ÅSIKT

Läs honom noga

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

PETTER LARSSON om Bodström, FRA och den personliga integriteten

Foto: Bodström – lugnar opinionen?
Foto: FRA – fiskar brett i e-postflödet.

Verklig brottsmisstanke krävs för FRA-avlyssning” var rubriken när Thomas Bodström i onsdags för omväxlings skull tog strid för den personliga integriteten i en artikel i Dagens Nyheter. Precis vad en orolig FRA-opinion vill höra.

Men när man har att göra med en av övervakningssamhällets arkitekter ska man läsa noga.

Bodström motiverar nämligen signalspaningen med att ”tidig information är avgörande för att yttre och inre hot mot dem som bor i vårt land ska kunna förebyggas.”

Inre hot. Bodström vill ge FRA befogenheter som ingen utom Banverket drömt om sedan Stasihögkvarteret stormades. Verket föreslog i sitt remissvar just att FRA skulle spana också efter inre hot. Men det avslog regeringen, klokt nog. Hot på hemmaplan hanteras ännu av polisen, inte av en halvmilitär myndighet skolad i kalla krigets paranoia.

Kanske uttrycker sig Bodström bara vårdslöst. Om han

menar vad han skriver är det en pangnyhet.

”I signalspaning som riktas mot en enskild person ska krävas någon form av brottsmisstanke”, föreslår Bodström också, i god rättsstatlig anda.

Men det är ju just enskilda personer som FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson bedyrar att FRA inte ska lyssna på, annat än i ”sällsynta fall ... under förutsättning att de är intressanta från underrättelsesynpunkt”. Han exemplifierar med ”främmande spionageverksamhet” (Svenska Dagbladet den 29 juni).

Problemet med FRA:s spaning är ju inte de få fall där den riktas mot enskilda, utan att man fiskar brett i e-postflödena i hopp om att något ska fastna. Massavlyssningen vill Bodström inte inskränka, han vill bara att vi ska tro det.

Också centerpartiet har tänkt till. De vill separera utländsk trafik från svensk och bara lyssna på den utländska.

Om det är tekniskt möjligt, vilket är oklart, skulle det effektivt stoppa avlyssningen av personer i Sverige, men inte nödvändigtvis av svenskar, eftersom många av oss då och då ringer eller mejlar när vi befinner oss utomlands.

Det omvända gäller utlänningar. När tyskar och finnar är på Sverigesemester är de fredade, men på hemmaplan får de avlyssnas av svenska staten.

Vad de tycker om det, vet vi inte. Men att det blir svårt för oss svenskar att gnälla när exempelvis amerikansk underrättelsetjänst avlyssnar oss är nog klart.

Centerns försvarspolitiske talesman Staffan Danielsson försvarar sig med att ”debatten har handlat om att när vi i Sverige tryggar vår säkerhet vill inte vi som använder telefoner och datorer i Sverige löpa risken, ens marginellt, att kunna träffas om vi håller på med yttre hot. Debatten har handlat om detta.” (Ekot den 21 augusti).

Det har den. En massa svenskar har bråkat. Det har inte utlänningarna. Därför är det bara att köra på.

Hela vägen till Europadomstolen får man förmoda, eftersom europakonventionens regler om privatlivets skydd försmädligt nog gäller i utlandet också.

Petter Larsson