ÅSIKT

Det här är ingen podd, Jan Helin

Hanna Olsson försöker lyssna på ”Fönster mot medievärlden”

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vem granskar granskarna och hur? Frågan blev akut aktuell efter Uppdrag Gransknings program förra veckan om publiceringarna om Fredrik Virtanen under Metoo-hösten 2017. Kanske har vi aldrig pratat mer om medier än nu. Politisering, faktagranskning och etik är något som varje svensk snart har en åsikt om. P1:s Medierna är långt ifrån bara en intern angelägenhet för oss som jobbar på redaktioner.

Därför ligger ”Fönster mot medievärlden” helt rätt i tiden. Det är ett webbtv-program som leds av tidigare Aftonbladetpublishern och nu mera SVT-chefen Jan Helin, som uppenbarligen har längtat efter att snacka journalistik med tunga namn som DN:s Peter Wolodarski och Karin Pettersson, tidigare politisk chefredaktör på Aftonbladet.

Ämnena är relevanta och nördarna får sitt om GDPR, personliga politiker och Metoo-journalistik. Någon regelrätt granskning av medier blir det förstås inte, snarare ett inifrånperspektiv. Kanske mer en spegel än ett fönster mot medievärlden.

Så länge den premissen accepteras kan nog en intresserad kärna lockas, men det finns ett, om än litet, uppenbart problem.

Webbtv-programmet läggs även ut som podd. Men det gör det inte till en podd. I det första avsnittet är det tittarna som hälsas välkomna och när gästerna ska titta på en selfie blir det tyst i lurarna. Det är frustrerande att en van poddare som Jan Helin, som i flera år publicerade sina samtal med Expressens Thomas Mattsson, helt släpper tanken på podd som produkt.

”Vi slänger ut det som podd också” är kort sagt ingen bra idé.

Det bevisar även DN:s försök med att lägga ut långa intervjuer i poddform. Frågor som ställs för text gör sig inte i ljud, det vet alla skrivande journalister som för första gången hört sig själva i tv eller radio.

Podd är en egen, ren form med oändliga möjligheter. Det är inte ett webbtv-program utan bild.

ARTIKELN HANDLAR OM