ÅSIKT

Selma + Valborg = sant?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

MARIA BERGOM LARSSON läser en bok om fyrtio år av kärlek, vänskap och arbetsgemenskap

Foto: ARKIV
Selma Lagerlöf och Valborg Olander på Skodsborgs kuranstalt utanför Köpenhamn.

"Å kära, du måtte väl inte taga Valborg - var det Valborg - istället för mig." Den som ställer frågan är Sophie Elkan i ett brev till Selma Lagerlöf och året är 1901. Frågan var befogad för Selma Lagerlöfs och Valborg Olanders förhållande utvecklades snabbt till ett kärleksförhållande, och det komplicerade triangeldramat som började när aktörerna var i fyrtioårsåldern skulle vara livet ut för alla tre.

Vem var hon som kom att bli Selma Lagerlöfs kärlek och vardagsvän genom åren?

Valborg Olander var adjunkt vid Folkskoleseminariet i Falun. Hon var en aktiv och engagerad intellektuell. Politiskt liberal satt hon i stadsfullmäktige och var ledamot av skolrådet och var liksom Selma aktiv i kampen för kvinnans rösträtt. Hon skrev flera böcker om svensk språklära och om svenskundervisning och så småningom en kommentar till Selma Lagerlöfs författarskap bland annat Handbok till Nils Holgerssons underbara resa.

Med åren blev Selma allt mer beroende av henne. Inte bara för att ha någon som väntade när hon kom hem från sina långa resor på kontinenten tillsammans med den andra kärleken, Sophie Elkan utan också för att värna författarskapet mot den växande högen av brev och åtaganden som kom med berömmelsen och Nobelpriset.

Valborg blev en blandning av sekreterare, allti- allo, vän och älskarinna. Man kan föreställa sig att det var en sådan Selma behövde. 1906 skriver hon berömmande till Valborg: "Du håller på att bli en riktig författarhustru."

Ying Toijer-Nilssons urval av Selmas brev till Valborg utgörs av 250 av de ofattbara 1 364 som finns efterlämnade. Detta var före både telefon, mejl och sms. Vad ska den biografiska forskningen i framtiden ägna sig åt när brevskrivning i dag praktiskt taget har upphört?

Stackars Selma och stackars Valborg! Förhållandet till Sophie Elkan var vänskapligt, intellektuellt och kanske erotiskt från Selmas sida. Men Sophie hade man och barn. Hon ville ha en vän och författarkollega. "Hands off", bort med tassarna, hette det i ett brev när de skulle träffas. Ändå bevakade Sophie, som Ying Toijer-Nilsson understryker, svartsjukt sitt förhållande till Selma.

Hos Valborg fann Selma en annan slags kärlek, inte bara den andliga utan också erotik. "Hvarje gång du är här, försöker jag verkligen kyssa dig, så att jag kunde vara nöjd för ett par dagar, men jag längtar efter dig redan innan du är utom porten", skriver Selma alldeles i början av deras förhållande.

De långa resorna med Sophie Elkan utvecklades till en plåga för Valborg. Mänskligt sett hade man önskat att Valborgs brev också fick publiceras. Vad som hänt med dem framgår inte. Ibland skriver Selma att hon river sönder breven så att Sophie inte ska se dem och ställa till en svartsjukescen. När Valborg och Sophie råkar mötas i en tågkupé får Sophie ett hysteriskt anfall och ställer till en scen!

Dramatiken i detta passionsdrama framkommer mellan raderna i Selmas brev. Hemma i Falun sitter Valborg som den tålmodiga författarhustrun och väntar och väntar och är svartsjuk, ensam och förtvivlad. Men Selma försöker hålla hennes mod uppe med löften om kommande kärleksmöten: "Kanske kunde du ligga hos mig. Det vore gudomligt." (Understruket.) Och i ett brev från 1910 intygar hon "Och under allt detta sitter du och plågas av svartsjuka. Det vet du, att jag inte bryr mig ett dugg om, därför att det är dig, som jag älskar och har aldrig för ett ögonblick tyckt om någon annan, sedan vi råkades."

Ändå tycks den bedrövade och övergivna Valborg i ett brev 1906 ha hotat med att gå i sjön och Selma svarar med en tillrättavisning: "för den som har lovat bort sig till en annan, som behöver henne och bygger opp sitt hopp om framtida trevnad på henne, har ingen rätt att så där förfoga över sitt öde."

Valborg gjorde åtminstone ett utbrytningsförsök, men misslyckades. Hon funderade på att söka en tjänst i Stockholm och flytta från Falun 1903. Selma som aldrig ifrågasatt att Valborg skulle finnas till hands när hon kom hem skriver ursinnig och upprörd ett långt blyertsbrev. "Jag skall inte skiljas från dig utan att vara alldeles tvingad och du borde ej fara från mig utan att vara det." Efter att ha skissat upp sina framtidsplaner med ett liv på barndomshemmet Mårbacka fortsätter hon: "Du har också drömt, och jag kommer verkligen och ber dig, att rifva sönder dina framtidsplaner för min skull. Kanske mest därför att jag vill fortfara att älska dig." Inför detta tunga artilleri kapitulerade Valborg.

Då och då framskymtar hur oerhört svårt det måste ha varit att få vara på tu man hand med den man älskar. Och säkert också hur tabubelagt det var att älska någon av samma kön. Överallt fanns släktingar eller tjänstefolk. Konvenansen (och lagstiftning) reste enorma hinder för en natt på tu man hand.

Ibland kan det under läsningen av detta brevmaterial kännas som man tittar bakom förlåten till något alltför privat. Särskilt när Selmas manipulerande mellan Sophie och Valborg blir alltför uppenbart och trist. Till Valborg framställer hon sitt förhållande till Sophie som sjuksköterskans till en patient och resorna som en tung plikt. Och till Sophie framhåller hon Valborgs obetydlighet. Det är uppenbart att hon behövde båda och inte vill ta en konflikt. Men, som Peter Englund sade i sitt tal då han fick Selma Lagerlöfpriset 2002: "att vilja lära känna författaren för att man tycker om hans eller hennes verk, är som att vilja träffa gåsen för att man tycker om gåslever." Det vill säga en stor författare behöver inte alltid vara en stor människa.

Med åren avtar passionen och Selmas brev till Valborg fylls av praktiska detaljer kring korrektur, författarskapet, brev som ska besvaras, ekonomi och framför allt det dagliga livet på Mårbacka då Selma köper tillbaka sitt barndomshem 1907. Men här finns också nedslag av storstrejken 1909, vanmakten inför kriget och kampen för den kvinnliga rösträtten under

tiotalet.

Valborg finns där hela tiden, det är hon som deltar i Nobelfesten och tillbringar julen på Mårbacka.

Efter fyrtio år av kärlek, vänskap och arbetsgemenskap avlider Selma i Elkanrummet på Mårbacka med Valborg bredvid sig. "Ett triangeldrama var slut", skriver Toijer-Nilsson i sin kommentar till breven.

Brev

Maria Bergom Larsson