var tänkt att besegra Hillary Clinton. Sedan dess har vi sett primärvalen bli ett självständigt instrument. Gräsrötterna har tagit makten.


Forskning är sällan entydig när det gäller människan eller samhället, men ett par saker framstår som tydliga inom politiken. För det första, de som verkligen engagerar sig tillhör typiskt sina partiers ytterkanter. För det andra, dessa personer drivs mera av vrede och förakt för motståndarna, än av egna idéer och viljan att förändra.

Dessa är också de som röstar i primärvalen.

I dagens USA är den självklara slutsatsen att politiker som vill nå toppen tvingas vädja till sina partiers extrema falang med en retorik som går ut på att förnedra motståndaren, snarare än presentera sig själva och ett meningsfullt politiskt program. Sådan är konsekvensen av verklig gräsrotsdemokrati. Den sorterar bort den balanserade majoriteten i mitten.

Det är osannolikt att vi får en lika obehaglig kandidat som Donald Trump, åtminstone inom överskådlig framtid. Med det sagt: Bernie Sanders, Ben Carson, Elizabeth Warren, Sarah Palin, med flera, var alla kandidater som andades samma luft som Donald Trump. 

Deras problem var inte att de i sammanhanget drev extrem politik och smaklös retorik. Det var i stället att de inte gjorde det i tillräckligt hög grad. Partiernas gräsrötter – ogräset – vill se otyglade kandidater som struntar i defensiv och lagarbete.


Jag har verkligen inget emot folk i allmänhet. De som röstade fram Sverigedemokraterna till 62 mandat i riksdagen är nästan uteslutande hyggligt folk, och det är ingen direkt skillnad mellan dem och de som valde Socialdemokraterna eller Moderaterna. 

Men dessa väljare är inte hängivna medlemmar. Hur skulle det se ut om Jimmie Åkessons efterträdare utses enbart av partiets allra mest engagerade medlemmar? Allt tyder då på att den argaste och extremaste kandidaten skulle vinna och, återigen, samma vore sant för varje annat parti – och är det inte sant i dag kommer det att vara sant i morgon.

Därför är amerikansk politik på väg mot avgrunden. Vettiga kandidater måste, för att vinna en nominering, utses av de gräsrötter vars främsta egenskap är att de inte utser vettiga kandidater. Joe Biden är inte bara åldersmässigt gårdagens kandidat. Han är den siste politikern att leda sitt parti i en presidentvalskampanj.


Trump har snarast snubblat sig fram, han är verkligen inget ondskans geni, men andra har sett vad som fungerar. Kanske, om alla stjärnor står rätt, får vi då och då en värdig president, men Trump är ett förebådande. Politiken har tagits ur politiken. Beslut kommer inte längre att syfta till att styra staten, utan till att förstärka varumärken, och målgruppen bärs av vrede och stridslystnad.

År 2024 kan presidentvalet i USA mycket väl stå mellan Fox News programledare Tucker Carlson och Kanye West – eller varför inte hans hustru Kim Kardashian?

Folk undrar varför republikanska politiker inte gjort uppror under Trump – det är uppenbart att han är mycket impopulär. Svaret är att varje politiker som inte följer den store ledaren kommer att försvinna i sina primärval. Trump vann tack vare extrema och arga gräsrötter, han har vunnit deras lojalitet, därför är det också han som ytterst bestämmer alla andra primärvals utgång. Vill du bli omvald? Då gör du bäst i att inte stöta dig med tuppen överst på tippen.

Några sista iakttagelser. Detta är inte exklusivt för Republikanerna. Det demokratiska partiet har redan tagit de första stegen i samma riktning. Biden vänder sig fortfarande till sitt partis ytterkant, trots att han nu enligt alla regler borde röra sig mot mitten för att vinna huvudvalet.

Lösningen på problemet är att i grunden göra om systemet som utser kandidater, men vilka måste man vinna för att lyckas med något sådant? Just det. Exakt de väljare som dominerar dagens primärval.


Vad låg bakom maktskiftet från partierna till de löst sammanhållna medlemmarna? Svaret är snårigt, men det är omöjligt att inte snegla åt kabel-tv, talk radio och sociala medier. Dessa når bara ett fåtal procent av valmanskåren, men förmågan att sätta agendan och slå an tonen är exponentiell. 

Träffbilden är nämligen dels exakt de som är problemet – de argsinta gräsrötterna – dels konventionella medier, som liksom i Sverige har ovanan att förväxla stöket i marginalen med genomsnittsväljarens intressen. Och eftersom det finns något oemotståndligt i att stirra på en bilkrasch sugs fler och fler väljare ner i den polariserande malström som blivit amerikansk politik, och kanske snart även är vår politik.

I den meningen är det heller inte fel att fråga sig i vilken grad kommersialiseringen av politiken bidragit till eländet. Att sälja en produkt handlar mindre om att redogöra för dess egenskaper än att få människor att identifiera sig med produkten. Det är reptilhjärnan och magen som måste engageras. Strunt i de eftertänksamma övervägandena. 

Om då politiken blir en produkt där konflikten påminner om den mellan PC och Apple, Coca-cola och Pepsi eller varför inte AIK och Djurgården, då ligger inte kompromisser och förståelse nära till hands.


Ett memento. Alltfler röster i Sverige höjs för medlemsval inför kommande skiften av partiledare. Det är att välja exakt den väg som Trump följde till seger. Med sina fel och brister har de starka partierna varit det främsta skälet till den svenska demokratins stabilitet. Vi måste minnas det och stå emot.

År 2024 kan presidentvalet i USA mycket väl stå mellan Fox News programledare Tucker Carlson och Kanye West – eller varför inte hans hustru Kim Kardashian? Låt inte deras motsvarigheter slåss om ministerposter i Sverige.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Publicerad: