ÅSIKT

Georgien betalar för Kosovo

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Tomislav Duliç om en gasledning och brutna internationella avtal

I samband med Sovjetunionens upplösning revolterade osseterna och tog med ryskt bistånd över kontrollen i Sydossetien. Sedan dess har man krävt att få internationellt erkännande. Kraven ökade i samband med förhandlingarna om Kosovos status, då USA och merparten av EU-länderna valde att erkänna Kosovo i strid med gällande FN-resolutioner och folkrättens principer om respekten för staters territoriella integritet.

Osseterna menade att erkännandet av Kosovo skapade ett prejudikat, som gav dem rätt till självständighet från ­Georgien. President Saakasjvili drog slutsatsen att förhandlingslösningar inte längre var möjliga, samtidigt som ryska närmanden till utbrytarrepubliken signalerade att tiden höll på att rinna ut. Han beslutade därför att med våld återta kontrollen över Sydossetien.

Georgiens initiala framgångar förvandlades till en mardröm när Ryssland visade sig vara kapabelt att intervenera och inom kort återtog kontrollen över Sydossetien. USA:s och EU:s reaktioner begränsades till välmenande uttalanden, som syftade till att skifta fokus från Georgiens attack till Rysslands ”oproportionerliga” motåtgärder. Om det nyligen inledda eldupphöret resulterar i ett fredsavtal har det dock visat sig att farhågorna om en fullskalig rysk invasion var överdrivna.

Georgiens problem har varit att man lierade sig med ett USA som är alltför uppbundet på annat håll för att slåss mot Ryssland i Kaukasus. Dessutom imponerar det inte när USA kritiserar Ryssland för brott mot Georgiens territoriella integritet bara några månader efter att ha erkänt den serbiska ”utbrytarprovinsen” Kosovo. George Bush, som under 2000-talet har brutit mot en rad internationella rättsregler och traktat, har svårt med trovärdigheten när han framställer sig själv som en förkämpe för småstaters territoriella integritet.

Samma sak gäller för övrigt Carl Bildt, som vid ett EU-möte den 14 december 2007 föreslog att EU-länderna skulle använda sig av delar av FN-resolution 1244 för att ” ge sken av att följa internationell rätt” när man erkände Kosovo (det faktum att Bildts initiativ inte hade förankrats i utrikesnämnden föranledde Bosse Ringholm att göra en KU-anmälan). Hur skall utrikesministern kunna kritisera Rysslands president Medvedev för att inte följa internationella avtal, när han själv medvetet bryter mot dem?

Man får emellertid inte stirra sig blind på vare sig folkrätt eller etnicitet när man söker efter förklaringar till kriserna i Kaukasus och på Balkan. Dessutom bör man inte ha några illusioner om aktörernas – och därmed menar jag Rysslands, USA:s och EU:s – ambitioner.

Ryssland utnyttjar Sydossetien och Abkhazien för att destabilisera Georgien. Syftet är att därigenom omöjliggöra Georgiens NATO-inträde och den planerade europeiska gasledningen Nabucco, som skall gå via Georgien, Turkiet och östra Balkan till Ungern. Moskva vill hellre att de europeiska gasbehoven täcks av den planerade ledningen ”Southstream”, som kommer att dras på Svarta Havets botten och därefter via Bulgarien och Serbien till Ungern. EU skulle därmed bli ännu mer beroende av Ryssland för sin energiförsörjning, särskilt som ökat ryskt inflytande i Georgien också skulle hota oljeledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan.

Kaukasus och Balkan har mycket gemensamt i topografiskt, kulturellt och historiskt hänseende, förutom att de är viktiga transitzoner för Europas energiförsörjning. Att regionernas länder dras med en rad ofullbordade nationsbildningsprocesser har gjort dem sårbara för stormakterna, som på olika sätt försöker utöka sitt inflytande eller destabilisera de länder som uppfattas stå för nära motparten.

Georgiens prekära läge visar att det ligger i Sveriges och andra småstaters intresse att arbeta för ett starkt FN. När Sverige istället valde att medverka till en pågående urholkning av FN:s trovärdighet genom att erkänna Kosovo, innebar det att man också bidrog till att undergräva Georgiens stabilitet. I går var det Serbien som drabbades av USA:s och många EU-länders brist på respekt för internationella avtal. Vi som varnade för spridningsrisken (SvD 080219; UNT 070822) kan bara konstatera att georgier och osseter fick betala priset snabbare än väntat. Vem drabbas imorgon? Moldavien, Ukraina, Lettland, eller kanske Spanien?

Tomislav Duliç Forskare vid Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord, Uppsala universitet