ÅSIKT

Är vi inte riktigt kloka?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

JOHAN TELL skriver om ett museiföremål som får förstöra miljön - trots att alternativen finns!

På tekniskt gymnasium fick jag lära mig använda räknesticka. Kalkylatorn kom först ett par år senare. Min skola hade bara en dator. Det var ett gigantiskt schabrak utan skärm som vi elever matade med instruktioner i form av perforerade kartongbitar.

Till skolan körde jag i min första egna bil, en Mercedes 180 av samma årsmodell som jag själv. I den bilen satt en Ottomotor. Det vill säga den typ av enkel, fyrtakts förbränningsmotor som Nikolaus Otto presenterade på världsutställningen i Paris 1867.

Jag minns att jag tyckte att jag levde i en tid av teknisk stiltje, där inga nymodigheter skilde min generation från min fars.

I dag är jag 45 år och tekniken har tagit ett stort kliv framåt sedan min gymnasietid. Det slog mig nyligen då jag satt på ett kafé och via min bärbara dator och trådlöst internet surfade iväg för att lyssna på en sydafrikansk radiostation. Det tänkte jag när jag stod i Borneos djungler och fick upp Aftonbladets förstasida på min mobil.

Men det tänker jag inte när jag ser dagens bilar. För bakom fjärrstyrda lås, klimatanläggningar och gps-navigator sitter samma gamla Ottomotor. Finns det någon annan teknisk produkt utanför Skansens hantverksby som fortfarande är i bruk efter 137 år?

Om dagens bilmotorer är ett hån mot varje teknikintresserad person är det än mer förolämpande när denna mossiga teknik förkläs i säljmässiga begrepp som exempelvis stadsjeep. Vad ska man med en jeep till i stan? Stadsjeep låter lika vettigt som djungelfrack.

Först trodde jag att stadsjeep stod för en terränggående bil som gjorts lite snyggare för att även passa in i en urban miljö. Men exempelvis Volvos stadsjeep, XC90, saknar sådan traditionell jeeputrustning som lågväxel, differentialspärr och ett oömt underrede. Den kan inte köras i terräng. Det är en vanlig bil som låtsas att den är en jeep. Det är bilen som det totala livsstilsattributet - ytan är allt, innehållet inget.

Volvos stadsjeep hade dock inte varit så mycket att reta sig på om det inte varit för denna Ottomotor, som i det här fallet dessutom är en ovanligt törstig sådan.

Världens klimatforskare, förutom dem som arbetar för George W Bush och förmår honom att vägra erkänna Kyotoavtalet, är eniga om att det är vi människor som orsakat att de senaste nio somrarna i Europa varit de varmaste på 500 år.

Forskarna är även ense om att denna värmestegring beror på att ozonskiktet sedan 1950-talet minskat med 60 procent, något som till stor del beror på att antalet bensindrivna fordon under samma period ökat med ungefär 600 miljoner.

Med ett ozonhål dubbel så stort som Europa anser de flesta miljöexperter att arbetet med att få fram bilar som drar mindre bensin, eller ingen alls, bör ha högsta prioritet. Alla utom den amerikanska energiministern Spencer Abraham vars valkampanj till stor del betalades av bilindustrin och som därför istället skurit ned på den statliga forskningen om förnyelsebar energi och lagt ett förslag om att avskaffa den federala bensinskatten.

Efter det att EU 1998 hotat med att införa gränser för hur mycket en bil skulle få släppa ut av växthusgasen koldioxid, lovade bilindustrin att själva fixa detta på frivillig väg. På tio år skulle utsläppen minska med 25 procent för att år 2008 hamna på en genomsnittlig nivå av 140 gram koldioxid per kilometer, vilket ungefär motsvarar en bensinförbrukning av en halv liter per mil.

På Volvos hemsida skriver företaget stolt: "Omsorg om miljön har länge varit ett av Volvos tre kärnvärden." Jag vill gärna tro att påståendet är ärligt menat liksom den följande meningen: "För 25 år sedan antog Volvo ett holistiskt synsätt på miljöarbetet."

Men denna holism känns en aning ihålig när Volvo lanserar sin XC90 som med det minsta motoralternativet drar över en liter milen. Därmed överskrider stadsjeepen bilbranschens uppsatta mål för koldioxidutsläpp med 100 procent.

Anders Tapper, chefredaktör på tidningen Turist, skrev i en ledarkommentar om stadsjeepar att de köps av människor som gillar naturen men skiter i miljön.

Det är bara att hålla med.

Nu är Volvo långt ifrån ensamt om att producera för dumma och för bensinslukande bilar. När jag var ung var en bil med 100 hästkrafter något extra kraftfullt vilket utmärktes med ett "S" på bakluckan för "Sport". Nästa steg var 110 hästkrafter som blev "GT" vilket stod för det lite svårbegripliga "Gran Turismo". När Saab Turbo lanserades med sina 140 hästkrafter insåg man att detta måste vara en förklädd racerbil.

I dag har en alldeles vanlig familjebil i sitt enklaste utförande en motor med runt 140 hästkrafter. Väljer den vanliga familjen extrautrustning, och då menar jag inte 18 mugghållare och bioanläggning, utan sådant som exempelvis säkrare broms- och antisladdsystem, ingår dessa ofta i ett paket med ett ännu större motoralternativ.

Blickar vi sen över Atlanten mot bilnationen framför alla finner vi tillståndet ännu värre där. Amerikanska bilar slukar i dag mer bensin per kilometer än vad de gjorde för femton år sedan. Detta är extra illa då USA är den främsta trendsettern för den övriga bilvärlden.

På ett symposium för miljöfordon i juni lyssnade jag på professor Kjell Alekletts profetior om världens oljeproduktion. Alekletts poäng är att prognosmakare förutspått att vi de kommande 25 åren kommer att konsumera 900 miljarder fat olja, vilket är lika mycket som vi förbrukat de senaste 100 åren.

"Så mycket olja kommer inte att finnas kvar", hävdade Aleklett och pekade på ett diagram som visade att USA för länge sedan "peakat", alltså nått och passerat toppen av den kurva som visar det årliga antalet utvunna oljefat. I dag befinner sig landet långt ner i kurvans utförslöpa. Samma gäller Norge, England, Ryssland och Indonesien.

Så länge jag kan minnas har det funnits personer som bestämt hävdat att all olja kommer att ta slut om ungefär fyrtio år. Dessa olyckskorpar må ha haft fel vad gäller tidsperspektivet, men de har haft rätt i sak. Görs inget kommer oljan att ta slut. Aleklett menade att energiförbrukningen per person på vårt klot "peakade" för länge sedan. År 1979 förbrukade vi mest energi per person. Därefter har det blivit mindre och mindre energi åt var och en av oss.

Hur man än räknar, vilka prognosmakare man än lutar sig mot, finns det två påståenden som ingen kan ifrågasätta. Det har aldrig funnits så många bensindrivna bilar som i dag och aldrig så lite olja.

Finns det då inga alternativ till bensinbilar?

Klart det finns.

Det finns bilar som går på biogas, på naturgas, på etanol och på el.

Helt vanliga bilar, med den skillnaden att de i långt mindre grad, eller inte alls, förorenar vår miljö och förstorar ozonhålet.

En dag i vintras fanns det på en hemsida som säljer begagnade bilar 34 570 fordon. Av dessa kunde 14 köras på annat än bensin.

En av dessa köpte jag

Johan Tell